Gick ut i grönskan och slog rot. Där blev jag stående, utan att komma någon vart. Det är just en sådan dag, då allt det som borde ha blivit gjort absolut inte blev gjort. Känns det igen? Det har inget med lathet att göra, utan snarare på att det är för mycket som rör sig i huvudet; ni vet de där planerna som ritats med vit krita på svarta tavlan. Det är därför man slår rot när fötterna sätts ner på gröngräset. Sedan är ju sommaren i sig full av krav; en tid då ta mej tusan allt måste göras eftersom det är varmt, ljust, badvänligt, grillvänligt, bra väder för långa promenader och för strapatser med cykeln. För att inte tala om det där förbannade gräset som ständigt måste klippas.Gud nåde den som ligger inne och slöar när solen lyser. Det är möjligen acceptabelt om man klär sig i tagelskjorta. Nej, idag har inget blivit gjort – men så är det ju också lite halvtaskigt väder. Då kan man är ursäktad.

Borde ta mig till biblioteket och låna ett gäng böcker, mer sommarläsning. Även det är ju något som man bör läsa vid den här tiden på året. Extra mycket. Läsa allt man missat under den tid på året då man egentligen borde haft tid att läsa. Samtidigt har jag här bredvid mig en hel hög av böcker jag fått för mig att läsa på nytt – vad nu det ska vara bra för? Men det är sådana där böcker som jag minns var bra, men som jag omöjligt kan säga varför de var bra och inte heller kan redogöra för handlingen. Exempelvis har jag fått för mig att läsa om ”Dumskallarnas sammansvärjning” av John Kennedy Tool, en bok som jag vet ska vara sanslöst rolig. Tror jag. Men tänk om den inte är rolig – längre? Kan det vara likadant med ”Oblomov” av Gontjarov, en klassiker från mitten av 1800-talet. En bok som ”alla” läste på 80-talet och som livligt diskuterades. Det är knappt jag minns vad den handlade om … Men den står ju i min bokhylla och verkar ha varit flitigt läst.

Kanske går jag och köper en Kalle Anka istället. Den figuren minns jag, tydligt.

Det går utför för somliga.