En trött författare.

Trött. Det tar på att flänga runt i geografin och 1 1/2 timme på scen tömmer hjärnan på dopamin. Men nu är det bara två framträdande kvar – sedan sedan ”jullov” i två månader. Men samtidigt väntar tre veckors rehabilitering, med styrketräning, balansövningar och vattengympa – samtidigt som jag ska genomför framträdanden i Ånäset och Åsele med övernattning.

Det blev en trevlig kväll i Nordmaling. Fullsatt, trots konkurrensen från självaste Zlatan som sparkade boll. Kunde bocka av en lång rad påstående om Esters väsen, då det i publiken satt en kvinna som arbetat åtta år på Lycksele hemmet, ett av de ålderdomshem där Ester bott.

Hon nickade bekräftande när jag beskrev Esters ”ojämnhet” och dubbla Jag. Hon log när jag berättade hur Ester ”levde rövare” på å-hemmet och medan hon knep käft nere på stan. Efter ett tag blev hon min ”side kick” som bekräftade romanens trovärdighet.

”Hur kan du som pratat med Ester i tre minuter, känna till alla dessa detaljer om Ester?” Ja, säg det, blev mitt korta svar.

Hon nickade ivrigt då jag  beskrev Esters oförmåga att städa sitt rum, bädda sin säng och om alla de vanor som omgärdade Ester. ”Jo, hon var rysligt begåvad vad gällde allt som hade med siffror att göra. Hon var rysligt begåvad vad gällde kungar, årtal … men hon var emellanåt omogen och barnslig”, berättade kvinnan. ”Ester blev tyvärr underskattad, dömd för sitt yttre”, sa hon. Hon höll med mig till fullo att Ester förmodligen var autistisk. ”Vi är många som tror det”, sa hon.

Sen sjöng vi unisont Pärleporten till Esters ära.

I Nordmaling hade de fixat en kungatron.

Det är väl 3-4 gången jag besökt Nordmaling och alltid blivit trevligt bemött och framträtt inför fulla hus. Roligt var att bibliotekschefen köpt in kungastol inför mitt framträdande. En fåtölj i stenhård plast.

Tack å bock, säger jag till publiken och personalen i Nordmalings bibliotek.

Idag ska jag tvätta kläder och skriva klar krönikan till Lokaltidningen. Övrig tid ska jag polemasa mellan rummen och försöka landa och försöka få motorn inne i skallen att varva ner.

KÖP DAGENS FOLKBLAD
Ska åka iväg och köpa dagens Folkblad, där intervjun med mig publiceras. Rubriken är kittlande och spännande. ”Har varit kulturens Svarte Petter”. Jo, det är sant. Trots det är jag en av länets mest bokade författare. Publiken verkar gilla sin ”Svarte Petter”. Dessutom ser ju publiken hur jag kämpar. Parkinson har blivit fullt synbar. Folk gillar de människor som kämpar. Så som Ester gjorde och nu även hennes trogne skriftställare.

Nu måste här tränas. Två års sittande har förvandlat mina ben till piprensare.