Genomförde i morse ett av mina frekventa besök på apoteket. På apotekets webb och app stod att de öppnade 08.00.Den tiden stod på flera ställen. Så jag tog det lugnt. Iförd munskydd och handsprit i fickorna, skulle jag passa på att veckohandla när jag ändå kört till ICA Kvantum. Var på plats 08.30 och kan förvånat konstatera att apoteket Hjärtat var stängt och ingången var försett med ett tjockt galler. Men inte lapp som förklarade stängningen. Nu hade tiden plötsligt ändrats i apotekets app till 10.00. ”Sånt måste ni kolla upp”, sa jag till damen i luckan när jag äntligen fick hämta ut mina mediciner, men inte hade hon eller apoteket gjort några fel. Istället antyder hon att jag inte visste hur man läste av informationen kring deras öppettider. ”Inte veta”, morrade jag, Jag som förmodligen ligger på tio-i-topp-listan över de kunder här i Umeå som oftast besöker stadens apotek och som inte gör annat än dubbelkollar tider, uttagsdatum av medicinerna och just apotekens öppettider. Jag var inte på humör att bli jämförd med övriga besökare som enbart nån gång i månaden (om ens det) hämtar ut sina piller. Hon anade att hon hade göra ett ”Apoteksmonster” och blev plötsligt överdrivet trevlig och smörigt inställsam, då hon mellan raderna faktiskt kunde ta på sig en del av sin skuld för att att jag genom detta slarv, hade fått vänta 1 1/2 timme på att apoteket skulle öppna.

Nu har jag gnällt färdigt om detta slarv med öppettiderna. Istället ska jag gnälla över uteblivna arvoden och på knasbollarna i Uppsala (och andra storstäder) som sprider smitta genom ren och skär egoism och bristande kunskaper.

Coronatider. Inte en helt okänd pandemi där Covid-19 snart tagit livet av ca 6000 personer i vårt avlånga land (över miljonen i hela världen) – om man inte bott i grotta det senaste året. En andra våg är på G. Det märks på avsaknaden av uppdrag. Verkar som att jag håller på att förlora ytterligare en föreläsning. Denna gång 2 timmars snack kring psykisk ohälsa för sjuksköterskor som ska samlas i Skellefteå. Alltså ca 10 000 spänn som jag går miste om. Mycket pengar som för min del försvinner. Pengar som skulle ha drygat ut matkontot fram till mars – och en och annan julklapp. Så är det att vara kulturarbetare. Vi får inte ens betalt för förarbetet som tar 75 procent av föredragets sammanlagda tid. Men jag begriper varför detta sker. Självklart. Accepterar även att detta sker. Måste ske! Jag har lyssnat på de som vet. Dags att isolera sig igen. Vill så rysligt gärna överleva skitåren 2020-2021.

Storstäderna krogägare gnäller och ojar sig. Nu är de uppbragda över att ”det är färdigdansat” och att de nu tvingas stänga sin ”coronaodlingar” genom att packa in folk med en centimeters mellanrum mellan gästerna för att få sälja dyra drinkar till, (som gör gästerna ännu mer omdömeslösa och jävligt ODÖDLIGA) och sedan gästerna smittat ner varandra, vinglar de hem på småtimmarna och sedan smittar de fyra-fem personer – som slutkläm smittar mormor och farfar som kvävs tills döds i en stånkande respirator.

Än mer förbannade blir jag när jag ser bilder på bussåkarna i Uppsala (en region som drabbas hårt av smittan).Såg bilder från detta drabbade Uppsala – där myndigheterna ”tipsat” sina medborgare att undvika kollektivtrafiken där smittan sprider sig som en löpeld. Inte i helvete är det nån som lyssnar på detta goda och enkla rådet! Och i den trängseln på bussarna står förmodligen många sköterskor som blir nersmittade eller ironiskt nog kommer att vårda döende bussåkare när deras Covi-19 blossar upp.

Undvik folksamlingar, absolut inomhus och dit man väl måste räkna bussarna. Håll avstånd, röra inte vid varandra. Hur lever man upp till det i en fullpackad buss? Har nationens medborgare blivit dövstumma och blinda? Rent av blivit riktigt korkade? Varför inte sätta in några särskilda ”Vårdpersonalbussar” och delar ut särskilda respass till dem arbetar inom vården, så att de i lugn och ro får åka till sina sjukhus – sen kan de gott sätta in traktorer med öppet flak till de som inte fattar att andra vågen som denna verkar slå sig kluster, folk i klunga. Se på hur covid-19 ger sig på vältränade fotbollsspelare och placerar halva laget i sängen – i vissa fall rent av i respirator. Jo, Covid-19 kan faktiskt ta dödäven på yngre människor. Va? Hör och häpna, slöfockar!

I min kommande roman ”Älskade Ester” skrev den tidens präster, i slutet på 1800-talet, korta omdömen om folk i husförhörslängden. Om en av huvudkaraktärerna i romanen som i ren trots och dumdristig tjurskallighet, vägrar att lära sig att läsa och skriva, noterar prosten Frykholm ut i marginalen: ”Obildningsbar!”