Folkpartiets bakläxa

Häromdagen skrev jag ett blogginlägg, i vilket jag upp tog P1:s granskning av folkpartiets uppenbarligen grundlösa utdömande av den svenska skolan. I min enfald trodde jag att någon av de blogginläggsläsande lokalt förankrade folkpartisterna åtminstone skulle kommentera inlägget. Ack vad jag bedrog mig. Uteblivna kommentarer i den fågan får mig givetvis att spekulera i vad det kan bero på. Jag kan tänka mig några orsaker.

Jag har kunnat notera, att det inte är så vanligt med kommentarer på de olika inläggen i VK-bloggen. Undantag finns och det vill jag tacksamt notera. Till stor del har inläggen karaktären av noteringar av vardagsnära händelser i bloggarnas liv och vad är väl det att kommentera?

Nära ligger också tanken att uteblivna kommentarer helt enkelt beror på att det som skrivs av en tämligen okänd och allmänt klagande pensionär i Brån inte är värt att kommentera.

Mest troligt kanske det ändå är, att folkpartiets kampanj mot skolan, uppenbarligen utan stöd i statistiska fakta och så tydligt nedgjord i radioprogrammet, är så till den milda grad generande för folkpartiet, att man finner det bäst att tiga och därmed försöka få folk att glömma allt.

Folkpartiets ledare i Umeå, Britt-Marie Lövgren, är en av VK:s bloggare. Hon bör väl ändå ha läst mitt inlägg från den 28 augusti rubricerat "Folkpartiets skolbluff". Tar hon månntro avstånd från sin partiledning i skolfrågan eller är även hon döv för vad den internationella statistiken visar i frågan?