Etikett: Nuet

Bitterhet och Nuets diktatur

Av , , Bli först att kommentera 6

Nej ,Folkhälsomyndigheten nya prioriteringsordning gällde inte Herr Lundholm. Så här skrev de i fredags: ”Den som har störst behov av ett skydd mot covid-19 ska erbjudas vaccinet före den som löper lägre risk för allvarlig sjukdom och död.” Det skulle ha kunnat gälla mig, men efter många samtal, ända upp i Region Västerbottens vaccinationsledning, stod det klart att jag även fortsättningsvis stannar i grupp tre och det torde dröja ett par månader till i isolering innan jag får den första sprutan. Håller på att bli galen efter sju månader i min tvåa – då jag  varit utomhus och gjort korta promenader när jag haft sällskap. Under tio gånger sen i september.

Glada, fattiga författare

Glad blev jag när Författarförbundets krisfond, meddelade att en anonym författare hade skänkt en miljon kronor. Jag har skickat in en ansökan för ett schablonbidrag på 25 000 kronor. Då räcker miljonen till 40 fattiga författare. Inställda föreställningar sedan mars 2020 har tömt mina konton och lett till ett underskott och ovan på det 5500 kr i skatt för år 2019 då det rullade på ganska bra med 15 framträdande och ny roman ”Män som spelar schack”. Nu när nästa roman släpps i maj, så kan jag inte ens planera för ett boksläpp. Men det får väl bli nåt i sommar och under tidig höst – sen kommer väl en fjärde och femte våg …

Inget boksläpp planerat 

Satt igår och gjorde en lista över tidningar och övrig media till vilka vi ska skicka ett recensionsexemplar. Tidigare har det ofta varit en lång lista, men eftersom så många inte recenserar böckerna har det varit att kasta dem i sjön. Jag har valt att först fråga om intresse finns att läsa ”Älskade Ester” och recensera den. De som svarat ja, får ett ex. Till storstadstidningarna är det inte ens lönt att skicka några exemplar, då deras attityd är att författare som ge ut sina böcker på mindre förlag är ett likhetstecken på att de tillhör skaran av dåliga författare. Sedan 1999 har jag endast en gång blivit kapad vid fotknölarna av en recensent – resten av recensionerna har varit bra, många har varit strålande och jag har jämförts med så väl Torgny Lindgren och Stig Slas Claesson, fått högsta betyg och fem av fem stjärnor. Eller som en recensent skrev efter ”Spring Kent, spring!”: Nu hade jag skrivit en bok som MÅSTE bli upptäckt på riksplanet”. Icke. Inte ens när en av länstidningarna utsåg ”Konungarnas konung” till årets bästa svenska roman, så skrev den fina storstadspressen ett enda ord.

Bitter? Javisst!

Bitter? Tacka fan för det. Men bitterheten går armkrok med sorgen över att Parkinson som sakta men säkert tar ifrån mig mitt språk och förvandlar mig till en stel staty och berövar mig min röst. Då går man inte omkring och trallar.

NUETS diktatur

Det finns en sjuk föreställningen om att vi ska vara glada varje sekund. Det är mänskligt att må dåligt ibland. Ibland finns det fog för att vara bitter.  Det är ett sätt att ta sig själv på allvar och inte ständigt fly in i NUET, där så många tror att man kan lösa allt elände genom positivt tänkande. ”Jag kan flyga, jag kan flyga …”

Även ni kan stötta en fattig författare. Förhandsbeställ ”Älskade Ester” Länk >>>  Till förlagets förhandsbeställning

De positivas tyranni

Av , , 1 kommentar 6

Sitter här i mitt kombinerade vardags- och arbetsrum och känner mig instängd. Men i tider som dessa förväntas jag vara intensivt närvarande i Nuet. En förljugen känsla av ständig beredskap. Det är inne med att vara här och nu. Själv tappar jag ofta orienteringen i tillvaron av Nu-känslan. Dessutom är framtiden mest en rad suddiga tankar, en massa fantasier om nåt som ännu inte hänt, som jag därför inte kan verifiera.

I pestens tidvarv uppmanas vi att stå stadigt, kanske lite bredbent i ett par förstora skor, och lita på vårt folkvett. Vad nu det är? Än värre är det när folk börjar babbla om vikten av sunt bondförnuft. En spade är en spade? En ko är inte en häst? Nåt med visdom lär det väl ha att göra; en samling förvärvade kunskaper, ett tankekluster som jag ska ha nytta i mitt alldeles egna Nu.

Men vis och klok har vi möjligen blivit i det som redan skett, i det förgångna. Nåt vi kanske kan se i vårt tillbakablickande. Men det har ju blivit så sabla fult att bli ”stillastående”. Man kan rent av ses som en bakåtsträvare? En som går baklänges. Men nog tusan måste vi väl våga blicka bakåt för att lära oss av det vi gjort, gott och ont, som format våra jag, till den vi är idag. Vis eller jävligt korkad. I vilket fall så är det inget man formas till i Nuet. Det blir man i tidens flöde.

Är trött på att folk ständigt måste ”känna efter i sig själv” innan de vågar agera, tycka till. Detta med att ständigt ”hitta sig själv” skapar egoistiska människor. Folk som är så upptagna av sitt navelludd att de  blivit närsynta och lomhörda i Nuets enformiga landskap. När nån ropar ”Kom och hjälp mig, jag drunknar!” blir svaret: ”Vänta, jag måste först känna efter i mig själv om det är en rätt handling, att inte räddandet av dig leder till nåt negativt för mig och min självkänsla.”

Just nu finns finns svaret därute, inte i din naveln. Absolut inte i navelns ludd. Det var några av ”navelpetarna” som jag i går såg på nyheterna, de som struntar i restriktionerna kring coronaviruset (pesten), och som självgoda trängs på Stockholms krogar och uteserveringar, och som trots tusen varningar lik förbannat drar till fjällen. Dessa präktiga typer som anser sig leva så jävla sunt, att de är oantastliga och oåtkomliga för självaste Döden. Den som sveper fram över världen. Eller är de bara rent allmänt korkade? Lite lengräddade? Fullständigt uppslukade av sitt Nu …

Inte nog att jag retar mig på detta ständiga Nu-tänkande, det har börjat smyga sig in en attityd som gaphalsarna börjat sprida i tid och otid. Tänk positivt! I alla lägen, var positiv. Var ständigt välvillig och bekräfta det egna jaget. De positivas tyranni. Påminner en del om framgångsteologin (det som bl.a Livets ord sysslar med), där man får skylla sig själv i fall man blir sjuk. Det är ett tecken på att du blivit svag i tron. Eller att du varit för negativ, din jävla bakåtsträvare.

Äsch, svarar jag. Ska du säga som lever bland dina uppblåsta och inbillade vanföreställningar. Jag tror faktiskt att människor som har ett djup, som har en mörk klangbotten och emellanåt är en aning tungsinta, faktiskt har en mer realistisk bild på sig själva, världen och sina medmänniskor. Det krävs att livet är lite berg-och-dal-bana för att vi ska ha nåt att jämföra med.

Nä, gnäll och klaga mer. Stå inte (som en dum hund) och kisa efter solen när det regnar. Inbilla dig inte att precis allt går att fixa med positivt tänkande. Klagandet har faktiskt hjälpt oss i kampen för ett rättvisare, jämlikare, jämställdare och demokratiskt samhälle. Vi måste tvivla mer, återvända lite då och då till det förgångna, tvivla än mer, för att skaffa oss den där visheten, kunskapen som gör att vi kan ifrågasätta stolligheterna, och lite då och då våga säga nej. Att säga ja och amen till allt, att ständigt befinna sig i ett Nu med fingret i naveln skapar bara undergivna tjänare som lider brist på empati och medlidande.

Sålunda. Lär av misstagen, utan att för den skull bli kvar för länge i det förgångna. Då kommer harmen. Bittra människor blir ofta så sabla rynkiga. Våra rötter växer i det förflutna, det är där vi kan få kännedom om vilka vi egentligen är, var vi kommer ifrån – och med den vetskapen kan vi kanske lista ut vart vi ska …

För övrigt behöver vi nåt fast att stå på. En stadig gren att hålla oss fast vid. Ytlighet är synnerligen uttråkande.

 

© Kent Lundholm, Umeå anno 2020-04-10

Om att fastna i Nuet

Av , , Bli först att kommentera 3

Man måste vara noga med sina medicintider. Nån timme hit eller dit går väl an, ibland, men som i förmiddags glömma pillret i över fyra timmar straffar sig resten av dagen. Extra noga är det med med mina parkinsonmediciner – och det sånt, ovalt gult parkinsonpiller. Det går inte att ”trycka” samman timmarna, ta det med tätare intervaller, nä, jag får vackert var utan 30 procent L-Dopa idag, vilket gör mig stelare, ger mig sämre balans, skapar med ångest.

pills-384846_960_720

Jag har en hel del piller att hålla reda på (så länge jag själv kan dela dem i fyra dosetter så torde jag inte vara dement … alltid något …

kl 05-06 10 piller
kl 07.00 5 piller + insulin
kl 11.00 2 piller
kl 13.00 1 piller
kl 16.00 1 piller + insulin
kl 19.00 1 piller
kl 21.00 4 piller
kl 23.00 3 piller
+ två mediciner vid behov 1-2 tre gånger per dag.
Lägg där till årstidsbundna mediciner mot allergi, astma, artros.

Usch, ingen kul läsning. Inte ens min gamla, sjuk farmor hade hälften så måna piller. Men så är jag också Norrlands sjukaste författare. Alla dess medicintider tvingar mig att leva i ett slags Nu – och det är ju nåt som blivit är inne. Lev i Nuet! (och bli 100 år, slipp oro, höjdskräck, få fastare rumpa). Jo, det kan man väl göra ibland för att öka sin närvarokänsla – eller för att komma ihåg att ta sina mediciner på rätt tid och i rätt mängd.

clock-30314_960_720

Men, som jag har skrivit förr: Vi måste då och då kliva bakåt i tiden och rota runt i minnet för att se vad vi gjort rätt och vad vi gjort fel. Hur ska vi annars kunna lära av misstagen? Att leva i Nuet har hos somliga blivit ett mantra som mal och mal. Personligen gillar jag att då och då få flyga iväg i fantasin, för att en kontrast till det grådaskiga Nuet.

Vi håller på att bli närsynta i tidens landskap.

 

Jag tror att det är fullt möjligt att fastna i Nuet. Det torde väl vara samma upplevelse som när man surrar fast en stor, billig, rund köksklocka framför ansiktet och sedan tvingas följa sekundvisaren med blicken, sekund för sekund, varv efter varv. Nix, då reser jag hellre iväg med fantasins blå fågel, åter till Baklandet och tar ett snack om den fejkade månlandningen 1969 med Elon – som visserligen varit död sedan 1987.

För övrigt har mitt arbetsrum blivit ett reservat för mina drömmar.

 

© Kent Lundholm

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Blä för Carpe Diem

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag retar mig allt mer på detta tugg om vi ständigt ska befinna oss i NUET, och för vår överlevnad ska rabbla dessa slitna ord: Carpe Diem. Klart att det finns vissa fördelar att vi ska befinna oss i nuet och i denna bubbla finna det fokus som får oss finnas där vi egentligen är – här och nu. Men så sabla enkelt är det inte med detta Carpe Diem. Vi är varelse som  råkar ha ett minne och tack vare detta minne kan vi referera till så väl nutid som till dåtid. Vi måste minnas och stanna upp, för att dra slutsatser av vad vi gjort fel och rätt. Minns vi inte våra tillkortakommanden så torde våra liv vara värdelösa. Det är genom att blicka bakåt, att minnas, som kan förstå vad vi gjort rätt och fel. Har en känsla att de som förespråkar kärleken till NUET, sitter i bubbla och anser sig må prima – just därför att de inte släpper in det som är jobbigt från tidigare.

kermit-1731793_960_720

Vad ä en människa utan minnen? Utan tillbakablickande. Ett irrande bloss som inte känner igen sig i spegeln.

Carpe Diem. Trams!

Lagat en sönderbiten en tand idag. Hatar att ligga nerlagd – att förlora kontrollen.

För övrigt är det hockeymatch ikväll-

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Nuet och det förflutna

Av , , Bli först att kommentera 3

Blå himmel över Pig Hill. Vaknade tidigt, som vanligt, och började gå igenom de begagnade bilar som finns på Blocket. Funderar skarpt på att köpa mig en mindre bil för att göra mig något mer mobil. Skulle då slippa tråkbussen till och från Skellefteå och att jag lättare kan ta mig till olika framträdanden. Men det hänger ju på om banken kan ge mig ett litet lån (alternativt att min idiotsäkra lottorad går in i kväll …)

Vi tycks leva i en tid då många är rysligt upptagna av att finna sig själv. Innan ett beslut kan tas måste man ”känna efter med magen”, den rätta magkänslan avgör om det blir fortsatta kontakter eller inte. Sanningen finns alltid därinne, i magen eller var det nu är. Vi ska hela tiden vara i Nuet och vara rysligt positiva. Det må så vara … Det är viktigt att då och då placera sig i nuet för att känna efter, men jag vänder mig mot att man aldrig ska få vända sig om och se bakåt. Det är ju då man kan lära sig något av sina tidigare misstag.

tidKlockar

Nu menar jag inte att man ständigt ska blicka bakåt, då är det lätt att man blir bitter. Men det ligger något i begreppet ”Det positivas tyranni”. De som inte är tillräckligt positiva är svartsynta, bittra och lider av bristande motivation. Det har ju gått så långt att somliga menar att vi ska lära oss av våra sjukdomar, att svårt sjuka ska tänka positivt – då blir de friskare. Tycker att det påminner en del om framgångsteologin (Livets ord m.fl) där sjukdom är ett tecken på bristande tro, för att man inte bett tillräckligt innerligt och länge. Man bär alltså själv skulden för sitt elände, medan ”de duktiga” belönas för sin flit. Men det hjälper inte än hur positiva vi än är. Människan är en sårbar varelse som föds hjälplös och som genom livet kan bli sjuk, som med tiden blir gammal och hjälplös och som med all säkerhet en dag kommer att dö.

Grundkurs i forskningsmetodik mellan 12.00 och 16.00. Examen. Jag ska visst få ett diplom idag. Det har varit kul att på gamla dagar sätta sig på skolbänken igen. Får se om jag får någon nytta av dessa nya kunskaper?

För övrigt inser vi hur komplexa våra liv är först då vi vågar dröja vid det förflutna.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Snabbmat och power naps

Av , , Bli först att kommentera 3

Nationaldagen anno 2017. Soligt väder. Vi ska väl vad det lider ta oss bort till Bonnstan och delta i firandet – eventuellt. I eftermiddag tar jag bussen ner till Umeå, eftersom jag på onsdag ska avsluta grundkursen i forskningsmetodik. I morgon är det föreläsningar om kvalitativa forskningsmetoder. På lördag bär det av till Lycksele för att gratta mor Gunhild på hennes födelsedag.

superhero-534120_960_720

Vi lever i en snabb värld, allt ska gå rysligt fort. Vi tar power naps, äter snabbmat, ställer upp på speed dating, går i korttidsterapi och vi kan även gå en snabbkurs för att lära oss snabbläsning – så att vi kan läsa ut en roman/deckare på ett par timmar. Men finns inte risken att vi missar något när vi försöker leva våra snabba liv? Om vi ständigt försöker att gasa på i tillvaron, torde väl risken vara att vi till slut förlorar orienteringen i våra liv. Jag får känslan av att somliga som parkerat i NUET tror sig kunna skjuta på det oundvikliga – döden.

För övrigt skadar det aldrig att ibland stanna upp och stå stadigt på fötterna. Då och då måste vi titta bakåt för att förstå oss själva och lära av tidigare misstag.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,