Det sägs att drömmar är mörkrets frukter; att de växer fram ur de mest undanskymda delarna i vår hjärna. Möjligen är det så. Numera drömmer jag inte särskilt ofta, men när jag väl gör det blir det intensivt, starkt och emellanåt helknäppt. I en av nattens helknasiga drömmar skar jag upp min bröstkorg, slet bryskt ut hjärtat, kastade det i en soptunna och satte dit ett hjärta av trä. Hade lite problem med att sätta artärerna och venerna på rätt ställen. Sedan slöt sig bröstkorgen. Inte spår av ”operationen” syntes. Jag kunde känna utbuktningen av mitt trähjärta. Märkligt, det verkade inte slå, men jag stod trots det upprätt. Det fungerade på något underligt sätt. Sedan blev jag utskälld av en kompis som är läkare, som bannade mig för att inte ha tvättat händerna innan ”operationen”. Hur knäppa får drömmar bli? Kanske handlade denna dröm om oro och mina försök att bli av med den. Oron, rädslan. Eller så har det nåt att göra med en hjärtoperation jag såg under går kvällen i TV-serien ”Grey’s Anatomy”. Allt vi ser, hör, det registreras, hamnar i något av minneslagren, för att ibland poppa upp och bli till en dröm. Att drömma är ett psykiskt tillstånd som sker under REM-sömnen. Det var då jag opererade in ett hjärta av trä … Somliga drömmar ska man nog inte förstå.

Eller som Tom Waits sjunger:

”It’s such a sad old feeling
the fields are soft and green
it’s memories that I’m stealing
but you’re innocent when you dream
when you dream
you’re innocent when you dream.”

Jag kan blunda och minnas en tid med ständig sommar, känna dofterna av nyslaget hö och hur ljummet vatten omsluter min kropp när jag dyker i bäcken. En tid fylld av förundran, då livet var ett pärlband av magiska händelser, uppträdda efter varandra. Barndomens magi. Det var en tid då jag kunde drömma om vad jag skulle bli, vad jag skulle göra – senare. Nu håller jag på att bli gammal och delar av det liv jag skulle ha levt, det kom aldrig, det försvann. Det blev kvar någonstans under resan. Kanske stod jag på fel perrong och väntade? Fast – det var ju en hel del annat roligt som hanns med. Sådant som jag aldrig drömt om, men som hände i stundens hetta, i nuet, oplanerat.

För övrigt säger jag som Luther: ”Ni skall icke vara lata och onyttiga, utan arbeta och vara verksamma”. Ord och inga visor. Tagelskjortan på.