Rätt så lugna dagar. Jag lever i vetskapen om att jag har en vaccinationstid nu på onsdag, samma dag som jag ska byta till sommardäck. Nu är det  väl inte jämförbart med sommardäck och få ett stick i armen. Jag vågar hoppas, vågar känna framtidstro. Vetskapen att jag i skydd av vaccinet i sommar kan röra mig i grönskan, träffa polarna, familjen, dottern och min kära lite oftare. Bytet till sommardäcken som görs av killarna på Mekonomen, är en handling man årligen gör när våren är på väg och efter den följer sommaren.

byte till sommardäck

Förra sommaren var jag usel i min Parkinson och med en galopperande diabetes var jag tvungen att ta höga doser insulin, så att jag svall upp och inte hann dricka vatten i den mängd jag svettades ut. Men denna sommar vill jag verkligen bejaka. Ensamheten, rädslan och isoleringen i tvårummare på östra Ersboda i länets största stad, Umeå.

Jag anar att jag fick vaccinationstiden i grevens stund, för nu släpper region efter region fram ”massorna av friska” för att få fart vaccinationstakten. De sjuka har blivit en bromskloss. Löftet/lögnen att multisjuka och riskpatienter skulle prioriteras verkar inte gälla i lika hög utsträckning längre. När vaccinationen startade i januari, redan då fick jag höra talas om brevet som skulle skickas till mig och andra riskpatienter. Självklart! Det lät så underligt  att jag redan i januari började ställa frågor: Först till de två läkare jag träffade på min HC: ”Jag ni har väl börjat inventera vilka som är riskpatienter så att ni och samordnarna verkligen får tag i de sjukaste?” Nix, något sådant uppdrag hade de inte fått.” Men hur tusan ska då en centralstyrd vaccinationssamordningsgrupp ska kunna veta vilka de ska skicka det där brevet till? Jag har fortsatt ställa obekväma frågor. Jag har bränt broar.

Tänk om alla Hälsocentraler  i länet, i landet, börjat inventera sina patienter, vilken grundplåt av rättvisa man då kunde ha stått på. Region Stockholm släpper nu helt öppet fram kärnfriska i första ledet. Orsaken är att de släpper de friska första. De vet att vi rollatorer är chanslösa i leken ”Alla mot alla.” Även här i Västerbotten och i Västernorrland släpper man fram 60-64 åringarna (i grupp 3). Det enda man krav man har i Västerbotten är att man måste ringa till Hälsocentralerna och boka tid. Dessutom när flera regioner kör helgöppet, så är dt stängt i Umeå och Skellefteå. Det kan ju i och försig bero på att de har slut på vaccin.

Samordnaren i Stockholm fick frågan av TV-reportern varför man gått i från FHM prioriteringsordningen? ”Vi har inte tid att stoppa kön för att söka rätt på högriskpatienterna.”  Även här i Västerbotten hinner man inte leta i blindo. Ja, att inventera nu är ju i senaste laget. Sen i januari har man som sagt kunnat påbörja inventeringen.

Jag kämpade med näbbar och klor för att få ett besked. För någon typ av listor har det ju funnits, kanske har man på en del Hälsocentraler tagit reda vilka riskpatienter de har. Men det nekar man till – som om de vore rädda för nåt. Jag har blivit utskälld, några har skratta åt ”mina fantasier”. Till slut bad jag om nåd. Jag sa: Nu orkar jag inte länge till. Visade mig sårbar. Jag en tid. Nu på onsdag – men inte på den HC där de så väl känner till min situation. Utan från en som jag aldrig besökt.

Nu håller vi på att ska ett VI och ett DOM.

”Men var glad nu Lundholm, du har ju fått en tid”, sa en polare till mig i dag. ”Det är fler som väntar … på det där brevet. ”Vilket jäkla brev”, sa polaren. ”Glöm det”, svarade jag.

Nya normer skapas.