Etikett: Socialdarwanismen

Vår goda gen

Av , , Bli först att kommentera 2

 Socialdarwanismen baseras på idén att tävlan mellan individer, grupper, nationer, eller idéer styr den sociala utvecklingen i mänskliga samhällen (där den starke förstås vinner). En sund tävling, menar de som förespråkar denna ideologi, och som tycker att denna utslagning, tävlan ska fortgå utan att politikerna lägger sig i när de svaga ”gallras bort”.

Social Darwinism

Livet som ett gladiatorspel, utan någon som helst empati. Man menar att vi människor styrs av en självisk gen. Man har använt sig av Darwins lära, men flyttat över den i sociala förhållanden. Darwin själv avfärdade denna irrlära.

Den som kommit att framstå som socialdarwinisten framför andra är filosofen Herbert Spencer. 1851 skrev han detta: ”Det kan se hårdhjärtat ut att änkor och faderlösa skall bli lämnade att kämpa för sina liv. Men ändå, om man ser på dem utifrån mänsklighetens allmänna intressen och inte åtskiljt, så märker man att dessa bistra förluster är uppfyllda av den högsta välvilja – samma välvilja som sänder föräldralösa barn till en tidig grav, och väljer ut de kraftlösa, de försupna och de efterblivna som offer för en epidemi…” Ur detta tog sedan läran ett språng in i rasbiologin.

Socialdarwinsmen är dock ingen sanning, blott en  ideologi. Det gäller även nyliberalismen som var stark under 1970-talet under Thatcher, Reagan och Milton Friedman. Nu lyftes skiten från 1800-talets slut upp till ytan och biologi blev politik då enorma nedskärningar drabbade de fattiga – med ett inlindat argument att de rika behövde mer kosing medan de fattiga kunde klara sig med mindre. Nu hörs orden: Närande och tärande. De begreppen letade ju sig även hit till vårt land.

Richard Dawkin, evolutionsbiolog, publicerade sin bestseller ”Den själviska genen” 1976, där han gödde nyliberalerna med begrepp som: ”Vi är födda egoistiska … Det råder en evig konkurrens … Människan är en överlevnadsmaskin …” Tog dessa idéer slut med Thatcher? Under 1990-talet publicerades en rad evolutionsbiologiska böcker där man frankt påstod att menade att altruism är onaturlig och att det är bättre att bejaka egoismen. Va? Tänk att ha vigt sitt liv åt en dylik forskning och komma fram till att godhet i grund och botten är av ondo.

Jag vill rekommendera Göran Greiders bok ”Den solidariska genen” som metodisk för i bevis att vi människor i grunden är solidariska. Att vi människor blev människor genom samarbete och att dela med oss till andra. När vi människor möter andra människor så speglar vi oss i varandra för att vi vill skapa sociala rum. Genom att vara goda så är vi också solidariska. Vi lämnar inte vår bror eller syster kvar åt ulvarna.

Leve vår goda, solidariska gen!