Etikett: perfekt

Hellre obra än perfekt

Av , , 1 kommentar 1

Stora tvättardagen. Det blir lätt så när man som jag inte tvättat på tre veckor, vilket resulterat i en stor brist på kalsonger, strumpor och t-shirts – och mycket mer. Därute är det grått och med all snö som ligger kvar är det ljusår till våren. Fast det brukar i och för sig bara smälla till så står man där och nyser av allt pollen.

Skönt att ha passerat gårdagen utan ett enda aprilskämt. Det är möjligt att det dök upp ett och annat platt skämt i medierna, men eftersom jag var totalt ointresserad missade jag dem förmodligen. Aprilskämten har haft sin tid på jorden, dags att begrava dem.

Jag har med råge passerat en åldersgräns då jag inte längre bryr mig om att ständigt vara perfekt för att behaga och briljera. Det fanns en tid då jag i alla lägen strävade efter andras gillande och ville vara till lags genom perfektionism. Då är det upplagt för misslyckanden som i sin tur leder till skam – för vem tusan kan vara perfekt i parti och minut? Med ålderns rätt och den erfarenhet och visdom som följer med, så kan man släppa den ständiga tanken: ”Vad ska folk tycka?” Släpp den absurda tanken, frigör dig, var den du är och det blir det lättare att lyckas att uppfylla drömmarna. Bli lite mer obra.

hjärna

Den 9 maj åker jag till Lycksele för att föreläsa sambandet mellan psykisk ohälsa och stroke. Det är Lycksele strokeförening som arrangerar en dag i strokens tecken. Mitt 45 minuter långa anförande har fått titeln: ”Jag är människa.” Vet inte var det kommer ifrån, men jag får väl klura ett tag på ett bärande tema.

För övrigt är det fullt möjligt att skrattet är ett andligt sätt att komma nära en annan människa.

 

1 kommentar
Etiketter: ,

Ingen är perfekt

Av , , Bli först att kommentera 2

Svart kaffe, en garanti på en bra start på dagen. Lägg sedan till en prilla snus. Har en tidig tid att passa hos min distriktsläkare ute på Teg VC. Det är inte lätt att få behålla en bra distriktsläkare eftersom de har en tendens att ständigt flytta, byta vårdcentral eller få jobb uppe på NUS. Ett gång tog jag rygg på en läkare som ”försvann” från Dragonen VC, ringde runt på andra vårdcentraler och ”återfann” honom på Teg. Nu har även han gått upp i rök och fått jobb någon annanstans. Kanske är han i Norge eller så är han hemma och klyver ved? Men slumpen gav mig en ny läkare och en alldeles förträfflig sådan som i grunden är hjärtspecialist och dessutom en fena på diabetes. För det är just min diabetes, mitt blodtryck och eftervården av min stroke som viktig att hålla koll på – annars finns en risk att det ”smäller till” igen.

läkare

Här i Umeå är dock chanserna rätt så goda att finna en bra distriktsläkare, men annorlunda är det i inlandet. Hör hur min mor i Lycksele ständigt får träffa nya stafettläkare, som kortvarigt kommer till Lycksele och försöker fylla tomrummen av de ordinarie distriktsläkarna som verkar ha gått upp i rök. Det är naturligtvis otryggt för patienterna – och svindyrt för landstinget att hyra in stafettläkarna som kommer och går veckovis, träffar en patient för första gången och sedan aldrig mer. Det är liksom upplagt för strul och misstag.

En gång i livet var jag själv stafettsjuksköterska i Norge och i Arvidsjaur. Jag tokjobbade intensivt under några veckor, var aldrig ledig och tjänade sanslöst med pengar. Det var nästan så att man skämdes när lönechecken kom. Som stafettsyrra löste man de viktigaste problemen, men hade sällan tid att fördjupa sig i någon patient. Det var mycket slitsamt att jobba på det viset, trots den höga lönen. Sedan uppstår ett rättviseproblem med detta system. In kommer en stafettsyrra/läkare som tjänar tredubbelt så mycket som den fasta personalen som kämpat år ut och år in för en usel lön och utan några förmåner. Med tiden tappar de motivationen och slutar – och då krävs det än fler stafettsyrror/läkare.

ingen perfekt

Tänker på alla perfekta människor. De finns runt omkring oss. Det måste vara jobbigt att vara perfekt och att aldrig våga visa upp några av de kantstötta delarna som vi alla bär på. Att vara perfekt är som att gå omkring med en kedja kring benet och släpa på ett jättelikt järnklot. Det blir omöjligt att lyfta, att lätta från marken. Man står där och är till lags, behagar och gör allt för att få andras gillande. Grejen är att det inte finns något som är perfekt; livet består inte av spikraka linjer. Om man ständigt ska vara perfekt så kommer all slags kritik att tolkas som personlig: ”Fan, det är mitt fel!” Sedan kommer skammen. Nja …det bor något destruktivt i tron om att vara perfekt.

sprickor

Vi ska vara snälla mot oss själva. Snälla och tillåtande.Vi ska se oss som en helhet – då kan vi bli sanna. Så här har Leonard Cohen skrivit i en av sina sånger: ”Sprickor finns i allting. Det är genom dem som ljuset kommer in.”

För övrigt väntar jag troget. Hon kommer vid tretiden i sin lilla bil.