Allt står i lågor. På lördagsmorgonen pågick 46 bränder i terrängen och fyra av de största bränderna går inte att släcka. Hela byar utryms, större samhällen hotas.
Minns så väl när pappa kom hem efter att ha varit med om att släcka en stor skogsbrand. Det var nån gång i slutet av 60-talet. Han var sotsvart i ansiktet och det pyrde rök från hans kläder. Morsan skickade honom ner i källaren där han fick kasta kläderna och spola av sig med vattenslangen. Väl rentvättad slog han sig ner vid köksbordet och åt ett berg med kall pannkaka och drack en liter med kallmjölk. Någon mat hade han inte sett till på flera dagar. När blodsockret stigit tog han till orda.
Vi hade ju hört på radion om den stora branden och var gång hade vi skickat en tanke till pappa. Han var en av ett par hundra som bekämpade branden. Det var meningen att det skulle vara en så kallad planerad brand; en som skulle leda till en större mångfald. Många arter behöver ljus, brandfält och död ved för att trivas. ”Men nån jävel räknade fel på vinden”, sa pappa. Mitt på hygget vände vinden och elden fick fäste i skogen. De brandgator som pappa och hans kompisar grävt, blev värdelösa. En bit in i pappas berättelse, märktes skräcken när han beskrev hur lågorna vrålat sig fram från träd till träd; hur hjälplösa männen varit där de fäktat med sin fjuttig lövruskor. Det var grävandet av en ny brandgata och då man fällt mängder med träd. När vinden sedan vänt så hade man kunnat lägga en moteld. Med en väldig suck slocknade branden.
För övrigt tycker jag att EU ska bilda ett gemensamt brandcentrum.
Senaste kommentarerna