Har så lätt för att rusa fram genom tillvaron – men så blev jag heller aldrig vaccinerad mot ledan. Direkt jag tappar fart, så går tankarna till det som borde ha blivit gjort, till det jag måste göra i nuet. Jag glömmer att njuta av långsamheten. Men det var så jag blev gjord då Gud fader tog fram skaparyxkan och lät tälja den som skulle bli jag.

Försöker att lära mig att låta tillvaron emellanåt gå långsamt och inse att det är de små stegen i livet som vi lägger märke till. Jättekliven vi tar är över i samma ögonblick vi tar dem. Det är de gånger som livet känns fyrkantigt som jag ska tänka i cirklar.

Sålunda – detta är en dag som alla andra. Varken mer eller mindre. Det är dags att koka kaffe och slå sig ner vid köksbordet. Där ska jag sitta i all stillhet och titta ut genom fönstret. Kanske får jag se en eller annan fågel. Eller så ingenting alls.