Hälsat på min kusin käre Rikard idag. Fin väg via Vännäs och med full fart mot Bjurholm i 120 km/h – men sedan drabbades jag av en rad Déjà vu upplevelser. Det var när jag (inte långt från tätorten Vännäs med sina asfalterade, breda gator och vägar) fick växla ner och ratta fram längs en lerig spårig väg, med uppskjutande tjälskott, stenar, gropar. Min nytvättade Skoda liknade snart en skogstraktor som grävt i surmyren. Under vårförfallet i Baklandet, var det vissa dagar som bussen inte kom sig uppför bergen, då fick vi ungar kliva ur (om vi hade tur hade mor satt på oss stövlar, men det hjälpt det inte alltid). Leran var djup och med flurp så fylldes stövleln med lera. Eller när bussen slog mot något av själskotten så att vi ungar lättade från sätena och slog skallarna i taket. Jag tänkte under min färd till kusin Rikard: ”Har det inte hänt mer vad gäller vägunderhållet sedan 60-70-talen?
”Ändå är vägen för tillfälligt helt okej”, sa min kusin. Själv tyckte jag att det påminde om att ha kört på ett pärland. Minns ju hur det var i Baklandet där folk till slut vande sig, gav upp, blev tysta och slutade till och med att gnöla när de kört sönder sin andra bil på ett år under ett års pendlande längs pärlandet. Men det var då. Tror att folk numera är benägna att slåss för sin rätt till en väg utan tjälskott och leriga gropar.
Kusinen berättade att skogsbolaget avsagt sig skötseln och överlåtit den till kommunen – som genast prioriterade bort mängder av vägstumpar i kommunen, för att istället satsa på vård och omsorg. Något helhetsgrepp tycks inte finnas, utan sektor ställs mot varandra.Folk som bor på landet får klara sig själva.De får rent av skylla sig själva.
”Så om nåt ska bli gjort med er väg, så får ni kosta på det själv?” frågade jag. ”Jo, så är det”, svarade kusinen lakoniskt och kastade en blick över ängarna och skogen.
POLITIKER: Orättvisor skapar missnöje, som skapar fler orättvisor, och det skapar i sin tur en hel kader av ilska gnällspikar som lite lättvindigt börjar söka orsaker långt utanför politikens rågångar. Sånt kan komma i årets valresultat där Storstollarna tackar för missnöjet och pekar ut vilka som egentligen bär hundhuvudet för landets alla oframkomliga grusvägar. Självklart! Skyll er själva!
Förövrigt så måste vi erövra rätten att klaga. Det finns ju onekligen dåliga vägar och ibland även uselt väder. Tyvärr kan vi inte åstadkomma förändringar med enbart positivt tänkande. Om vi säger ja och amen till allt, så kan vi lätt bli tjänare och undergivna människor.
Senaste kommentarerna