Etikett: Skräpljud

Phubbing i kassan

Av , , 1 kommentar 4

Bla, bla, bla …

Kunderna blir på grund av sina mobiler ofta otrevliga mot butikspersonalen. Det visar en undersökning som Borås högskola genomfört. Särskilt tydligt blir det i kassorna när personalen blir totalt nonchalerade då kunden istället glor ner på sin mobiltelefon eller har blivit döv av musiken som spelas i lurarna. Värst är väl de som med tom blick pratar rakt ut i tomma luften när de samtalar med någon de ringt upp redan i kön och som de absolut måste byta plattityder med. De prioriterar mobilen framför den livs levande människa som de har framför sig i kassan. Ett misantropiskt val. Det är en form av mobilmissbruk som på engelska brukar kallas för phubbing. Det är ett begrepp som används när en person är så sabla upptagen av sin smartphone att omvärlden slutar att existera.

I det här fallet blir kassörskan till noll och intet. Jo, vi har nog alla nån gång blivit vittnen när dessa mobiltalibaner varken hälsar eller besvarar kassörskans frågor eller ett avslutande ”Ha en trevlig dag!” Det är klart att personalen känner sig nonchalerade vilket i sin tur försämrar deras arbetsmiljö. En del av som utövar phubbing gör det helt medveten i tron att de anser sig vara förmer, att de tror sig vara märkvärdiga, alltså översitteri och högmod, andra är mer disträ och storhopen tycks sakna simultankapacitet att både hantera mobilen och umgås med folk.

För nån månad sedan blev jag vittne till en tvättäkta phubbing som utspelade på lilla Konsum uppe på Ersboda. Allt medan kön blev längre och längre, försökte en ung kassörska få kontakt med en lika ung kille som bar ett par stora lurar över öronen och som nickade takten till musiken som strömmade in hans skalle. Kassörskan försökte påpeka att han kunde få två läsk för priset av en, men det hörde han förstås inte. När det var dags för betalning, fick hon bryskt knuffa i grabben och peka mot kortmaskinen, men tro inte att han tog av sig lurarna. När han till slut förstod att han var tvungen att betala för det han inhandlat, plockade han nynnande och med ett fånigt flin på läpparna, upp ett kort ur plånboken och stoppade in det i apparaten. ”Du kan inte betala med ditt gymkort”, försökte kassörskan. Nu började det att muttras och småsväras i kön. Till slut bytte han till ett betalkort, men som han vände upp och ner. Kassörskan som nu tappat fattningen, hängde sig över disken, trots risken för coronasmittan, och vände kortet rätt väg. Nu gungade han fram och tillbaka. Tydligen strömmade en av hans favoritlåtar in via lurarna. ”Tryck koden”, skrek en storvuxen karl snett bakom mig. Men det uppfattade inte ”lurmannen”. Till slut fattade han galoppen och tryckte in sin kod och betalade. Att den mannen inte blev lynchad skall han tacka Gud för.

Ulf Isenborg

Trevlig personal är butikernas största potentiella konkurrensfördel. Personligen tenderar jag att besöka butiker där personalen är trevlig och hjälpsam. Den hjälpen missar mobilpratarna, som ständigt har skallen full med med musik eller är fullt upptagna av ett evigt pågående, högljutt samtal med någon utanför butiken. Det ska i ärlighetens namn tilläggas att det minsann finns personal som behandlar sina kunder som om de vore luft – men nu handlar kundernas phubbing.

Mobilerna i sig och dess ägare sprider en massa skräpljud. Åker man buss, sitter i ett väntrum eller ska ta en kopp kaffe på ett kafé störs man av ständiga plingande och högröstade personer som låter oss andra ta del av deras familjeproblem och hur fulla de blev under gårdagens fest. Dagens skräpljud finns överallt där människor använder sina mobiltelefoner.  Det verkar inte finnas någon ände på eländet. Jag är för tusan inte ett dugg intresserad av att höra i fall Maja fortfarande är förkyld och nyser dygnet runt, om Pelle fått ett nytt jobb eller vilka matvaror som ska inhandlas till middagen. Det angår mig inte.

Jag tycker synd om kassörskorna i butikerna som verkligen gör sig måna om att ”sätta kunden i centrum” istället behandlas som luft av mobilterroristerna.

Min mobil ringde

Men ingen är ofelbar. När jag föreläser inleder jag alltid med att be publiken att slå av sina mobiler. Något som publiken snällt hörsammar. Så var det även i Nordmaling (21/9). Lik förbannat ringer en mobil mitt i föredraget. Signalerna kom från en hög med jackor och kavajer som låg slängda på en stol. En av bibliotekarierna hittar den ilsket ringande mobilen i MIN kavaj och det är MIN mobil som ringer. Usch så gruvligt genant. Jag skyller det på den stirrighet som uppstår före mitt framträdande. Så i detta fall är det jag som framstår som ett varnande exempel – men det skulle inte falla mig in plugga in öronproppar och spela hög musik när jag kommer fram till butikernas kassapersonal som välkomnar mig med ett glatt hej och senare med ett ”Ha en fortsatt trevlig dag!”

Om man nu kan få böter för att prata i mobilen vid bilkörning borde butikerna införa nåt slags straff: Dubbelt pris på bryggkaffe och grönsåpa eller slopandet av alla rabatter. Eller så skulle de skickas ut på lagret där de fick betala för sina inköp – då skulle vi få både nöjda kunder och kassapersonal.

Hälsningar från Arga Gubben.