Brist på kölogik

Katrl-Gustav SjöströmKölogik svårtillämpad i den här kön (St. Peterskyrkan i Rom)

Det finns en sak i kösituationer, som jag retat mig på i varierande grad helt beroende på vilket humör jag för tillfället varit på. Inte då för att det betytt något i praktiken för mig, utan bara för att jag har svårt att utan vidare acceptera den sortens tanklöshet från någon.

Alla torde ha upplevt en situation, när någon till synes superjäktad person frågat personen längst fram i en kö, om han får ta dennes plats. Det har han eller hon alltid fått. Annat kan jag inte erinra mig, men varför retar jag på situationen, undrar läsaren nu.

Med min logik kan inte en person längst fram i en kö ge ett sådant löfte, eftersom det ju förvisso rör ALLA i kön. Samtliga i kön får i och med detta löfte ytterligare EN person före sig i kön. Därför borde den jäktade fråga högt, så att alla i kön hör och kan ge sitt medgivande. Om då alla utom en skulle säga ja, måste den jäktade finna sig i att kliva in EFTER den som sagt nej.

Ett annat alternativ för att tillfredsställa den besvärlige Sjöström långt bak i kön, är givetvis att den som generöst lovar den jäktade att ta plats främst i kön, själv går och ställer sig sist. Om han gör det, kan ingen i kön klaga på hans generösa löfte till den jäktade personen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.