Vaknar till en solig, men något kylslagen dag, här i AIK-land. Varit uppe sen femsnåret och bland annat skickat iväg några fakturor. Ska man räkna på antalet arbetade timmar, erfarenhet, utbildning så blir timpenningen för en kulturman lägre än en vad en finnig tonåring tjänar på McDonald’s. Fast för mitt senaste uppdrag, texter till HärLitt (Region Västerbotten), fick jag för första gången på många år en vettig ersättning. Tackar och bockar!

Ja, det blev som ryktena sa: Trump säger nej till Parisavtalet gällande klimatarbetet. Nu har USA sällat sig till de tre länder, bland annat Honduras, som anser sig inte behöva jobba för en bättre miljö. Istället tycks USA förlita sig allt mer till ”alternativa fakta” och ska bland annat försöka framställa ”rent” kol.

Kol och olja är på väg ut, håller på att ta slut helt enkelt, och det är därför som den övriga världen arbetar för att ställa om till förnybar energi. USA kör på i gamla hjulspår och lär komma på efterkälken vad gäller nya lösningar. Intressant är att ett trettiotal delstater i USA tänker ”skita i” Trumps ”gullande” med oljeindustrin och fortsätta sina påbörjade miljöarbeten. Trump målar in sitt land i ett hörn. Det går inte längre lita på USA och synnerhet inte på Trump, så när nya samarbetsavtal ska arbetas fram (inom andra områden) kan det bli så att den övriga världen vänder ryggen mot USA. Då får en ensam Trump leka affär enbart inom sitt lands gränser – inte i en global, växande ekonomi.

Visste ni att ensamhet skapar kroppslig smärta? Jo, utanförskap aktiverar hjärnans centrum för fysisk smärta. Inte nog med att själen värker, även benen, armarna, hjärtat smärtar. Det finns även en rad studier som visar på att ensamhet är livsfarligt och att ensamma människor i utanförskap går en förtidig död till mötes.

För övrigt  torde bildningens största fiende var ytligheten.