Höga moln. Kanske blir det en fin dag. Vi är i den tid på året då det brukade vara slåttanna i Baklandet. Min huvudsakliga uppgift som rastlös grabb var att hålla till i skrindan och för brinnande liv trampa ihop höet som pappa, farbröderna, Elon och Filip kastade över över mig i ett rasande tempo. Eftersom jag alltid sprang hade jag en mycket bra kondition och kämpade mig högre upp, ända till dessa att höskrindan var proppfull med hö. Belöningen var att sitta högst upp på lasset medan pappa skrindan antingen med någon av Willys jeeparna han köpt eller med Ford Transiten han låtit skala av plåten baktill, så att transportbussen blev till något som skulle likna en lastbil. Ni frågar er kanske varför han inte köpte en traktor. Orsaken var att myrarna som vi slog hö på, var så blöta och mjuka att en traktor genast sjönk ner och blev stående.

Vad gäller slåttanna så var det extraarbete för mor och far under hela juli. Allt för att skaffa hö som skulle räcka ett år till de två korna. Men det var en extrainkomst för mina föräldrar som inte hade det så fett. Varje morgon mjölkade mamma korna och slog upp det i mjölkhämtarna som bussen sedan tog med sig till mejeriet i Lycksele. Mamma fick medalj från mejeriet. För att under en lång rad år ha skickat ren och fin mjölk, befriad från farliga bakterier och smuts. Men i stort var slåttanna och korna en ökad belastning. I princip gick pappas semester åt till att slå, hjässa och lada höet. Fast vi får inte glömma den sociala faktorn. För när höet skulle slås eller ladas kom hela släkten och hjälpte till. Ibland kom självaste Konungarnas konung. Alla var där. Ingen finns kvar.

Nästan varenda myr i Baklandet har idag vuxit igen. Lövslyet växer som ogräs. Det är svårt att tro att det bland allt detta sly en gång slogs och hässjades hö. Lika dant är det med torpen som Domänverket jämnade med marken. Det går inte ens finna husgrundarna eftersom de täcktes över att tjocka lager med jord och sand.

Borde tvätta kläder idag, men det tar emot. Seg i skallen, men så somnade jag inte förrän vid tvåtiden och vaknade vid fem.

För övrigt är det viktigt att ha kunskap om vårt eget förflutna. Då kan vi lära oss av tidigare misstag och skapa oss en identitet och en moral. Det förflutna är våra rötter och för att veta vilka vi är, måste vi förstå var vi kommer ifrån. Men det finns många som istället väljer att ”hitta på sig själva.” Ett konstgjort Jag.