Etikett: psykisk ohälsa

Livsfarlig sjukdom

Av Kent Lundholm, 24 oktober 2019 kl 08:52, Bli först att kommentera

Åter en natt med oron som sängkamrat. Förändringar är inte min starkaste sida. Inte heller har jag varit någon anhängare av överraskningar. Jag var ett barn som fick ångest av att öppna presenter och julklappar inför publik. Min taskiga impulskontroll gjorde att jag omöjligt kunde kontrollera mina känslor, så låg där ett par stickade par sockor (istället för plåtbilen jag önskat mig), så kunde hela världen se min ilska och mitt missnöje. Kontrollförluster har alltid ställt världen på kant.

Ett hopkok av symtom
I barndomen och tonåren var det min ADHD som gav sådana knäppa reaktioner; det var då som denna så kallade neuropsykiatriska funktionsnedsättning styrde mitt liv. ADHD är ingen sjukdom, men ger sjukdomsliknande symtom. När sedan min bipolära sjukdom bröt ut i 20-års åldern blev det svårt att säga vad som var vad. I vissa stycken var symtomen desamma, som taskig impulskontroll, plötsliga humörsvängningar, rastlöshet, tankeflykt, sömnbesvär, dålig minne, sämre koncentrationsförmåga.

Lägg till att jag i stort sett på egen hand fick ratta mig förbi hindren, fram tills jag i femtioårsåldern fick mina diagnoser. Mitt liv har varit märkligt. Ibland skrämmande, ibland skithäftigt. Ena dagen modig, nästa dag sängliggande på grund av panikattacker.

Det svänger fort
WHO räknar bipolär sjukdom till en av de tio mest handikappande sjukdomarna. Det gäller i skoven då sjukdomen gör en antingen manisk/hypoman eller livsfarligt deprimerad. BS är en sjukdom med snabba, tvära kast. Fallet från en mani uppe i det blå, kan på några minuter förvandlas till en nattsvart depression. Medan en ”normal” depression sakta växer fram under flera veckor, ibland månader, så tar det bara några timmar, ibland kortare tid, innan världen blir nattsvart, när man lider av BS.

Normala perioder
Däremellan, så lever man ett relativt normalt liv. Det kan gå år mellan skoven. I mitt fall har det det gått åtta år sedan den senaste maniska fasen. Folk brukar tro att man i manin svävar omkring i ständig lycka och köper lyxbilar på löpande band. Det är vanligt att det bor bor en känsla av depression, av sorg och rädsla, även i den maniska fasen. Varningstecken för att ett nytt skov är på gång, är att man tål stress sämre, ständig panik och försämrad sömn. Då vet man att nåt helvete är på gång.

Fel eller ingen diagnos
Det är inte så underligt att man börjar självmedicinera sig om man lever ett sådant liv, när man ständigt möter läkare som bara skakar på huvudet; oförmögna att ställa rätt diagnos. Hela 35 procent av de bipolära är utan behandling i 10 år. 70 procent får inledningsvis fel diagnos. För mig blev det för mycket av alkoholen. Så många som 40-50 procent av de bipolära får någon form av missbruksproblem. När jag väl fick diagnosen och hamnade på ett behandlingshem så fick jag ytterligare en diagnos: Dubbeldiagnos. Man lider både av en kronisk psykisk sjukdom och ett missbruk. Svårbehandlat tillstånd. Det gick bra för mig. Nu har det gått tio år sedan jag jag drack senast och genom att ta stämningsstabiliserande mediciner så hålls min BS i schack.

Livsfarlig sjukdom
Som jag tidigare skrev så är BS en livsfarlig sjukdom. Vi som har BS har en ökad självmordsrisk och av de 1500 som årligen tar sina liv, är 20 procent av dem bipolära. Men självmorden är inte den vanligaste orsaken Vi lever ett kortare liv på grund ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och stroke. Män med en kronisk psykisk sjukdom får i genomsnitt sina liv förkortade med 20 år, kvinnor 15 år. En av orsakerna till dessa dystra siffror är att psykiskt sjuka får en sämre tillgång till somatisk vård. Det tycks vara så att alla kroppsliga smärtor är av psykisk härkomst. Mediciner, inaktivitet, viktuppgång, diabetes leder i tidig ålder till en hjärtinfarkt eller en stroke.

Men det som ADHD och BS gav mig var kreativiteten, modet, nyfikenheten och vetgirigheten. Jag fick även en stor portion av empati och en avog inställning till orättvisor.

För övrigt ska jag idag träffa folk från socialförvaltningen, då jag försöker få hjälp i vardagen på grund av mina funktionsnedsättningar jag lever med – och som knappast blivit bättre av att jag drabbats av ytterligare en kronisk hjärnsjukdom: Parkinson.

Vill du veta mer om psykisk ohälsa, läs min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

”Öppet, ocensurerat och oerhört angeläget innehåll som är mästerligt välskrivet. 5 poäng av 5 möjliga”. / Katharina Jacobsson BTJ

>>> Beställ boken

Modet att vara sårbar

Av Kent Lundholm, 20 september 2019 kl 05:23, Bli först att kommentera

Befinner mig i AIK-land för att under helgen besöka Lena. Ska även överlämna några signerade exemplar av ”Män som spelar schack” till några hugade köpare. I övrigt ska jag inhandla ett par brallor och eventuell en svart skjorta. Jo, det är till att roa sig.

Sovit ut till 04-tiden. Efter detta bloggande ska jag åter dyka ner i Ester Duvas liv – en märklig upplevelse. Nu när alla fakta ramlat på plats framträder en ”ny” Ester, än den kvinna jag började att skriva om i juli.

Boksläppet på Pilgatan i Umeå den 5 september.

Mår till och från riktigt bra. Efter att ha äntrat scenen ett par gånger (senast i Lycksele inför ett hundratal) har självkänslan och självförtroendet vuxit rejält. Har åtta framträdanden kvar under 2019. I somras trodde jag att allt var kört. Det var nattsvart. Men vi människor klarar mer än vi tror. Dessutom har jag nog aldrig haft så många bokningar som i höst/vinter. Det gör mig ödmjuk. Ännu finns det människor som tror på mig, som vill höra vad jag sysslar med, vad som rör sig i mitt huvud.

Under hela mitt liv har jag känt mig annorlunda och har ofta fått kämpa för att förklara min världsbild. Jag är övertygad om att jag stundom varit bufflig, särskilt under mina unga år. Har mjuknat med åren, men hållit fast vid att alltid (så gott det går) vara ärlig mot mig själv och mot andra. Man säga: Jag har blivit ödmjuk inför mitt öde, men måste försvara det liv jag har kvar att elva. Att oförtjänt ta skit är inte min grej. Det krävs mod att försvara sig och stå upp för det man tror på. Man måste blotta sig och då blir man sårbar – och det finns rovdjur som kan lukta sig till det.

Jag kommer inte att bli yngre, knappast friskare. Har börjat förbereda en storstädning av de åtaganden jag haft i periferin, sånt som bara slukat energi, tömt rummet på luft och som inte gett något tillbaka. Jag är tyvärr inte intresserad av att koka soppa tillsammans med en hel hop kockar (med olika recept). Kvar ska bli en kärnverksamhet som bygger på mitt författarskap, både skönlitterärt och som föreläsare i ämnet psykisk ohälsa. Och förstås muntligt berättande.

För övrigt gruvar jag mig inför dagens kamp i provhytterna. Med åren har samtliga tillverkade klädesplagg blivit mindre och mindre.

Tärande ensamhet

Av Kent Lundholm, 11 augusti 2019 kl 07:56, Bli först att kommentera

Får frågan då och då: ”Kent, varför är du så öppen om dina tillkortakommanden? Är du inte rädd för att ditt öppenhjärtiga bloggande en dag kan vändas emot dig?” Jo, emellanåt är jag livrädd. Men ofta rycker jag bara på axlarna och svarar med ett svagt leende på mina bleka, torra läppar: ”Jag skriver för att jag kan!”

Våga vara sårbar
Genom att visa mig sårbarhet kan jag bli den jag egentligen är. Dessutom krävs det mod att vara sårbar. Jo, det finns en risk att man misslyckas och att man då blir djupt sårad. Dessutom är jag en berättande människa, som dagligen försöker formulera min värld. Jag vill försöka förstå den och sedan visa den för andra och mig själv. Om den är beboelig. I detta evighetsarbete tvingas jag vara ärlig och sann – och dessutom, om jag har tur, hjälper jag kanske en medmänniska i nöd. Min historia kan däremot aldrig bli ett facit som andra kan skriva av. Vi är unika som själva måste finna svaren, för att våga be om hjälp när världen kantrar.

Många föreläsningar
På denna blogg har jag metodiskt skrivit om dessa ämnen och skaffat mig en rätt så stor läsarskara. Jag har även kuskat runt som föreläsare under åren 2016-17 och talat om psykisk ohälsa och missbruk, med min självbiografi ”Spring Kent, spring!” som underlag. Jag har även haft en del uppdrag av föreningen ”Hjärnkoll”. Föreningen består av föreläsare som alla har en personlig erfarenhet av psykisk ohälsa. Folk som vet vad de talar om.

Många fördomar
Tyvärr finns det mängder myter och fördomar kring så väl psykisk ohälsa som missbruk. En återkommande fördom är att vi med en diagnos, skulle gå omkring och vara galna precis hela tiden, dag som natt, vecka efter vecka intill livets slut. I själva verket är det så att de flesta psykiska åkommor kommer i skov. Man är sjuk i en period, sedan kan man vara besvärsfri i flera år. Fördomarna består av lika delar okunskap och rädsla. Nog tusan har dagens kriminalromaner och deckare bidragit till den statiska bilden av psykiskt sjuka mördare; en konstant, helggalen psykopat som på en kafferast hinner dräpa en hel by. Han är så galen att han inte ens märker när polisen genomborrar hans kropp med ett tiotal kulor.

Den tärande ensamheten
Även om jag har ett stort behov att vara för mig själv, inte minst för mitt skrivande, så måste jag erkänna att det under de senaste åren börjat kännas allt mer ensamt. Om det beror på att jag numera har färre riktigt nära vänner, eller på mina kroppsliga åkommor, stroke och Parkinson som gjort mig bensvag och rädd, det kan jag inte svara på. Men i mina tysta rum tar ensamheten allt större plats. Den håller på att bli tärande. Detta är dubbelbottnat. För min självkänsla har ju samtidigt ökat med åren, med eller utan stöd från omgivningen – ensam eller inte. Jag har så saktat börjat tycka om den flintskallige tjockisen jag varje morgon möter spegeln inne på toa; den sjuklige mannen som lever sitt liv här på Pig Hill i Umeå. Och framför allt: Jag har blivit av med skammen. Man ska inte behöva skämmes för att man drabbats av en sjukdom.

Tack till Er läsare
Vill passa på att tacka ER som troget läser min blogg. Har DU liknande problem så får ni gärna höra av dig, så kan jag kanske vara till nån hjälp. I varje fall som vägvisare. Kom ihåg: Första steget till ett tillfrisknande är att erkänna problemet, att kapitulera inför det faktum att du förlorat kontrollen över drogerna – och sedan be om hjälp.

För övrigt så kan man inte supa bort enbart EN av känslorna, typ rädslan. Hela känsloregistret sopas med bort och lämnar kvar ett svart hål inom en – och en egoist som kan byta bort sin morsa mot ett helrör brännvin.

Tips, hjälp? Skriv till mig: [email protected]

Beställ min nya roman: ”Män som spelar schack”

Full gas eller tvärnit

Av Kent Lundholm, 29 november 2018 kl 09:47, Bli först att kommentera

Blåsigt väder idag. Vaknade tidigt för att åka till hälsocentralen och lämna en del blodprover – men så somnade jag om. Försent. Får bli ett uppdrag för morgondagen. Periodvis i mitt liv drabbas jag av igångsättningsproblem. En mur av oro och ångest ställer sig i vägen för det som måste bli gjort. I dag. Det blir förstås ett misslyckande som lämnar ytterligare sår i själen.

Efter att ha skrivit om min psykiska ohälsa i självbiografin ”Spring Kent, spring!” får jag rätt så ofta frågor om åkommor som Bipolär sjukdom och ADHD. Många av frågeställarna försöker även att sätta ord på ”röran i sitt liv” genom att skriva biografier. Uppmuntrar dem att fortsätta. Om man inte tar makten över sin egen berättelse, så gör nån annan det.

Kort om ADHD

Hyperaktivitet med uppmärksamhetsstörning är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som påverkar förmågan att fokusera och koncentrera sig på en specifik uppgift. Man har även en överdriven aktivitet och impulsivitet. Kort uttryckt: det kan emellanåt gå fort och fel. Något som bland annat kan drabba kontakterna med andra människor. Det innebär att man kan ha olika problem i vardagen. En vanlig svårighet är att man lätt blir störd av att vara i röriga eller stökiga miljöer, och att det är svårt att komma igång med vissa uppgifter, om de inte känns motiverande, eller att det är svårt att bli klar med det du håller på med. Alltså: En usel förmåga att hantera gas- och bromspedalerna. Antingen blir det full gas – eller en rejäl tvärnit.

ADHD debuterar i barndomen och kvarstår under tonåren och upp i vuxen ålder i 40 till 70 % av alla fall.

Här en lista från webben Doktorn.com med typiska symtom:

Svårt att koncentrera dig och har många tankar och idéer i huvudet på samma gång.
Svårt att komma igång med uppgifter.
Svårt att komma ihåg långa instruktioner.
Kan ha svårt att skapa ordning och struktur omkring dig.
Svårt att passa tider.
Glömmer eller tappar ofta bort saker.
Vanligt att skjuta upp saker tills det blir försent.
Jobbigt att skriva eller läsa.
Göra saker ibland utan att tänka efter före.
Stort behov av att röra på dig.
Vara orolig, ha ångest eller ha svårt att sova.
Trött av att umgås länge med andra.
Svårt att reglera ditt humör.
Kan vara extra stresskänslig.
Svårt att vara flexibel. Att vara flexibel handlar om att klara en förändring, när något inte blir som du har tänkt.

Som med många diagnoser är symtomen, eller tecknen, varierande från person till person. Viktigt att veta är att man föds med ADHD.

Det finns en rad missuppfattningar om vad Adhd är. En av de vanligaste är att barn och vuxna med Adhd inte skulle vara lika smarta som andra. Fel, fel. Många ADHD-barn är jäkligt smarta. Det är också vanligt att människor med ADHD är särbegåvade och blir mycket duktiga på vissa områden. Det är inte ovanligt att de är rysligt kreativa.

Alla med ADHD är olika. En del är utåtriktade och sociala medan andra är mer introverta. Vissa är passiva och har svårt att komma igång med saker, medan andra får mycket gjort om de väl är motiverade.

Kom ihåg: Barn och ungdomar med diagnosen ADHD löper överhängande risk att bli missbrukare som vuxna. Studier visar att varannan vuxen med ADHD utvecklar missbruk.

För övrigt är fördomarna kring psykisk ohälsa det som skapar de djupaste såren.

Beställ ”Kent spring, Kent!” Länk >>>

Låt oss tala om psykisk ohälsa

Av Kent Lundholm, 17 mars 2018 kl 18:56, Bli först att kommentera

Varit på kurs i Medelfors, tillsammans med ett trettiotal ambassadörer i Hjärnkoll som drillats att åka ut i verkligheten och tala om psykisk ohälsa.F-kassan meddelar att psykisk ohälsa är den vanligaste sjukskrivningsformen. WHO larmar i samma ämne: psykisk ohälsa är ett av den största utmaningarna i världen.

Det är dags att börja tala öppet om psykisk ohälsa – på skolor, utbildningar, arbetsplatser, i partierna, hos fackföreningarna. Inte minst för att befria oss från fördomarna och diskrimineringarna. Genom samtal kan fördomarna krossas – och som ni alla vet så består fördomar av rädsla och okunskap. Sedan är det ju på det viset att tre av fyra er själva har erfarenhet av psykisk ohälsa, antingen på egen hand eller genom familjemedlemmar, vänner eller arbetskamrater.

Vad är psykisk ohälsa?

Stress och utbrändhet är ett vanligt exempel med ångest och sömnbesvär.
Depression är den vanligaste sjukskrivningsorsaken.
Sedan finns en rad sjukdomar: Bipolär, schizofreni, ångesttillstånd.
ADHD, Aspergers, Autism, (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.)
Beroende/missbruk. Vanligt vid ovanstående tillstånd. Om man inte får en diagnos är risken stor för att leder till självmedicinering med alkohol och/eller droger.

Ekonomi

Eftersom det kan ta lång tid att få rätt diagnos, leder det till långvariga sjukskrivningar. Man kan rent ramla ur trygghetssystemen och leda till fattigdom – som i sin tur försämrar den psykiska ohälsan.

Hjärnan styr oss

Upplever vi en fara (verklig eller fantasi) sänder hjärnan signaler till det autonoma nervsystemet, den av nervsystemet som vi inte kan kontrollera med vår vilja. Det består i sin tur av två delar: det sympatiska och parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet, förbereder kroppen för handling och utgör mekanismen för kamp-flyktreaktionen. Det sköter gaspedalen och släpper loss adrenalin och noradrenalin som håller reaktionen igång. Det parasympatiska systemet bromsar och försöker få oss att lägga oss ner och ”spela död”.

Vad är ångest/panik?

Ångest är i mångt och mycket sprungen ur det sympatiska systemet som laddar för strid, vilket ger dig: andnöd, hjärtklappning, svettning, yrsel, illamående, samt olika tecken på muskulär anspänning (t.ex tremor, rastlöshet, värk, trötthet). Får du tillräckligt många panikattacker så ”bandar” amygdala in händelsen så att det ska gå ännu fortare att banda upp vid nästa ångestattack. Nu går allt av sig självt. Det är då som man kan bli rädd för att bli rädd. Man är fången.

Jag föreläser i ämnet

Jag besöker ert företag, skola, förening och talar öppet om psykisk ohälsa. I vanliga fall en timme, där jag verkar som en katalysator för era egna fortsatta diskussioner. Jag har även en tre timmars variant, med mer undervisning om de olika tillstånden.

Jag är Ambassadör i Hjärnkoll, vilket betyder att jag har egna personliga erfarenheter av psykisk ohälsa.

Jag är även sjuksköterska, journalist, informatör och författare. (2016 släpptes min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

BOKA: 0702993680
[email protected]

Publikrekord

Av Kent Lundholm, 7 november 2017 kl 08:27, Bli först att kommentera

Gårdagens föreläsning om och kring min självbiografi ”Spring Kent, spring!” gick riktigt bra. Massor med åhörare kom till kaféscenen i Väven – så många att att arrangörerna meddelade att jag satt publikrekord. Drygt 170 kom och lyssnade. Jag föreläste under den som kallade Psykeveckan. Runt om i länet är det föreläsningar kring ämnet ”Psykisk ohälsa”. Det är bra att vi pratar öppet om ett ämne som förr varit tabubelagt. WHO har meddelat att psykisk ohälsa runt om i världen kommer att bli en stor utmaning och här i Sverige är psykisk ohälsa numera den vanligast sjukskrivningsorsaken.

Väven igår kväll. Fullsatt.

Nu ska jag redovisa till förlaget antal böcker jag sålde under går kvällen. Hade tretton kvar och de försvann direkt. Hade nog kunnat sälja 50-60. Dags att beställa fler.

För övrigt sov jag som en stock i natt.

Och snön faller …

Av Kent Lundholm, 26 oktober 2017 kl 15:31, Bli först att kommentera

Snön faller och vi med den … Efter att ha varit billös i fyra år, hade jag glömt hur trist och enerverande det är att sopa av en översnöad bil och skrapa rutorna rena från frost och is. Trösten är att jag har en bil och kan emellanåt ta mig friheten att ratta den fram längs stadens gator och varannan helg upp till Skellefteå. Däremot har jag alltid varit lite skraj att köra bil på isigt och spårigt underlag. Får en känsla att bilen kan kasta åt vilket håll som helt – och precis när som helst. Därför kör jag ytterst försiktigt och långsamt fram på vintervägarna. Men, jag har ju kommit upp kepsåldern och börjat bli en feg liten gubbe.

Jobbar en hel del med korrekturet till min kommande roman. Den absolut roligast fasen i skrivandet. Nu vet jag att jag fått till en ram, ett innehåll och att karaktärerna blivit levande. Stryker i emellanåt hela stycken, filar på dialogerna, försöker få miljöbeskrivningarna att fungera. Det är en hel del jobb kvar innan texten ska till förlaget och där ska den läsas av ett par personer till och sedan är det fler ändringar/förbättringar som måste göras.

Snart dags att fixa mat. Lena lär landa med sin lilla bil vid femsnåret; hungrig som en varg.

I morse träffade jag min nye läkare. En lättsam och lyssnande doktor. Han var bekymrad över hur multisjuk jag blivit och undrade om han skulle ta ett snack med läkarna inom somatiken. Nej, det behövs inte. Fast jag hade tänkt säga: Jaså, det var på tiden.

För övrigt är meningen med livet 42.

Köp ”Spring Kent, spring!” för 118 kr. >>> BESTÄLL!

Tid för läkning

Av Kent Lundholm, 22 september 2017 kl 06:39, Bli först att kommentera

I morgon är tiden häruppe i Saxnäs över. Vädret har skiftat mellan sol och brinnande lövträd och snöblandat regn med kraftiga vindar. Men vi har varit ute varje dag och rört på fläsket.

I onsdags valde vi simhallen på Saxnäsgården där vi simmade lugnt och sen värmde oss i bastun. Jag har sett resan hit, stipendiet, som en rekreationsresa för att förbättra min hälsa som med åren blivit riktigt usel – inte minst vad gäller min galopperande diabetes med ständigt höga blodsockervärden. Det verkar som om insulinet inte vill bita längre. Ska till en diabetesspecialist nästa vecka för att få veta om det finns andra tillägg eller nyare sorter av insulin. Jo, jag är orolig att jag tillhör gruppen män med kroniska former av psykiatriska sjukdomar som får sina liv förkortade med 20 år.

Det finns alltså en grupp bland psykiskt sjuka som dör i förtid av somatiska sjukdomar som stroke, hjärtinfarkt. Orsaken är att man i den gruppen fått mindre somatiskt vård än andra grupper, vilket lett till högt blodtryck, höga blodfetter och i förlängningen diabetes. Många mediciner som ges till psykiskt sjuka leder ovillkorligen till snabb viktuppgång och då ökar blodtrycket. När jag 2004 fick diagnosen bipolär sjukdom, gjorde medicinerna att jag gick upp dryga 20 kg på sex månader – och ökningen bara fortsatte. Då fick jag min diabetes. Stroken slog till hösten 2015.

På grund av min försämrade hälsa har jag blivit tvungen att tacka nej till ett jobb vid Socialpsykriatriskt kunskapscentrum – trots att jag behöver varenda krona jag kan tjäna in. Att verka som Kulturman är sannerligen inte lukrativt, men nu måste hälsan gå före allt. Jag har ju ett par-tre berättarföreställningar att ro i land och slutförandet av romanen. Måste frigöra tid till motion och viktnedgång – sen måste jag kanske inse att jag inte orkar dra in 6000-7000 kr i månaden för att kompensera bortfallet från sjukersättningen. I så fall blir jag pensionär och drar mig undan från den världsliga scenen.

Har märkt en förändrad attityd mot mig som person sedan jag öppet berättade om min psykiska ohälsa i min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Medan jag bland ”vanligt folk”, de jag möter under mina föreläsningar, känner värme och förståelse och att flertalet känner sympati för den kamp jag utkämpat och i nutid utkämpar – märker jag hur dörrarna stängts till de rum där den ”politiska och kulturella eliten” håller till. Märkligt. Men jag hade det på känn redan innan utgivningen av boken. Det finns så många fördomar kring psykisk ohälsa som lever och frodas medan de gror i rädsla och okunskap.

För övrigt så består visdom mer av nyfikna frågor än av de svar man får.

Åter till trevliga Bjurholm

Av Kent Lundholm, 5 maj 2017 kl 07:09, 2 kommentarer

Igår åkte vi till Bjurholm, jag, Lena och Hanna. Det var en märklig känsla att sitta i framsättet och bli körd av mina dotter Hanna, lilljäntan min som nyss körde trehjuling. Men hon har blivit stor nu, 18 år, och som nyligen tagit körkort. Hon njöt av att få ratta den splitter nya Volvo V 70 som jag hyrt på OK Mariedal.

Målet var alltså Bjurholm, landets minsta kommun med ca 2500 invånare. Jag skulle framträda på biblioteket och tala om psykisk ohälsa med utgångspunkt från min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Drygt tjugofem dök upp; en intresserad publik. Tror att det är tredje gången jag besöker Bjurholm för att prata om någon av mina böcker och innan föreställningen dök det upp några äldre män som hade läst alla mina mina romaner om Baklandet och hade en hel del frågor, bland annat om hur ”sanna” de var. Alla mina romaner har en kärna av sanningen som jag sedan ljugit om för att i slutänden komma fram till någon sorts sanning. Verkligheten överträffar alltid dikten. Det är en märklig känsla att träffa folk som läst mina böcker och som försökt göra en egen analys av dem. Då känns det helt rätt att jag en gång bestämde mig för att bli författare – även om vägen dit skulle bli rejält krokig. Ungefär som grusvägarna mellan Baklandet och civilisationen.

Jag körde ett annat upplägg denna gång. Jag inledde med att tala om skammen kring psykisk ohälsa, och om skulden som anhöriga och vänner kan känna, och rädslan för att prata om ämnet – och den tystnad som då kan uppstå. Då frodas fördomarna och myterna. Sedan drog jag min story, vilket är lika jobbigt var gång. Allt känns så overkligt, men det jag skrivit i min bok är sant vartenda ord. Mitt liv blev verkligen märkligt – men jag överlevde. I slutet talade jag en del om sambandet mellan stroke och kroniska psykiatriska sjukdomar som exempelvis Bipolär sjukdom. Enligt statistiken så är mitt liv (i genomsnitt) förkortat med trettio år.

Summa summarum: trevligt att få besöka Bjurholm, trevlig personal, trevlig och vetgirig publik. Hoppas jag får återvända till hösten då jag och Linda Marklund kör vår berättarföreställning: ”Mitt ibland oss.” En föreställning om att vara annorlunda och en undran över var alla original tog vägen.

Idag ska jag besöka en optiker, en rättvis optiker, som inte tar betalt av varannan kund beroende på att de klippt ut en sladdrig rabattkupong ur VK – en tidning som inte alla har råd att prenumerera på. Han kör istället samma fasta pris till alla!

För övrigt så uppträder jag i Lycksele kommande tisdag. I Sankt Mikaelsgården vid 14-snåret; då under ämnet Stroke, livets ändlighet, meningen med livet och om sambandet stroke och psykisk ohälsa.

Passa på och beställ ”Spring Kent, spring!” från förlaget för 145 kr.

BESTÄLL!

Klipp från pressen:

”Språket är detaljerat, vackert och väl avvägt. […] Öppet, ocensurerat och oerhört angeläget innehåll som är mästerligt välskrivet.” Helhetsbetyg: 5 av 5.
Katharina Jacobsson BTJ

”Spring Kent, spring! är Kent Lundholms femte bok. Den klibbar sig fast, tränger in under huden och drabbar med full kraft.”
Yvonne Rittvall, Folkbladet

”Spring Kent, spring! är en välskriven och oavbrutet spännande självbiografisk roman om ett liv som hade kunnat bli annorlunda om någon hade sett och förstått att psykisk sjukdom och missbruk ofta hänger ihop.”
Maria Zaitzewsky Rundgren, Accent

”Det är en gripande skildring och den känns angelägen för en större allmänhet. […] Kent Lundholm är en utomordentlig berättare med ett levande språk. […] Mot slutet av läsningen anas ett ljus i den så långa och svarta tunneln. Därför lägger man ifrån sig boken med hopp om en framtid med fler berättelser av denne gode berättare.”
Jan Bergsten, NSD

Hjärnkoll är i stan

Av Kent Lundholm, 27 april 2017 kl 07:59, Bli först att kommentera

Vaknar i gryningen av att solen skiner, men ett par timmar senare har det blivit grått. Har haft fullt upp de senaste dagarna med att färdigställa en rad uppdrag, stora som små, samtidigt som jag förberett de framträdanden jag ska ha under träffen med Hjärnkoll Norrland som börjar i dag torsdag och fortsätter på fredag. Jag ska bland annat tala om mediestrategier och hur föreningen ska synas mer i samhället.

Vad är Hjärnkoll? Hjärnkoll är en förening som bärs upp av sina ambassadörer (jag är en av dem). Vi som utses till ambassadörer har egna erfarenheter av psykisk ohälsa och som gjort en resa till ett bättre liv. Vi åker runt till skolor, vårdutbildningar, företag osv. och berättar om våra erfarenheter och talar även om de fördomar som finns kring oss med psykiska sjukdomar. Det värsta som kan ske när någon blir sjuk, är att tystnaden lägrar sig och ingen vågar säga ett knyst om saken. Ofta beror det på okunskap, men naturligtvis handlar det även om rädsla.

Psykisk ohälsa är mycket vanligt, den vanligaste sjukskrivningsorsaken enligt F-kassan och ett av de största hoten mot folkhälsan i världen enligt WHO. Så vad Hjärnkoll försöker göra är att öka öppenheten och kunskapen kring psykisk ohälsa. Målet är att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter, oavsett psykiska olikheter.

Om du vill boka någon av Hjärnkolls femton ambassadörer så kan ni kontakta:

Marjet Gustavsson

Länsansvarig Hjärnkoll

070-6057549

[email protected]

Läs mer: Hjärnkolls webb

Etikett: psykisk ohälsa

Livsfarlig sjukdom

Modet att vara sårbar

Tärande ensamhet

Full gas eller tvärnit

Låt oss tala om psykisk ohälsa

Publikrekord

Och snön faller …

Tid för läkning

Åter till trevliga Bjurholm

Hjärnkoll är i stan

Presentation

Samlade teman

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv