Går gråtande till sängs…

Inte en enda pyttliten kommentar har jag fått på mina två blogginlägg i dag!

Mästerbloggaren Gunnel Forsberg bekriver kommentarernas betydelse så träffande i ett blogginlägg i kväll. Jag tar mig friheten att citera henne:

’Det är ofta här i kommentarerna som drivkraften ligger…. Det är de som är själva bränslet i skrivandet.’

Jag inser förstås att vissa blogginlägg inte direkt frestar någon att kommentera. Det kan också mycket väl vara som Gunnel antyder att långt ifrån alla har förstått hur lätt det är att ge en kommentar och att det också kan göras anonymt. En sak är att VK vill ha ens e-postadress, men den visas inte publikt.

En sådan här kommentarlös dag är räknaren en välsignelse. Tidigare var det omöjligt att veta om inläggen ens lästes. Nu vet jag i alla de läses och det av ganska många t.o.m. Kanske bör jag ändå torka tårarna och i stället gå till sängs glad och tillfreds med att så många ändå läst det jag skrivit.