Etikett: promenad

Motionera hjärnan

Av , , Bli först att kommentera 3

Våren har gjort halt. Grått och småkallt (+ 4 grader). Grönskan dröjer, björkarna vill inte slå ut. Men det är inget jag kan göra något åt. Det ligger utanför min makt – och därför väljer jag att inte slöa energi på väderleken. Inte heller tänker jag ta på mig skulden för jordbävningar och vulkanutbrott på andra sidan jorden.

Det senaste halvåret har jag inte gjort många knop. Har bott i en omslutande bubbla och mest varit rädd. Kände ju att något var fel i kroppen, att min hjärna inte fungerade som den skulle. Skyllde på den stroke i lillhjärnan jag hade 2015. Vid tre tillfällen svartnade det  för ögonen så att jag föll till marken och slog mig halvt fördärvad. Fötterna blev blytunga, händerna fumliga. I februari kom domen: Parkinsons sjukdom. Pusselbitarna föll på plats. Nu när jag börjat medicineras och kropp/tanke fungerar bättre, har jag börjat tänka på nödvändigheten av att bygga upp min kropp.

Kent oskarp

Försöker komma igång med dagliga promenader. Inte minst för att tappa några kilon. Problemet är att jag mentalt har svårt att röra mig långsamt genom geografin. Har vansinnigt svårt att frigöra mig från minnesbilderna då jag sprang milen på 36 minuter. Men för tusan, det var ju för drygt trettio kilo sedan … Jag vet ju att fysisk aktivitet, även promenader, är bra för våra kroppar. Konditionsträning minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Men framför allt har motion en positiv effekt på hjärnan. Dagliga promenader gör så att hjärnan åldras långsammare och blir effektivare. Motion gör så att det blir bättre kopplingar mellan loberna.

Plasticitet betyder att hjärnan har en förmåga att förändras och läka, så att hjärnfunktionen kan fungera bättre. När vi motionerar påverkas hjärnans plasticitet. Nya kopplingar sker mellan nervcellerna så att skador kan repareras, som efter en stroke. Det kan även leda till att det blir bättre fart på signalsubstanserna (som dopamin).

Adhd forsk

Om man nu av naturen är lat och inte orkar motionera, kan man trösta sig med att varje tanke och sinnesintryck kan förändra hjärnan. På samma sätt som stress är skadligt för våra hjärnor, så kan positiva tankar vara läkande. Varje tanke skapar en kemisk reaktion i vår hjärna. Genom att skapa positiva bilder kan negativa känslor förändras till positiva fysiska känslor i kroppen. Vi blir helt enkelt en aning friskare. I stort går det ut på att våga möta sina känslor, acceptera och känna dem. Först då kommer man förbi dem.

Jag ska försöka göra båda delarna. Tänka mer positivt och promenera. Sedan ska jag fortsätta att lyssna på ”min” musik. (Läs tidigare blogg om musikens läkande krafter). Jag tror inte att man ska göra för plötsliga och stora förändringar. Då är det lätt att misslyckas och ge upp. I min ålder finns det även en uppenbar risk för skador: leder och muskler som börjar krångla. Flera medelålders män i min närmiljö som börjat tokträna, har blivit sittande med gipsade ben och armar, fått hälsenorna avslitna, stukat fotleder och knän och ibland drabbats av hjärtproblem. Män i min ålder ska motionera lagom. Mer än så tillåter inte våra åldrande kroppar.

För övrigt så blir vi tjocka av stress. Stresshormonet kortisol skapar ett sug efter kaloririk mat, så att vi i slutänden blir feta.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Idiotsäker lottorad …

Av , , Bli först att kommentera 3

Blå himmel över Pigg Hill, men kallt. Fem plusgrader så här vid halvåttasnåret. I går traskade jag ner på stan för att kika lite på årets demonstrationståg. Hängde med tusen andra på Renmarkstorget och lyssnade på sossarnas talare. Dessa tal har jag hört förut, inget nytt. Var är de politiska visionerna om framtiden; hur ska vi ha det här i Sverige om (säg) tjugo år? Det enda partiet som har en tydlig framtidsvision är SD. Märkligt.

gammskor

Ny promenad idag. Denna gång till optikern. Har fått sämre syn och ögonen kliar och blir tårfyllda när jag ska läsa eller sitta här vid datorskärmen. Skulle ju ha kollat synen för ett par år sedan, då det är vanligt med synförändringar efter en stroke – men inte tusan blev det gjort.

Inte en enda spänn vann jag på den idiotsäkra lottoraden jag kommit över, den jag köpte för en tusenlapp nere vid kajen av fixaren Berra. Han hade i sin tur fått tag i den idiotsäkra raden av Loffe uppe på Vasaplan. Får ta ett snack med Berra senare idag – om han nu inte gått upp i rök.

För övrigt är bildning en gemensam angelägenhet för samhället. Självklart. Inte minst för att vi lär oss saker (fakta), samtidigt som vi lär oss dem tillsammans med andra. På så sätt blir vi även den ”sociala människan”.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Mitt i steget

Av , , Bli först att kommentera 0

Har gått en sväng nere vid älven. 8000 steg blev det. Är svettig och varm, mår riktigt gott. Jag är ju i grunden en löpare som tävlade på rätt hygglig nivå fram till jag var tjugofem. Kunde springa snabbt – och länge. Kroppen var lätt, löpsteget långt och hjärtat starkt. Då – trodde jag nog mig kunna springa i all evighet och jag kunde omöjligt tänka mig ett liv utan löpning. Men något hände. Jag slutade att springa, mitt i steget, strax före jag fyllde trettio. Efter det avgörande ögonblicket har jag inte sprungit många steg. Med åren gick jag upp i vikt – och det är dessa kilon jag nu får försöka att promenera bort. Jag tycks vara på rätt väg och har faktiskt börjat drömma om att en dag kunna springa igen. Att kunna springa så där fort att vinden kupar sig kring kinderna, samtidigt som endorfinerna kittlar i musklerna och får tankarna att lyfta. Jag siktar på det!

Har så smått börjat öka tempot vad gäller arbetet med tidningen Vasaplan, som jag är chefredaktör för. En månad kvar innan deadline. Måste få fart på mina medarbetare, så att reportagen blir skrivna och de intervjuade blir fotograferade. Krönikor och debattartiklar ska bli författade, serien bli tecknad, bok- och filmtips nertecknade. Men det brukar ordna sig. Jag har mest proffs omkring mig. Jag behöver sällan oroa mig.

Vas22_Omslag

I övrigt känns det som om jag vaknat ur en dröm. I många stycken en mardröm. Återigen har jag överlevt.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,