Etikett: slåttanna

Sorterat gammord

Av , , Bli först att kommentera 6

Sorterat papper. Två tjocka pärmar med fakta och minnesanteckningar som hör till romanen om Ester. Sen har jag suttit och pulat på med alla gammord jag lärt mig under resans gång, sorterat dem i följd till dess det blev nåt som påminner om en dikt.

Mitt upprop kring Esters återfunna gravplats, har resulterat i ett stort gensvar. Det är hittills 250 som vill vara med och finansiera nån typ av minnessten. Hoppas det finns krafter att bilda ett Ester Duva-sällskap uppe i Lycksele och att det blir rest nån sten över hennes minne.

Klart är att Ester engagerar många i Lycksele. Själv tycker jag mig ha nog göra med mitt skrivande om hennes liv. Skulle varken hinna eller orka vara med i nåt praktiskt arbete. Däremot kan jag vara en katalysator som får saker och ting att hända. Det måste väl ske en djupare kontakt med Svenska kyrkan och på sikt även med kommunen.

 

 

Jo, här kommer min dikt på lyckseledialekt.

Den blev så där, men själv njuter jag av att få uttala orden, även om de kommer lite huller om buller.

 

 

Livet för gammalt (Dikt av Kent Lundholm) ©

Oppstillt,
krype fyromfot.
Pjöller nalta,
sen masa å gå.

Sursnön, skaran å blia,
bärjola på sörsia.
Gräv barhänt i jola,
bränn fönna om vår’n.

Sätt pären,
plock ogräse.
Slåttanna.
Hässjen jer full ve hö.

Skaff se gåven.
Läsa katekesen.
Gå te kyrka.
Gu nåde däg.

Tjockmjölka, bryta
rattåt å äta.
Tugg å svälj.
Lär dä magahove
å sitt bredave.
Blask ve öga å blister.
Klä på dä,
nu köm främmen!

Småfögla som väsa på.
Sviarn. Beckolja.
Korompa neri mjölkhinken,
stup å skall ner i dyngkasa.
Huvvaligen!

Hittna å dittna, hänna å dänna
å sen polemasa.
Napp brannbera å snattren,
bli huvvuvill, svim å.
Ränn vitöga.

Ligg ilag, goes nalta.
Äla å sä.
Bli bånut.
Stortissen, kvinnfolkforen
å småbåna.

Å så karaforen.
Bussaron å vadmalsbyxen.
Skrävel å bälj ti sä brännvine.
Hugg timmer te baklanne.
Klyv ven.
Bli karut å va okamme.

Åt å fram.
Ofuri, ohull, oitte.
Oslög men hannvass.
Dra fälen etter sä,
gå infött
å stappelbent.

Tokforen.
Jer du göjvut?
Nä, nalta eljest.
Äsch, hort hä va!

Gammgöbba, gammkärringen,
tannlös å klomrut.
Senadrage om nättren.
Nolaverä å snödrevan.
Misslagom,
kvir å järmes.
Harmes mest hela tin.
Tackel å, lut ikull sä.
Gå åttabak.
Gruv sä.
Kvamn å.

Kom, nu gör vi kvälln.

© Kent Lundholm
2020-03-16

Tid för slåttanna

Av , , Bli först att kommentera 5

Höga moln. Kanske blir det en fin dag. Vi är i den tid på året då det brukade vara slåttanna i Baklandet. Min huvudsakliga uppgift som rastlös grabb var att hålla till i skrindan och för brinnande liv trampa ihop höet som pappa, farbröderna, Elon och Filip kastade över över mig i ett rasande tempo. Eftersom jag alltid sprang hade jag en mycket bra kondition och kämpade mig högre upp, ända till dessa att höskrindan var proppfull med hö. Belöningen var att sitta högst upp på lasset medan pappa skrindan antingen med någon av Willys jeeparna han köpt eller med Ford Transiten han låtit skala av plåten baktill, så att transportbussen blev till något som skulle likna en lastbil. Ni frågar er kanske varför han inte köpte en traktor. Orsaken var att myrarna som vi slog hö på, var så blöta och mjuka att en traktor genast sjönk ner och blev stående.

hässja

Vad gäller slåttanna så var det extraarbete för mor och far under hela juli. Allt för att skaffa hö som skulle räcka ett år till de två korna. Men det var en extrainkomst för mina föräldrar som inte hade det så fett. Varje morgon mjölkade mamma korna och slog upp det i mjölkhämtarna som bussen sedan tog med sig till mejeriet i Lycksele. Mamma fick medalj från mejeriet. För att under en lång rad år ha skickat ren och fin mjölk, befriad från farliga bakterier och smuts. Men i stort var slåttanna och korna en ökad belastning. I princip gick pappas semester åt till att slå, hjässa och lada höet. Fast vi får inte glömma den sociala faktorn. För när höet skulle slås eller ladas kom hela släkten och hjälpte till. Ibland kom självaste Konungarnas konung. Alla var där. Ingen finns kvar.

Nästan varenda myr i Baklandet har idag vuxit igen. Lövslyet växer som ogräs. Det är svårt att tro att det bland allt detta sly en gång slogs och hässjades hö. Lika dant är det med torpen som Domänverket jämnade med marken. Det går inte ens finna husgrundarna eftersom de täcktes över att tjocka lager med jord och sand.

Borde tvätta kläder idag, men det tar emot. Seg i skallen, men så somnade jag inte förrän vid tvåtiden och vaknade vid fem.

För övrigt är det viktigt att ha kunskap om vårt eget förflutna. Då kan vi lära oss av tidigare misstag och skapa oss en identitet och en moral. Det förflutna är våra rötter och för att veta vilka vi är, måste vi förstå var vi kommer ifrån. Men det finns många som istället väljer att ”hitta på sig själva.” Ett konstgjort Jag.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Slåttanna i Baklandet

Av , , Bli först att kommentera 7

Sol, blå himmel. Däremot verkar vädret söderut, dit vi ska, vara mer gråmulet och blött. Hä löns int bry sej. Är det nåt vi människor inte kan påverka så är det vädret, vulkanutbrott, jordbävningar och åldrandet.

hässja

För längesen brukade det så här här års i Baklandet vara dags för slåttanna. Då kom släkten i Lycksele till Baklandet för att hjälpa till med att räfsa och hässja hö. Även Farbror Filip och Elon var på plats och ibland stannade Konungen mopeden uppe på vägen och kom släpande med sin klumpfot. Konungen hjälpte till för att få kaffe med doppa som mamma brukade servera. Däremot drack han aldrig av den kylda, något jästa tedrickan. All drycker med misstänkt alkohol vägrade han befatta sig med – dessa drycker kallade han kåtvatten.

1944Willys

Eftersom åkerlapparna i Baklandet var så blöta, gick det inte köra traktor på dem. Så tunga fordon sjönk helt sonika ner och fastnade. Så pappa såg till att skaffa sig fyrhjulsdrivna jeepar som var tillräckligt lätta för att inte fasta och även så pass starka att det gick att dra slåttermaskin och dra höskrindan uppför backen och in i ladugårdens höskulle. Jag var ofta den som körde jeepen, vilket jag började göra redan i tio årsåldern. Något jag avskydde var att stå i skrindan och trampa ner höet så att det skulle rymmas mer, vilket fick mig att trampa för livet då pappa och farbröderna matade på i ett rasande tempo. Men eftersom jag under hela min barndom sprungit och sprungit, så hade jag en bra kondis. Belöningen var att få sitta längst uppe på hölasset när jeepen drog det uppför backen. Minns än doften av hö. Minns även hur det kliade under kläderna. Det hände att pappa tog med oss i Tanusen och körde till Maltträsk för att vi skulle få bada i vår hemliga vik. En vacker bild i mitt minne.

Nuförtin är det sällan jag badar i sjöar och hav. Det är åtminstone två år sedan senast. Kanske blir det ett dopp i år?

För övrigt så ska jag nu övergå till att kolla packningen. Om en dryg timme kommer taxin.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,