Snart dags att rösta. Jag har aldrig röstat i förtid, då jag sett valdagen som något heligt. Precis som farsan gjorde, brukar jag klä upp mig och promenera till vallokalen och under heliga former lägga mina röster. Jag har sedan 20-års åldern varit tvärsäker på hur jag ska rösta. Det har aldrig varit nåt snack om saken. Jag föddes in i socialdemokratin. Alla i min släkt röstade av ohejdadad vana på sossarna. Därför utbröt en stor sorg och vrede när jag vid mitt första val, då jag nyss fyllt 18 år, ståndaktigt lät meddela att jag tänkte lägga min röst på VPK. Jag tog så illa vid mig att efter detta avhopp hädanefter röstade på sossarna.

Men i år tvekar jag. Igen. Det tar mig emot att höra Löfven tala om partiet som ett mittenparti, allt för öppna för samarbete med C och L. Som socialist tar det emot att tvingas höra på sådant. Väljarna verkar strömma från S till V. Jag funderar på att bli en av dessa. Bara för att markera. Ska tänka några dagar till; ställa för och emot. Det är ett rysligt viktigt val.

För övrigt hjälper oss dagdrömmarna att vara kreativa och kunna planera inför framtiden.