Etikett: Vindeln

Maria och havet

Av , , Bli först att kommentera 4

Ett suddigt fotografi. Tre syskon träffas nån gång under tidigt 70-tal talet. De håller på att bli gamla.

Tre syskon. August, Stina och Magnus.

De hälsar på August Olofsson som lämnat Arvsele och flyttat till ålderdomshemmet i Åmsele. Kvinnan i sällskapet är min farmor, Stina Lundholm, som lämnat trakterna kring Bäckmyran och flyttat till Lycksele och ute till höger har vi Magnus Olofsson som efter många år i Amerika flyttat hem och bosatt sig i Lycksele.

De är resultatet av sin mors handlingar, av hennes tvekan och skräck för havet. Det har naturligtvis även påverkat mig och kommande generationer fram över.

Historiens vingslag handlar mycket om det val som min farmorsmor Maria Britta Persdotter gjorde. Olof Andersson, var arbetare i Kryckeletjärn, när Maria kom dit och började som piga. Han var tio år äldre än henne. 1886-06-11 gifte de sig. Detta utspelade sig när var och varannan åkte till Amerika. På Marias sida var det många som gett sig av. En dag skulle turen komma till Maria och Olof.

Maria var förmodligen knappt 20 år gamla när de 1886 gav sig av på resan söderut mot Göteborg. Stora delar av resan gjordes med tåg. Olof som var tio år äldre kom från en familj där man gärna höjde rösten, gjorde sig grym och om så behövdes, klippte till med knytnäven. Ändå vägrade hon på kajen i Göteborg. Vad sa hon? Vad svarade han? Bråkade de? Eller slog han henne i ett desperat försök att få henne ombord för att omsätta de dyrköpta biljetterna.

I vilket fall som helst så kom de sig aldrig ombord. Sanningen lär vi aldrig få veta. Kanske var det till och med så att det var Olof som vägrade? Eller var de överens om att aldrig ge sig ut på detta oändligt stora hav… Det talas mycket lite om detta i släkten, som om man inte visste. Minns inte att farmor nämnde det. När jag intervjuade Magnus 1991, så berättade han om saken, men utan att försöka förstå. Enligt honom var det tydligt att det var Maria som sagt nej i Göteborg. Men inte varför. Var hon med barn? Hon födde Arvid en tid efter den misslyckade resan. De köpte sig ett litet hemman i Mesele, på annsia Vindelälven, mittemot Vindeln.

”De var stadda att emigrera till Amerika. Väl komna till Göteborg var de klara att gå ombord. När Hustrun fick skåda den båten och det stora vida havet sade hon ifrån. Aldrig skulle hon våga att åka över detta oändliga hav! Resan fick inställas. De återvände och slog sig ner i Arvsele.” Citat från ”Nybyggaröde i gamla Degerfors” av Henning Larsson. (Det sista var fel: Det var i Medsele de började om.)

”Strax efter giftermålet ordnade de pass och biljetter till USA och reste ner till Göteborg. Men när Augusta fick se det stora havet, blev hon rädd och vägrade följa med. De hade då inget val än att återvända till Norrland och tog upp ett torpställe i Mesele Dfs sn. År 1906 blev Olof Andersson arrendator på ett bolagshemman i Arvsele samma sn, och familjen flyttade dit.” Citat ur boken ”Hans Görans-släkten”.

Strax efteråt gör Marias tre systrar resan över havet. Fyra av Maria och Olofs barn flyttar till Amerika: John åkte till Amerika 1910, Arvid 1912, Andreas (Andy) 1923, Magnus mellan 1926-36. Lockport Illinois var målet där mors systrar slagit sig ner. De uppfyllde Marias längtan och besegrade hennes skräck.

Den 6 januari 1908 föder Maria en dotter som får namnet Gärda Sofie. Den 25 februari dör barnet. 25/2). Den 11 december samma år avlider Maria. Efter döden bärs hon ut ett av uthusen och läggs på ett bord. Om natten saknas Edvin, då ca två år gammal. När de kliver ut på farstubron ser de spår i snön. Spår efter två bara barnafötter. De leder mot uthuset där Marias kropp ligger och väntar på den sista vilan. De finner honom i uthuset; sovande intill sina döda moder. Han har krupit ihop tätt intill henne.

En märklig släkthistoria. Tyvärr hinner jag inte skriva romanen om Maria. Det fattas både tid och ork.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Trevligt i Vindeln

Av , , Bli först att kommentera 3

Sovit tungt. Blev ganska slut på efter turen till Vindeln och framträdandet i biblioteket. Men det var roligt att komma till Vindeln och jag blev hjärtligt mottagen av personalen. Ett trettiotal kom och lyssnade på min livberättelse. Nu efter ett antal framträdanden med min självbiografi ”Spring Kent, spring!” har jag börjat få till dramaturgin så att det skapas spänning och intresse. Istället för en föreläsning om mina sjukdomar, har det nu blivit en berättelse om ett liv som gick snett, men med ett någorlunda ”lyckligt” slut. Sedan blev det frågestund och boksignering och det tog sin lilla tid. På vägen hem, med Lena vid ratten, somnade jag efter nån kvart. Hjärnan kokade.

IMG_20160908_175647

IMG_20160908_175714IMG_20160908_180140

 

Idag väntar en föreläsning på ett seminarium. Ämnet är: Förebyggande av självmord. Tungt ämne som jag ska tala om inför ett par hundra forskare och vårdpersonal i landstingshuset i Umeå. Det blir en utmaning. Då blir det betydligt mer lättsamt att under morgondagen spankulera omkring på Pilgatans kulturmarknad.  Funderar på ett köpa mig några riktigt bra metaforer och ett bra slut på min kommande roman. Och lite godis.

Inte lika tung i skallen i dag. Visserligen vaknade jag i oro, men kanske håller min kropp och min hjärna så sakta att börja vänja sig med den nya medicinen. Det handlar mångt och mycket om kemi, att den nya medicinen ska få fart på nervcellernas kopplingar så att dopaminet åter börjar flöda i min hjärna. Det är bristen på dopamin som gett mig ADHD – detta funktionshinder som ställer till det i mitt liv och hindrar mig från att vara som alla andra.

För övrigt smakade kaffet bra. Nu väntar tandborstning.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

I Marias spår

Av , , Bli först att kommentera 1

En dag som börjar med ett stilla regn. Högre luft, lättare att andas. Genom mitt fönster ser jag det spricker upp österut, så det lär nog bli sol även idag. Denna fantastiska sommar, i ett Umeå där det aldrig varit så varmt sedan i slutet av 1800-talet – när Umeå brann ner. Trots att jag med åren har fått svårt att stå ut med riktig hetta, så har det varit en lycklig sommar. På alla de sätt. Och lycka ska vi aldrig underskatta, aldrig dra på näsan åt. Istället ska vi le och tindra med ögonen.

Dags för en liten miniturné. Idag åker jag upp till Vindeln för att träffa känt folk för en bit mat nere vid forsen. Sen ska vi följa älskade Maria i spåren – min farmorsmor som levde sitt liv i och omkring trakterna i Vindeln. Vi ska börja turen i Tuskulum där hon föddes och lärde sig att drömma om det stora, vida havet. Sen åker vi till Kryckeltjärn där hon träffade Olof; han som kom från Svartberget. Smaka på ordet: Svartberget och jämför det med Tuskulum.

När aftonen infinner sig åker vi till Hjukensjön utanför Åmsele, där bröderna Brändström för andra året i rad arrangerar en festival. Musik, litteratur, mat, skoj och skämt – en kulturhändelse på en plats som är bedövande vacker. Dagen avslutas i Maltträsk, där hela min barndom ligger och andas. Byn ligger 8 kilometer från Bäckmyran där jag föddes. Sommartid cyklade jag varje dag till Maltträsk för att leka med mina tremänningar Peter och Anders – och för att bada i sjön.

Turnén slutar under lördagen i Bastuträsk utanför Bjurholm, där jag i samband med byafesten ska framträda och fritt ljuga ur hjärtat – och det ska väl gå bra.

Media har en viktig pedagogisk uppgift. DN och VK har gjort det, nu har turen kommit till Västerbottens nytt. Det handlar om att belysa situationen för de rumänska tiggarna som kommit till Sverige för att tigga ihop en slant till barnens skolgång, renoveringen av ett läckande tak, eller rent av för att kunna flytta från slummen de lever i. När det gäller tiggarna så gäller det främst att slå hål på myterna – som så många väljer att tro på. Jo, det handlar faktiskt om att välja vad man vill tro på: om man vill tro att tiggarna är en del av ”maffian”, trots att de bor i tältläger utan för stan. Och så vidare.

I rika och allt mer högervridna Norge, väljer man att lagstifta bort tiggeriet – att stifta lagar mot fattigdomen. Så att man slipper se eländet.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,