Etikett: Snällhet

Fest i Hjukensjön

Av , , 2 kommentarer 2

En grå morgon. Regnet har fallit under natten och gjort världen utanför mitt fönster genomblöt. Just nu verkar det vara uppehåll. I dag ska jag, Lena och dottern Hanna åka till Hjukensjön och den härliga festivalen till gäddans ära. Strax efter fem ska jag upp på scenen och dra min helt sanna berättelse om det stora kriget om veden i Baklandet anno 1974. Satt igår och berättade historien för mig själv, tyst inne i mitt huvud, och jag minns den ännu.

skurk

I går kände jag mig som en skurk. Inför dagens begivenheter var jag förbi ICA Kvantum för att hämta ut ett paket som förlaget skickat: Det var romanerna ”Konungarnas konung från Baklandet” och ”All världens lycka”; två romaner som delvis utspelar sig trakterna av Åmsele. Tänkte lägga dem till försäljning på mitt bokbord i Hjukensjön – men jag fick inte hämta ut paketet. Den unga tjejen på ICA fick en tjurig uppsyn då hon sett en liten spricka på mitt körkort (som funnits där i ett par års tid). Snart dök ytterligare en kvinna upp, en stor och frodig sådan, och läxade upp mig. Det borde jag väl begripa att man inte kan hämta ut ett paket med en spricka i körkortet. Rena Stasikänslan. Jag gav upp ganska direkt då jag förstod att detta var en strid som jag skulle förlora. ”Du har inte passet med dig”, sa den unga. ”Nej, jag brukar inte ta med mig passet när jag färdas mellan Grisbacka och ICA”, mumlade jag med ett stänk av ironi i rösten och ett stelt leende på mina bleka läppar. Mitt pass har för den delen gått ut för två år sedan. Sålunda fick jag slokörat lämna platsen för mitt stora brott och på vägen ut kastade jag blick in i apoteket som jag dagen innan besökt och hämtat ut stora mängder farlig medicin – jo, med mitt körkort och dess rysligt illegala spricka.

godhet

Nu över till något helt annat. Jag har tidigare skrivit om att godhet innebär att man måste våga stå upp och ta striden mot ondskan. Att vara snäll betyder inte att man står där och ständigt vänder andra kinden till. Man får heller inte blunda när någon är i nöd, det är absolut inte godhet.Tänk på vilken besvärlig typ Jesus var, som ständigt bröt mot konventionerna och reglerna, käftade och protesterade mot det som var ondska i hans ögon.Tro vad man vill om Jesus som person och Guds son, så måste väl han ses som förlagan till vad godhet är. I varje fall för mig. Ibland stöter jag på människor som vid första anblicken verkar hyggliga, snälla och goda – men efter en tids bekantskap märker man att de är snälla precis hela tiden. De köper ditt godkännande genom att hålla med om allt och är rättrådiga i största allmänhet. Då har snällheten blivit ett harmlöst sätt att manipulera andra människor. I grunden försöker dessa ”snälla” människor dölja sina svagheter, som kan vara låg självkänsla och konflikträdsla, genom att vara medgörliga och snälla. Du kan säga precis hur korkade saker som helst, så kommer de att hålla med dig. Möjligen att de kokar en kopp kaffe till dig för att komma undan det känsliga ämnet.

För övrigt hade jag och Lena under gårdagen en underbar stund i Baggböle arboretum. Häftigt att se och lukta på träda och buskar från hela världen. Där växte balsam- och purpurgran, Japansk gråal, Rysk kornell, Sibirisk hagtorn och så vidare. Åk dit vet ja! Sen får ni inte missa Buddha som sitter upplyst på en spegel av mörkt vatten.

 

Snällhet ger oss energi

Av , , Bli först att kommentera 1

Åter en tidig morgon på Pig Hill. Grått därute, fast min väderapp har lovat sol under dagen. Hade igår en skön stund nere vid älven, då jag och Lena hittade en parkbänk som låg i lä. Där satt vi och drack kaffe och tuggade på ost- och korvmackor. Trots slöjmoln som skymde solen, så tog det på. Det hettade i kinderna när vi kom hem. Men så var det årets första riktiga bekantskap med solen. För i tin, hemma i Baklandet, så brukade mamma gräva en grop i snön, där hon la några renskinn som hon tog plats på när solen lyste. Syrran hakade på. Där låg de i timmar och blev ruskigt bruna. Jag och farsgubben hade inte den ron i våra kroppar. Pappa klöv ved och jag sprang runt, ofta helt utan mål.

Senare i livet, när ”motorn” inom mig inte gick på lika höga varv, så började jag bli intresserad av solen och tyckte det var skönt att värma upp kroppen. Solen ger liv. Men jag brände mig ofta, blek som jag i grunden är. Minns den steniga stranden i Nice dit jag kom i juli i slutet på 70-talet – det var en grådisig dag. Så jag la mig på magen och läste, sen måste jag ha somnat. Det brann en eld på min rygg och snart  slog det upp blåsor. Den fortsatta tågresan ner genom Italien och sedan båtresan till Grekland blev till ett rent helvete. Efter några dagar lossnade allt skinn bakpå ryggen. Numera sitter jag sommartid helst under ett parasoll eller i skuggan av ett träd. Toksolandets tid är förbi.

solen

Satt igår kväll och förberedde boksläppet. I vanliga fall när släppt mina böcker, så har jag klivit upp på scen med boken under armen, och sedan improviserat kring ett givet tema. Men så har jag ju talat kring en roman, som trots en story som baserats kring verkliga händelser burits upp av en fiktiv berättelse. Det blir annorlunda när jag denna gång skrivit en självbiografisk bok. Boken om mitt liv. Jag är glad att jag inte drevs att skriva den i någon slags gränslös öppenhet, för sånt får människor att rygga tillbaka. Jag är glad att förlaget tvingade mig att skriva om mina tidiga versioner där jag berättade på tok för mycket och där jag emellanåt beskrev mig själv som en ”yxmördare”, Har förstått att jag i början av skrivandet drevs av skammen och vid en tid då jag fortfarande led av utanförskapet. ”Spring Kent, spring!” blev med tiden mer distanserad, mer målande – detta då mitt liv började ordna upp sig. Nej, man ska inte berätta allt. I totalt upplysta rum kan en människa inte leva. Det måste finnas någon liten mörk vrå att då och då gömma sig i. För hur man än skriver sin text, så blir vi sårbara den dagen vi ska visa upp den. Det är väl då man ska spotta upp sig och vara modig.

Annandag påsk. Dagen då Jesus visar sig för lärjungarna på olika sätt. Jag är inte ensam. Vad är motsatsen? Är det då som vi hamnar i själens mörka natt, avstängda från all andlighet, då vi fyller dagar och nätter med tvivel. Då vi sakta blir upplösta.

jesus2

Nej, vi tappar inte energi eller kraft genom att se den andre, genom att upptäcka medmänniskorna – all de som behöver bli sedda. Genom att se får vi energi. Vi blir starkare av att ge. Jo, att se en människa är godhet, det är snällhet. Att vara generös är en envägskommunikation utan förväntad motprestation. Man kan inte sträcka ut en hjälpande hand och sedan återkomma med en faktura. Så funkar det inte. Skriver detta i en tid då hat och ondska håller på att ta över. Hat och ondska gror rysligt bra där rädslan finns.

För övrigt ser jag hur solen håller på att tränga fram genom det grå. Det kommer att bli en fin dag.

 

 

Stel och yr

Av , , 2 kommentarer 2

Stel i nacken, huvudvärk, yr. Kanske blev jag för ivrig under gårdagen då jag var igång mest hela dagen, med några korta avbrott för vila. För korta. När jag ska vila, återhämta mig, när hjärnan börjar koka och brusa, så måste jag lägga mig ett helt tyst rum, med ljuset släckt, dörren stängd så att inga ljud tränger igenom. Det funkar inte lägga mig på soffan och slötitta på TV. Nej, alla yttre stimuli måste avskärmas. Det känns och hörs i skallen när motorn går ner i varv och läkningen sätter igång. Min hjärna behöver vila för att finna de nya kopplingarna, förbi det som blivit trasigt. Mitt problem är att jag under mitt tidigare liv sällan (aldrig) kunnat lägga mig ner och vila, i varje fall inte under dagtid. Det är som om jag haft eld i baken. Det ska hela tiden ske nåt och det som ska göras måste ske på en gång, gärna igår. Dags för att tänka nytt.

Är så glad över alla dessa snälla människor som omger mig. Snällhet vinner i längden eftersom det är en form av intelligens som alltid ger utdelning; skulle nog kunna se snällheten som en överlevnadsfördel då den har en förmåga att sprida sig till andra. Det finns de som tror att vi tappar energi när vi är snälla, vilket är helt fel. Snällhet alstrar energi och sätter fart på belöningssystemet. Att se en medmänniska är snällhet. Yes!

snäll

De finns lite varstans, de oärliga magikerna, som slår mynt av att ge sig på sårbara, rädda människor och utnyttja deras behov att söka svar. På någon av de kommersiella kanalerna tar några av dessa ”tomtar” på sig rollen att vara medium. På fullt allvar går de mellan rummen med handen på hakan och hummar, för att sedan meddela någon stackare att de fått kontakt med de döda. De levererar (utan att dra på munnen) en direktrapport från andra sidan. Förutom att detta är rent nonsens, är barnsligt löjligt, så är det elakt. Men vi människor tycks ha ett stort behov av lögner – särskilt mycket då sanningen har blivit obekväm att leva med.

För övrigt så väntar jag på att stroketeamet ska dyka upp. Läkare, sjukgymnast, kurator med flera. De ska se om jag dels har överlevt i min ensamhet, dels se om jag behöver några hjälpmedel. En ny Toyota skulle underlätta livet för mig.

Snäll i solskenet

Av , , 2 kommentarer 1

Fortsatt sol. Av gårdagens solstrålar känner jag en lätt irritation på armarna och uppe på flinten. Skulle ha burit keps, men glömde det. Men tänk vad lite värme kan göra med ens sinne. Tinade genast upp en aning. Det gällde även alla andra, för plötsligt gick det att möta folks blickar, bjuda på ett leende och få ett tillbaka. Kyla och regn kan verkligen göra folk allvarsamma. På samma sätt som solen och värmen kan göra människor glada, rent av uppsluppna.

Igår hyrde jag en bil för att kunna göra en fem dagar lång/kort turné till Västerbottens inland; till Baklandet med omnejd (Bäckmyran, Maltträsk, Arvträsk, Siksele). I vackra Siksele ska vi den 16 juli diskutera  berättar- och konstprojektet ”Bland ved, rabarbersaft och penseldrag”. Nu börjar min del i projektet att sitta på plats, en trettio minuter lång version av romanen ”Vedtjuven” som jag gav ut 2012. Har funnit en röd tråd och börjar känna mig trygg i mitt berättande – vilket gör att jag kan slappna av och släppa fram den humor som döljer sig i allvaret.Får höra vad mina kompanjoner (Linda och Ewa) tycker.

På torsdag är det dags för första träffen med den manliga bokklubben. Ryktet har spridit sig och två nya medlemmar har anslutet sig för att diskutera den plågsamma boken om Breivik ”En av oss”. Kul, spännande. Senaste jag var med i en bokcirkel var si så där 30 år sedan …

Ja, det blir nog en långpromenad även i dag. I går blev det nästan 11 000 steg, vilket känns i benen och syns på hälarna. Planen är att traska längs älven, in mot centrum och slå mig ner på ett fik, med en kopp kaffe, och skriva lite på ”Fisketuren”. Det är bra att i förväg lägga upp små planer om sådant som ska/borde göras,. Även i ”semestertider”. Personligen mår jag bra av struktur i tillvaron, mår absolut inte bra av att slungas mellan hopp och förtvivlan, eller få livet styrt av ständiga överraskningar.( Ps! Detta betyder inte jag är rigid eller tråkig.) Men jag får mer gjort om jag försöker att vara lite strukturerad. Det blir lätt att jag annars ”tänker” mig genom en dag, att jag ”fantiserar” om det som borde bli gjort – medan jag i själva verket ligger i soffan och glor på teven.

snäll

I övrigt ska jag försöka vara rysligt snäll den här sommaren. Det är väl en god plan? Det finns så många vinster med snällhet; en enkel handling som väldigt ofta ger en utdelning. Eftersom snällhet påverkar vårt belöningssystem, får dopaminet att pumpa, så upplever vi en njutning när vi utövar vår snällhet, samtidigt som en sådan handling ger en spridningseffekt. Yes! Alltså, den vi är snäll emot är i sin tur snäll emot en annan. Ja, det gäller kanske inte alla. I denna värld finns ju de som lider av emotionell lomhördhet, vilket innebär det som sägs, även det som är snällt, går in genom ena örat på dem och ut genom det andra. Ni vet de där typerna som istället för att lyssna in, står och stampar på stället medan de klurar på vad de ska säga när det blir deras tur att prata. Men var snäll mot dem ändå. Det kostar så lite.

Jo … Om ni nu tror att snälla människor är mesar, så har ni fel. För i begreppet snällhet ingår även modet att stå upp för det som är rätt, att säga emot när något är fel eller av ondo.

Go vänner, gå ut och möt världen och var snälla! Jo, rör er i solen, drick mycket vatten och köp en och annan Piggelin.

 

Om godheten

Av , , Bli först att kommentera 0

Det finns så mycket gott i oss människor. Som igår när jag kom kånkande med två proppfulla matkassar, tungt värre och åttahundra kronor fattigare. Mitt i steget, mitt emellan två isfläckar, så spricker ena kassen och nyårsmaten glider ut på gångbanan. Jag hukar i förtvivlan ner på knä och undrar vad jag ska göra med tre förlorade ägg, hur jag ska få hem laxen, bananerna, marmeladen, smöret. Det är en bra bit hem och jag kan omöjligt bära varorna i famnen. Då stannar en bil och ung tjej ropar: ”Jag såg vad som hände å jag har en kasse över!”
Det var som om hon inte ens väntade sig ett tack. Det var liksom bara en handling bland många andra handlingar. Hur naturligt som helst. Men jag lovade henne dyrt och heligt en alldeles egen stjärna på himlavalvet.Då log hon, vinkade och körde vidare.

Redan Aristoteles menade att människans sanna natur är att använda sina resurser för att hjälpa andra. Gör gott och andra kan spegla sig i det; det smittar av. Genom goda handlingar så bekräftar vi de som för tillfället har det besvärligt, vi synliggör dem, bekräftar dem, vi ger dem ett värde. Vi lever upp till detta om människans lika värde. Men att vara snäll handlar inte enbart om att vända andra kinden till, det handlar lika mycket om att ha modet att resa sig upp och kämpa för det som är rätt och att säga ifrån när något är uppenbart fel. Men för att kunna göra det så behövs en inre kompass som visar hur vi ska göra. Vi kan kalla det för vårt samvete.Därför är det inte alltid tanken som räknas. I slutänden är det handlingen som avgör, vad vi i praktiken faktiskt gör.

Vi kan heller inte komma i efterhand med en räkning till de som vi hjälpt, ett återbetalningskrav. Det är är ungefär samma feltänk som när vi en gång för alla förlåtit någon. Då kan man inte dyka upp nåt år senare och säga: ”Förresten, så har jag bara förlåtit dig till 50 procent.” Gett är gett och kommer aldrig tillbaka. Det är så tillit byggs och blir bestående.Godhet är att ta ansvar för sina handlingar och sitt liv och på så sätt uppmuntra andra till att göra gott.Det finns en positiv energi i snällheten, i vår empati. En kraft som växer när vi gör gott och som gör oss starkare. När vi utför goda handlingar så sker saker inom oss, rent kemiskt, som får oss att må bättre.

Men vi måste ständigt kämpa för att få vår godhet att växa. Empati är ett förhållningssätt vi måste träna på ständigt. Ungefär som man tränar på att hoppa högt, åka skidor fort och länge, ett skriva bra, måste vi dagligdags träna på att få vår empatiska förmåga att växa. Vi kan även träna oss på att be om förlåtelse. Det innebär inte att du därmed hukar och tar på dig all världens skuld, att du alltid erkänner dina brister och fel och låter den andre ständigt få rätt. Nej, det betyder bara att du högaktar och värdesätter dina relationer till andra människor högre än ditt ego. Men det kräver mod. Det lovar jag att träna mer på under det kommande året.

Det talas så ofta om hur onda vi människor är och när man ser nyhetsbilderna från världens oroshärdar och krig rulla förbi, så är det lätt att hålla med. Men allt det goda som samtidigt görs, var ser vi det? Vi glömmer ofta bort att lyfta fram alla goda handlingar som ständigt utförs. I det lilla, i det stora.

”Vänlighet är svår att ge bort, för den ges oftast tillbaka”. Mark Ortman.

Så gör gott under 2015.

Jag vill önska er alla ett Gott Nytt år!

/Kent