Etikett: skare

Sorterat gammord

Av , , Bli först att kommentera 6

Sorterat papper. Två tjocka pärmar med fakta och minnesanteckningar som hör till romanen om Ester. Sen har jag suttit och pulat på med alla gammord jag lärt mig under resans gång, sorterat dem i följd till dess det blev nåt som påminner om en dikt.

Mitt upprop kring Esters återfunna gravplats, har resulterat i ett stort gensvar. Det är hittills 250 som vill vara med och finansiera nån typ av minnessten. Hoppas det finns krafter att bilda ett Ester Duva-sällskap uppe i Lycksele och att det blir rest nån sten över hennes minne.

Klart är att Ester engagerar många i Lycksele. Själv tycker jag mig ha nog göra med mitt skrivande om hennes liv. Skulle varken hinna eller orka vara med i nåt praktiskt arbete. Däremot kan jag vara en katalysator som får saker och ting att hända. Det måste väl ske en djupare kontakt med Svenska kyrkan och på sikt även med kommunen.

 

 

Jo, här kommer min dikt på lyckseledialekt.

Den blev så där, men själv njuter jag av att få uttala orden, även om de kommer lite huller om buller.

 

 

Livet för gammalt (Dikt av Kent Lundholm) ©

Oppstillt,
krype fyromfot.
Pjöller nalta,
sen masa å gå.

Sursnön, skaran å blia,
bärjola på sörsia.
Gräv barhänt i jola,
bränn fönna om vår’n.

Sätt pären,
plock ogräse.
Slåttanna.
Hässjen jer full ve hö.

Skaff se gåven.
Läsa katekesen.
Gå te kyrka.
Gu nåde däg.

Tjockmjölka, bryta
rattåt å äta.
Tugg å svälj.
Lär dä magahove
å sitt bredave.
Blask ve öga å blister.
Klä på dä,
nu köm främmen!

Småfögla som väsa på.
Sviarn. Beckolja.
Korompa neri mjölkhinken,
stup å skall ner i dyngkasa.
Huvvaligen!

Hittna å dittna, hänna å dänna
å sen polemasa.
Napp brannbera å snattren,
bli huvvuvill, svim å.
Ränn vitöga.

Ligg ilag, goes nalta.
Äla å sä.
Bli bånut.
Stortissen, kvinnfolkforen
å småbåna.

Å så karaforen.
Bussaron å vadmalsbyxen.
Skrävel å bälj ti sä brännvine.
Hugg timmer te baklanne.
Klyv ven.
Bli karut å va okamme.

Åt å fram.
Ofuri, ohull, oitte.
Oslög men hannvass.
Dra fälen etter sä,
gå infött
å stappelbent.

Tokforen.
Jer du göjvut?
Nä, nalta eljest.
Äsch, hort hä va!

Gammgöbba, gammkärringen,
tannlös å klomrut.
Senadrage om nättren.
Nolaverä å snödrevan.
Misslagom,
kvir å järmes.
Harmes mest hela tin.
Tackel å, lut ikull sä.
Gå åttabak.
Gruv sä.
Kvamn å.

Kom, nu gör vi kvälln.

© Kent Lundholm
2020-03-16

Snöblind och hästskare

Av , , Bli först att kommentera 2

Långfredag. I mitt hus är det mycket tyst, men det beror kanske på att klockan bara är halv sex. Folk sover, helt enkelt. De må de få göra, påskfirandet kan kräva utvilade människor. Något jag minns tydligt från min barndoms påskar i Baklandet, var att det ofta var skarsnö vid denna tid på året. Det var en märklig känsla att kunna gå eller sparka vart helst man skulle, att kunna ta sig fram på detta vita rumsgolv. Bara dagarna innan kunde man sjunka ner till midjan i den mjuka, grovkorniga snön, och bli sittande där. Men sedan kom några kalla nätter och det frös på. Ibland kunde det till och med bli hästskaran. Pappa som en gång varit hästkörare åt Kronan, berättade att då kunde man lasta fullt och sedan  sätta fart på hästen, som drog timmerlasset över myrarna utan sjunka igenom. När det var hästskaran, så brukade några av de större grabbarna i byn köra moped på myrarna. Fast helt idiotsäkert var det ju inte. För en av grabbarna skar framdäcket igenom skaren, så att han skickades iväg i en vid båge in i skogen och med huvudet genom skaren. Han skar upp ansiktet något alldeles förfärligt. Han irrade runt på myren, blodig och tillfälligt blind. Efter den vådliga turen var det aldrig någon fler som försökte köra moped på skaren.

Påsktider. Då brukade vi från Baklandet följa med faster Inger och mina kusiner till fjällen, vill minnas att det var ett ställe ovanför Hemavan, Umasjö tror jag att det hette. Då skulle det fiskas ädelfisk, mest röding vill jag minnas. En av dessa påskar ute på en stor sjö, så låg vi alla på mage ovanpå ett renskinn, och pimpelfiskade. Man skulle kasta ner äggskal i hålen för att då tydligare kunna se botten och de fiskar som passerade. Jo, äggskalen såg jag, men aldrig nån fisk.

pimpelfiske2

Själv ville jag mest röra på min rastlösa ADHD-kropp, åka pulka, skidor eller göra nåt som inte var lika mördande långtråkigt som att timme efter timme stirra ner i ett hål. Runt omkring var det smärtsamt vitt medan sjön låg inbäddad mellan resliga fjälltoppar – och från en klarblå himmel flödade solen. Ivrigast att få upp rödingar var morsan och faster Inger. De hade knappt tid att fika och att äta, utan de låg kvar på sina renskinn och vippade på de små pimpelspöna och försökte locka fiskarna att smaka  på maggoten som dolde kroken och dess hullingar. Pappa ropade flera gånger att de skulle ta på sig solglasögonen och inte tokstirra ner i snön för mycket. Men de lyssnade inte.

När vi skulle hem påföljande dag, fick männen leda kvinnorna nerför backen, bort till bilarna. De hade lindat halsdukar över ögonen, eftersom varje solstråle, minsta lilla ljus, skar som knivar i ögonen. De hade blivit snöblinda. Man kan bli det ifall allt för stora mängder UV-strålar träffar ögat, så att man får små sår på hornhinnan. Varje blinkning gör ont. Det tog ett par dagar innan de åter kunde se igen. Samma smärtsamma blindhet kan uppstå ifall man tokstirrar in i en svetslåga. I min debutroman ”Svin föder svin” skrev jag om en man som blev svetsblind och som blev liggande i svåra smärtor i flera dagar. Men i det mörkret började han att se ett ljus, ett inre ljus, där det flög omkring stjärnor och kometer.

Vad göra i helgen? Ta det lugnt. Kanske gå på  bio och att fylla kaffetermosen, göra mackor och åka ut naturen och lapa sol.

För övrigt läser jag att en före detta moderat kulturminister läser Avpixlat när hon vill veta ”sanningen”. Usch. Den världsbild som finns på den sajten ska vi akta oss för att ta del av. Om man nu inte vill att lögnen ska styra sanningen …

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,