Mitt liv som ’roadie’

Mitt jobb som roadie ser ut så här i dag.

Peggy övar med New Mountain Music i kväll, men eftersom hon jobbar till 17.00, så är det min uppgift att lasta bilen med hennes olika instrument, notställ och en väska med diverse tillbehör. Därefter åker jag och hämtar henne på NUS och därifrån åker vi direkt till de övriga två bandmedlemmarna, Thord Söderberg och Helén Norberg. Där blir vi bjudna på middag. När den är aväten återstår en kort transport från dem till övningslokalen också den på Mariehem.

Sedan intrumenten har kommit på plats och övningen börjar, tar jag itu med mitt medhavda korsord. I kväll skall jag för första gången ge mig på Svenska Dagbladets korsord.

Ser det ut som om jag klagar? Det gör jag inte. Tvärtom så gillar jag mycket den här absolut nya delen av mitt liv, som min kära Peggy förde in i mitt liv.

10 kommentarer

  1. Jan N

    Var på Mariehem övar de? Inte på fritidsgården vid Mariehems centrum, väl?
    Då är du mycket nära min arbetsplats och stället där jag tillbringar kvällens konferens. Jag har inte någon mer central roll ikväll, så jag hade lite kort kunnat visa dig vart vi håller till för framtida ”inspektion”.
    Borgerligheten har lagt hinder i vägen för vår träff nästa tisdag – dessa borgare!
    Återkommer om det.

  2. Kalle S

    Kan du tänka dig… jag befann mig ca 75 meter från dig i en gemensdamhetslokal för hyresgästerna i området? Vilken slump!

  3. Kalle s

    Varför då, avis? Är det ett drömjobb för honom att fungera som roadie? Gillar han Svenska Dagbladets korsord? Är det hans dröm att lyssna på ett blue grasband under övning?

    Du ser vad nyfiken jag blev.

  4. R(obban)

    Tjena kalle!

    Är svältfödd på musiken i uppväxten, kanske det är orsaken. O nu när jag har en musiker i huset får jag aldrig nog, så till den milda grad att jag tom bär instrument o högtalare utan att knorra.
    Är musikalisk allätare!!korsord! vad är det??

  5. Kalle S

    Ok, då förstår jag. Är du som jag helt utan förmåga att spela något som helst eget instrument?

    Mitt svar när någon frågar mig om detta brukar vara att det enda jag kan spela på är Peggys hjärtesträngar. Kanske gäller detta även dig, men då förstås någon annans dito.

  6. Lisbet - bloggen bredvid

    Visst är det rätt kul det där – när man påtalar något, berättar om något så får man islutet en känsla av att man kanske ”klagar”. Bara för att man talar om något på ett litet tillspetsat sätt.

    Föresten – var är du?
    Föresten 2 – stavas förresten med två r…näää

    Föresten 3 – HETER DET COACHNING eller COACHING

    Ha en skön helg

  7. Kalle S

    Här är jag… och har bara tappat litet gnista när det det gäller bloggandet.

    Frågan om ”coaching” eller ”coachning” har jag kommenterat på ett annat ställe redan.

    ”Coachning” bör det definitivt heta, åtminstone för oss som gammelmodigt försöker hålla oss fast vid det svenska modermålet.

Lämna ett svar till Jan N Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.