Etikett: Tärnaby

Skriva kort eller långt

Av , , Bli först att kommentera 7

Det tar tid att skriv korta texter. Det är en svår konst att skiva kort. Minns de dagar på Folkbladet då nyhetschefen gav mig dagens uppgift: Att skriva korta, kärnfulla notiser. Att skriva ihop ett helt uppslag var inga problem, men på några få rader beskriva en brand i Nordmaling eller på max tio rader berätta om en trafikolycka i Vindeln – kunde ta timmar.

Mitt tal till Bjerre

Har i dagarna två skrivit på två korta texter. Den första ett tal på max 4–5 minuter, som jag ska hålla den 10 juli när vännen Bjerre gifter sig med sin älskade Ulla. Ett sådant tal kräver en perfekt blandning av allvar, underhållande skämt och glädje – max 3–5 minuter långt.

Efter åren som reporter på Radio Västerbotten och dåvarande SVT Nordnytt, har jag blivit rätt så duktig på att beräkna längden på det skrivna. Så det kommer att fungera. Dessutom – talaren får inte bli viktigare än texten.

Skrönor i vackra Tärnaby

Vara rolig i Tärnaby
Den andra texten, en 20 minuter lång/kort underfundig skröna, som jag ska leverera ute på Udden i Tärnaby den 20 juli. Jag tror mig vara klar med den. 18 minuter prick. Bra, för jag brukar alltid dras i väg på något sidospår. Jag har fått ihop en bred och varierande skröna från Baklandet.

Gratisjobb
Så fungerar författarskapet. 90 procent av tiden går åt till förberedelsen, 10 procent till framförandet. Men jag får bara betalat för tiden på scenen – ibland knappt det. Än mer snett blir det vad gäller arbetet med en roman. Med Esterboken arbetade jag till och från under tio år med faktainhämtning, intervjuer, val av berättarton, berättartekniken och sedan två års dagligt skrivande i skarpt läge. Kan lugnt påstå: Timpenningen är usel.

Lång text på G
Vid sidan av tangentbordet ligger underlaget till en längre text, som handlar om samhällssynen som härskade i början av 1900-talet och in i välfärdsbygget under 50/60-talet. Den tid då Ester tvingades hålla sig gömde i Nygård under 27 år och sedan tvingades tacka ja till att bo 56 år på Lyckseles ålderdomshem och äldreboende, för att undkomma de alternativa boendeformerna.

Ge plats åt de starka
Jag har under min långa Esterturné hört mängder med förfärliga berättelser om hur myndigheterna tvångsomhändertagit allt från små döva pojkar, till låghalta, ensamstående kvinnor och barn som var sena i utvecklingen. Barn som aldrig återvände hem. Jag läst en del förfärliga berättelser om vad som hände med alla dessa svaga och livsodugliga barn – om experimenten de utsattes för. Det är om detta debatten om statyns vara eller inte vara, borde handla om. Ester, staty eller inte, är symbolen för alla de barn och vuxna som jagades.

Idiot-stämpel i pannan
Många var de som godtyckligt fick en IDIOT-stämpel i pannan. Obehagligt blev det när idéerna om arvshygien (att offra de svaga för att ge plats åt de redan starka) kokades ihop med rashygienen (rasismen).

Alltså, vi ska inte resa ett minnesmärke på grund av Esters stora skor eller 3000 begravningar.

Ester representerar alla de som ansågs var eljest och som dömdes för sitt yttre.

Exempel på den tidens resonemang (1920-talet)
”Idioterna bör icke ha rätt att fortplanta sina lyten till kommande släktled. Detta kan naturligtvis lätt hindras om dylika individer omhändertas i lämpliga anstalter under hela den fortplantningsdugliga åldern. Det blir dyrt, säger mången; ja, men det blir i längden mångfaldigt dyrare att taga hand om deras avkomma. Sinnesslöa barn borde omgående skiljas från familjen, där de tog alltför mycket av moderns uppmärksamhet och omsorg, till förfång för syskonen.”

”Det sinnessvaga barnet är icke i stånd att återge något åt sina medmänniskor, det friska barnet blir ibland tack vare utebliven vård sjukt. Många finnas, som anse en sådan fördelning av samhällets omsorg om sina barn vara utslag av falsk humanitet, dvs mycket litet mänskligt. Huru länge skall allmänna meningen tillåta ett idiotiskt barn växa upp på bekostnad av friska barn, som gå under av umbäranden? Idioterna bör icke ha rätt att fortplanta sina lyten till kommande släktled. Detta kan naturligtvis lätt hindras om dylika individer omhändertas i lämpliga anstalter under hela den fortplantningsdugliga åldern.”

”I   läkaresällskapet hävdade 1910 professor Karl Petrén att ”operativa ingrepp, som hindra individen från att propagera rasen är vida säkrare än äktenskapshinder.”

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Det farliga stillaståendet

Av , , Bli först att kommentera 11

Tål inte hettan, men det struntar jag i.

Midsommaren anno 2022 torde väl vara en av de varmaste på länge. Frustar, stånkar. Tål ju inte värmen, detta i kombination med att min Parkinson blivit klart sämre. Orkar gå ett hundratal meter, sedan blir benen tunga som betongpelare. Jag håller kanske på att förvandlas till en staty …

Värst är kramperna i ryggen. Smärtan går ej att beskriva i ord.

Kombinationen att jag blev klar med den kubikmeter dokument om och kring filmen och det faktum att Esterstatyn inte blir av, satte sig direkt i min kropp. Avslutade projekt brukar ha den effekten på mig. Istället för att känna mig nöjd över uträttat värv, så går jag vilse och den smärta jag ”glömt” under skrivandet blossar upp i kropp och sinne.

Min ständigt brummande ADHD-motor, kräver att jag ständigt har något för händerna och att jag gör något vettigt av överskottsenergin. Min oförmåga att ta det lugnt, att vila, har följt mig genom livet. Visserligen har det resulterat i att jag fått en hel del gjort. Men onekligen har det även resulterat i ett kroppsligt förfall.

Nu sitter jag inte och hänger med tandköttet, utan läser in mig på forna tiders idiotiska idéer så som arvshygien och rasbiologi – idéer som kom att drabba många oskyldiga människor. Idéer som gjorde Ester till ett jagat barn.

Tärnaby, nästa stop på min turné.

20-21 juli befinner jag mig i Tärnaby. Framträder på Udden den 20 juli tillsammans med Mikael Niemi och Göran Lundin. Programmet går visst ut på att vi ska berätta helt sanna skrönor. Ska bli roligt. Dagen därpå pratar jag om Ester i Tärnaby Folkets hus.

Åter en tuff resa. 35 mil enkel väg, sittande i bilen. Som tur är kör Lena. Vi ska bo i min förläggares gäststuga.

Igår var det 26 grader, idag ska det visst bli över trettio. Får bli en shoppingrunda. Det bränner tillräckligt i mitt ansikte efter gårdagens två timmar i skuggan.

På scenen tillsammans med Mikael Niemi.

Så var det detta med att skaffa mig ett nytt litterärt projekt … Jag tror mig veta, men måste först testa det någon vecka eller två för att se om det får mig på benen igen.

För övrigt kan jag konstatera att det är många som vill leka Tysta leken med mig.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Sömnlös på Pig Hill

Av , , Bli först att kommentera 4

Somnade på soffan vid 20-snåret och vakande ”utsövd” vid tre-tiden. Va, sju timmars sömn – men på fel sida av dygnet. Mest gamla deckare på teven, som är så uruselt dåliga att de är omöjliga att somna om till. Sålunda, hej å hå, upp på fötterna och in i skrivarlyan.

stress-2051408_960_720

I går började jag bläddra i den research jag påbörjade för snart tio å sedan. Mängder med släktforskningsdokument, kartor från 1800-talet, biljettförsäljningsannonser, tågtider, böcker om hur nybyggarna levde, om sjukdomar, hundratals sidor med anteckningar (som tydligen jag skrivit) och mycket mer. Detta kan tyda på att jag, trots sjukdomarna, ska försöka skriva klart romanen ”Älskade Maria”; den om min farmorsmor och hennes liv i dåtidens Vindeln. I stort känns romanen klar som ett ramverk, det handlar bara fylla det med kött och blod. Meningen var att jag skulle skriva ”Älskade Maria” före ”Spring Kent, spring!” och ”Män som spelar schack” – men något kom emellan. Maria var en aning suddig i konturerna. Vem var hon egentligen? Vad var det som fick henne att tveka? Rent av: Vem skrämde henne?

Kent maskin Kent Korr

Åttiotal. Bodde på Teg ute på Korpralsvägen. VÄNSTER: Hade köpt mig den optimala skrivmaskinen. Den var supersnabb, hade låg ljudnivå och kunde (hör och häpna) radera en hel rad. I övrigt fick jag som vanligt använda Tipp-Ex när felaktigheter skulle ändras. På den tiden kostade skrivmaskinen 6000 kr, vilket var stora pengar på den tiden – men jag skulle ju bli författare. ”Jag kommer aldrig mer att behöva köpa någon fler skrivmaskin”, resonerade jag – och så kom de första datorerna: Apple Plus och SE med rättstavningsprogram. Snart satt jag och skrev med en SE (20 000 kr). Hit men inte längre – dessutom hade jag 1 Mb i ramminne. HÖGER: Vad gällde korrekturläsningen var den då som nu identisk. Papper och rödpenna i jakten på dyslektiska slarvfel.

Nu blev det ingen romanpublicering under vare sig 80-talet och nästan hela 90-talet. Blev visserligen inbjuden till Bonniers 1987 för att diskutera ett av mina manus. Men mer än så blev det inte. Mellan 1990 och 1996 skrev jag nästan ingenting – förutom de reportage jag skrev när jag jobbade på Folkbladet. Först 1999 skulle jag debutera med ”Svin föder svin”.

elon
Till minne av Elon Brändström (1930-1987)

I Bäckmyran bodde vi grannar med Elon. Tidigare bodde även hans far Filip där, men var avliden när korten togs. Elon förekommer som en karaktär i ett par av mina romaner: ”Konungarnas konung från Baklandet” och ”Spring Kent, spring!” Elon var snällheten själv och en figur som besökte oss dagligen och deltog i vårt julfirande – ensam som han var. Länge trodde jag att farbror Filip och Elon var utsända av en högre makt ...Till begravningen skrev jag följande: ”Elon, du vaktade vår barndoms sista utpost. Längst inne i våran skog, satt du och väntade på att vi ungar skulle bli vuxna.” 

Kent Party

En bild från en hetsig, litterär diskussion. Plats: Tärnaby. Den handlade om vilken författare som var den störste av dem alla. Där dök Hermann Hesse upp, tätt följd Tomas Mann. Kafka och Göran Tunström fick varsin röst. Jag blev förbannad. Den störste av dem alla fanns ju runt husknuten: Torgny Lindgren som skrivit ”Ormens väg på hälleberget” och novellsamlingen ”Merabs skönhet”. Som straff för deras okunnighet började jag vid varje måltid att högläsa ur ”Merabs skönhet”. Det tog inte länge innan merparten pratade som Torgny Lindgren och de kunde citera långa stycken ur texterna: ”Molin hade lärt sig skrädderiet i Jörn. Men det han sydde vart icke bra.” 

I huvudet gör jag tjusiga beräkningar över ett lyckligt och friskt liv. Men jag måste ha missat några siffror, räknat fel, adderat där jag skulle ha dragit ifrån, eftersom det misstämmer så mycket mot verkligheten.

Trött på att vara sjuk. Så här kan det vara …

Sjukdomens baksidor

1. Att aldrig vakna utvilad.

2. Att aldrig kunna planera.

3. Att aldrig kunna dansa av pur glädje.

4. Att ständigt känna sig missförstådd.

5. Att inte få känna sig accepterad.

6. Att ofta bli ifrågasatt.

7. Att bli anklagad för att vara lat.

8. Att bli kallad för en sur tråkmåns.

9. Att känna sig misslyckad.

10. Att bli bortvald.


För övrigt
torde kampen för att vara sann, vara en av de modigaste strider vi ger oss in i.

© Kent Lundholm