Etikett: terror

Att se om sitt hus

Av , , Bli först att kommentera 0

Några minuter över sex. Mörkret parkerar utanför fönstret till mitt skrivarrum. Har ni försökt skriva på ett tangentbord i ett rum där det är 16-17 grader, ja då vet ni att efter en stund så styvnar fingerlederna och det går allt långsammare att skriva, och sedan börjar fingertopparna att trycka ner fel tangenter. Brukar knata in i köket och spola händerna under varmt, mycket varmt, vatten för att få liv i dem. Men jag skriver alltjämt. Har kommit ett tiotal sidor in i version 3-4 (minns inte) av min nya roman – den om männen som blev över, de som lever sin liv i Baklandet – frustrerade, bittra och drömmande. Sedan ska jag försöka skriva om pjäsen, den om Konungen, till en monolog. När jag nu ska hinna med det. Mellan februari och april har berättarföreställningen ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner”, fått ett tiotal bokningar. Sedan släpps min kommande bok ”Spring Kent, spring!” den 30 mars. Jag måste plocka bort något ur mitt liv – annars kommer jag snart att ligga där med en ny stroke. Då är det inte säkert att det går lika bra. Men jag känner igen mönstret. Jag har en förmåga att ”dra på” mig jobb, utan att plocka bort något annat.

bomb

Det smäller lite varstans. Precis när som helst, var som helst kan det det explodera en bomb. Kriget är inte isolerat till Syrien, då IS skickar ut sina soldater runt hela världen. För några dagar sedan i Turkiet, idag i Indonesien. Tidigare i Paris. Läste att det är fler nationer involverade i Syrienkonflikten än det var under hela andra världskriget – det är med andra ord en riktig krutdurk. Någon har sagt att vi befinner oss i något som mycket väl skulle kunna benämnas för det 3:e världskriget. På 60-70-talet var det tredje världskriget det krig som skulle utplåna jorden, då ryssar och amerikaner riktade sina kärnvapen mot varandra. Nu skulle världskriget bestå av terror och ”osynliga” fiendesoldater som rör sig ute i världen, samtidigt som västvärlden jobbar hårt på att göra en ”parkeringsplats” av Syrien. Terror, skräck som skapar rädda människor. Gränserna stängs, taggtrådsförsäljningen skjuter i höjden och vi börjar blänga snett på alla som ser annorlunda ut. Vi har ju en förmåga att dra alla över en kam – i varje fall vad gäller de som inte är som VI.

Idag ska jag en sväng till Sävar neurorehab för att få ett träningsprogram inför den stundande starten av vattengymnastiken. Sedan ska jag få lösenordet till en databas där jag kan träna mitt usla arbetsminne. Jag blir ödmjuk när jag tänker på all den hjälp jag fått efter min stroke. Det har med all säkerhet bidragit till mitt snara tillfrisknande. Träffade en kompis härom dagen, som stod där och tittade förbryllat på mig. ”Men har du verkligen haft en stroke? Det syns ju inte på dig.” Men hade proppen satt sig i storhjärnan, så hade jag förmodligen varit förlamad på någon sida, kanske haft svårt att prata och att förstå. Min propp satte sig i lillhjärnan, som den första tiden påverkade balansen och koordinationen. Men det har släppt. Däremot lider jag av ständig hjärntrötthet, då hjärnan ”släcker ner” i fall intrycken blir för många eller om jag utsätts för stress. Detta ska i de flesta fall vara övergående – eller inte. Det är ut ifrån detta som jag måste skära ner på mina ”aktiviteter”. Förutom ”aktiviteterna” (skrivandet, läsandet, turnén, publicerandet av den nya boken och alla andra planer) så ska jag ju leva livet, träffa mina vänner, min familj och älska och få relationen med Lena att fungera och hålla på sikt.  Det är mycket nu …

Life of Pi

Såg om den fantastiska filmen ”Berättelsen om Pi”. En av de filmer som hamnar högt upp på min tio-i-topp-lista. Ang Lees film som bygger på författaren Yann Martels roman med samma namn. I korthet handlar det om den 16-årige pojken Pi som hamnar i en räddningsbåt tillsammans med den bengaliska tigern Richard Parker. Filmen är så underskönt vackert filmad – samtidigt som det är en berättelse om liv och död, om att överleva. Men även om ömsesidig respekt.  Ja, ni som inte sett den – se den för tusan. Det är en sådan där film då man tycker sig ana meningen med livet.

För övrigt tänker jag aldrig bli vinterbadare. När jag frågade min strokeläkare vad jag fick och inte fick utsätta min kropp för, så svarade han: ”Allt utom vinterbad. Att hetta upp kroppen i en bastu och sedan kasta sig i en isvak, är som att be om att få en stroke”, svarade han.

En farlig tid

Av , , Bli först att kommentera 3

Trollhättan på allas läppar och hos de allra flesta formas ord om förfäran, om den obegripliga ondskan och inte alltför sällan hörs ett stilla ”Varför?” Sen finns det en klick stollar i det här landet, som gömmer sig fegt bakom tangentborden och hejar på mördaren, tycker att det var en hygglig, rent av smart handling att på detta sätt få bort några av ”svartskallarna” från Moder Sveas jord. Det är så att man häpnar. Men dessa, förmodligen flertalet unga, ensamma män, är bara svansen till ”vargen” som gjort det legitimt med sin något sockrade, inlindade rasism och som dessutom skaffat sig rätten att säga det ”förbjudna” i landets riksdag. Sverigedemokraterna.Nu brinner flyktingförläggningar – samtidigt som SD:s planerar att smutskasta vårt kära fosterland utomlands.Allt hänger samman. Allt är planerat. Som ett grekiskt drama.

halloween

I dessa tider då vi ska frukta farliga ”monster”, utklädda ungar i gummimasker som smyger runt i jakten på godis, men dem ska vi inte vara rädda för. Sanningen är att vanliga människor är mångt farligare. Och särskilt farliga är rädda människor – så väl de som utför hemska dåd som de som står vid sidan och tittar på. När vi möter ondskan i bilderna från kriget i Syrien, när vi minns Breiviks massaker och naturligtvis knivdåden i Trollhättan, så är det som om världen faller i bitar och blir till en synnerligen obegriplig att leva på. Inte minst tänker vi: Hur i hela friden ska vi kunna försvara oss mot sådana illdåd?

I viss mån kan man kanske säga att våld är den maktlöses språk; att få sitt sagt genom att skada en medmänniska, slå nån på käften eller rent av göra något ”större” och utföra en terrorhandling. Dessutom vet vi hur vissa använt våldet för ett högre syfte, för att bli en del i ett större sammanhang – den som löser ett problem för den goda sakens skull.

Under andra världskriget var det många av vakterna vid koncentrationslägren som inte kände någon skuld och menade att de bara lydde order,att det var en del av yrket som soldat. Det blev helt normalt att döda och bränna upp miljoner judar. Men vilka, vem är befälhavare när vi ser sådana dåd som utförs i Trollhättan då gärningsmannen konsekvent gav sig barn med annan hudfärg. Eller är det hela resultat av ett massivt grupptryck som till slut får en att ta på sig rollen som den store hämnaren? Och alltid dessa unga män … Det är de som greppar vapnen. Ibland kan man få intrycket att manligheten är nån slags av kollektiv sinnessjukdom.

Någon tar ledningen, andra följer – precis om under vilket annat krig som helt. Så har vi män gjort i alla tider, ställt oss i led för att bli kanonmat i något av alla dessa krig. Och när allt är över så säger vi kör: Men vi lydde ju bara order.

Anders-Behring-Bre

 

Merparten av de 77 som Breivik dräpte blev skjutna i huvudet. Marxistyngel, som han kallade ungdomarna. Han blev överlycklig när han inte stämplades som galen och dagen till ära gjorde han en fascistisk hälsning i domsalen.

Vad som blir allt mer tydligt är uppdelningen av Vi och Dom, mellan rika och fattiga, friska och sjuka, mellan kristna och muslimer, vita och mörka – och i det skapas en känsla av att Vi är bättre än Dom. Det skapas myter om det ”annorlunda” (rent av att vissa grupper skiter på ett annorlunda sätt) och det är bara ett led av göra dem mindre mänskliga, vilket gör det ännu lättare att avsky dem. Nästa steg är att förnedra offret – slå det på käften eller rent av dräpa det (i en slags nödvändighet).

Det här som åskådarna spelar en viktig roll, alla de likgiltiga, passiva som tittar på, som inte ingriper. Åskådarna är en förutsättning för ondskan. ja, precis som i ett grekiskt drama. Någon måste se föreställningen. Jo,det torde rent av vara så att åskådarnas fruktan och det Ondskefulla är nån form av siamesiska tvillingar. Historiskt har det varit så – och då går det ju inte att låta bli att nämna 30-talets Tyskland och nazisternas maktövertagande och krossandet av demokratin.Det gjordes ju med hjälp av alla tysta åskådare.

En riktigt bra grogrund för våld och ondska är orättvisa, det visar mängder med studier på. När ojämlikheten och orättvisorna i ett samhälle ökar, ja då ökar även våldet. I orättvisorna bor frustrationen och i den skammen. Skammen över att sakna jobb, inte ha pengar till hyran, skammen över att inte var behövd, att vara utanför sammanhangen. Samtidigt som en klick skor sig och blir rikare och rikare. Och mer arroganta, drabbade av sitt högmod. Ilska, knutna nävar i byxfickan. Hos en del växer ett allt starkare behov av revansch. Och då! Jäklar i min lilla låda, dyker det inte upp några välklädda och välkammade män med tvivelaktig bakgrund (typ järnrör i nävarna) som säger sig ha lösningen på eländet – inte minst vet de vilka syndarna är, vilka som tar jobben, som går före i köerna och hotar firandet av jul och midsommar, som stjäl och våldtar våra vita kvinnor. Sanningen! Ta rygg på vinnarna!

Det är en farlig tid. Det nu vi behöver är allt det mod vi kan uppbåda. Precis allt.

För övrigt är det vår moraliska plikt att  hjälpa de som far illa, att räcka ut en hand till en drunknande, att dra ut någon från ett brinnande hus. På samma sätt som det är vår plikt att kasta ut trollen från garderoben. För i ljuset förbleknar de och blir upplösta.