Tydligen lider jag svårt av att bli kallad gnällspik, eftersom jag än en gång återkommer till det. Nu vill stolt berätta, att det nog lönar sig att gnälla på sådant som man inte vill godta.

Min kära fru, som jag än en gång vill framhålla som såväl kär som smart, stöder mig genom att framhålla att det ju inte är att gnälla i negativ mening, när man lyfter fram saker som inte är bra och borde förändras.

De som läst mina tidigare inlägg vet att jag klagat eller gnällt, eller kanske bara uppmärksammat ett ’missförhållande’, nämligen att stora Vännäs bara kan erbjuda ynka två ex. av Dagens Nyheter. I dag infann jag mig på ICA Supermarket i Vännäs kl 9.00, när butiken öppnar för att därigenom hinna köpa ett av de två exemplaren.

Döm av min förvåning, när jag nu kunde räkna till åtta ex. i tidningstsället! Innan jag lämnade bostaden ringde jag och fick då veta att man tyvärr bara hade två ex. Informationen om förändringen hade tydligen inte nått alla anställda och det är förstås för mycket att begära.

Yippee, dagen är räddad!

Ovanstående videosnutt är filmad med en enkel, alldeles för enkel tyvärr, digitalkamera för rätt länge sedan. New Mountain Music övar hemma hos oss i Brån och spelar här en i genren tämligen känd låt, Doug’s Tune.

Bildkvaliten är dålig. Sykronisering mellan ljud och bild stämmer inte, något som dock helt kan skyllas på YouTube.

I filmen ses Helén Norberg spela bas, Peggy Sjöström gitarr och Thord Söderberg femsträngad banjo.

Den som gillar den här sortens musik och råkar vara i Umeå söndagen den 15 februari kl 15.00, bör ta sig en fikapaus på Kafé Schmäck. Då spelar New Mountain Music där.

På tips från lillebror köpte jag fredagens Aftonbladet för korsordets skull.

Han rekommenderade det som en bra utmaning för mig och lovade ringa mig efter helgen för med sin vishet hjälpa mig att klara av det.

Korsordet kan verkligen rekommenderas för alla som tycker sig ha ’vuxit ifrån’ VK:s tämligen lättlösta dito. Det är något att bita i. Jag talar alltså om det korsord de har på fredagar.

Nu återstår bara att se vem det blir som får hjälp vem; han mig eller jag honom alltså.

Som en reaktion på mitt upprepade gnällande (i en bloggkommentar fick jag nyligen epitetet "gnällspik") om avsaknaden av arbete, ger mig bloggarvännen Jan Nilsson några goda råd. Som så ofta ger mig hans tankar idéer till nya blogginlägg.

Jan skriver bl.a. "? du, Kalle, behöver förstås också göra nytta." Han menar med det givetvis inte att jag helt onyttigt lever mitt liv och utan arbetsinsats uppbär en skaplig pension. Konstaterandet matchar i stället exakt det jag känner ibland och det som Jan vänligen vill hjälpa mig att råda bot på.

Hans påpekande fick mig att börja reflektera. Gör jag verkligen ingen nytta? Tillhör jag numera bara den grupp i samhället som ibland benämns "tärande" och som utifrån samhällsekonomiska aspekter blir allt större och därmed kostsammare att dras med för de "närande". Är jag bara några dallrande och belastande kilon i det köttberg som en viss Per Nuder en gång så sympatiskt pekade på? Har jag bara genom att gå i pension helt tappat värdet samhället i sin helhet liksom för mina medmänniskor? Skulle mitt eget svar på de frågorna bli "ja", då fanns det verkligen anledning att bli deprimerad åtminstone i någon grad.

Jag behöver inte tänka särskilt länge på saken för att inse att jag faktiskt gör en hel del nytta för några, trots att jag inte har ett avlönat arbete. Bara en sådan sak, att jag har tid, lust och även förmåga att ta hand om det som hemmafruar tar hand om – alltså "de som inte har något jobb utan är hemma". Jag behöver inte nämna vad detta "ickejobb" innebär och att det finns även i en familj bestående av bara två personer. Den nytta som jag härmed gör, får som belöning att min ännu yrkesverksamma fru och jag kan ägna hennes fritid åt trevligare saker.

Att bara finnas till för barn, barnbarn, släkt och vänner känns som också det är ett sätt att göra nytta. Snart åker jag till Åkersberga för en veckas barnvaktsjobb med allt vad det innebär av dubbel nytta. Jag tror också att jag gör ett slags nytta bara genom att kunna "prata bort" en stund med mitt andra barnbarn, när han ringer. Ibland kan jag hjälpa min syster och svåger med diverse saker och deras tacksamhet visar med all önskvärd tydlighet att jag gör nytta. Ett handlån ibland till min slösaktige lillebror upplevs med största säkerhet som nyttigt för honom, om än helt fel av andra!

Härmed har jag således konstaterat, att jag faktiskt gör en hel del nytta, saker som inte bara är bra för mig själv utan också för andra i min närhet. Det finns absolut ingen anledning för mig att ge upp och försjunka i det självdestruktiva tillstånd, som det nog ligger nära till hands att göra för alla som upplever sig som helt onyttiga för alla inklusive sig själva.

Allt detta till trots – fortfarande känns det som om jag skulle kunna göra mer nytta i det fina samhälle som jag lever i.

Med intresse brukar jag se Janne Josefsson program Debatt. Långt ifrån alla gillar det programmet och de metoder som han och hans redaktion tillämpar och inte heller hans sätt att nästan aldrig låta någon tala till punkt. Jag avstår från att sätta ut citationstecken kring scoop i rubriken, eftersom dessa brukar förvandlas till frågetecken vid publiceringen.

En sak har jag noterat och det är jag definitivt inte ensam att ha gjort. Journalistkolleger liksom konkurrerande medier följer ofta inte upp saker som han presenterar i sitt program. I går kväll handlade programmet om KD:s utskåpning av en av sina mera namnkunniga och erfarna politiker, Lennart Sacrédeus, när det gällde nomineringen till EU.

Bl.a. avslöjades att partiledningen tydligt via e-brev rekommenderat sina riksdagspolitiker att inte uttala sig offentligt i frågan. Debatt hade uppenbarligen fått del av ett sådant brev. Ingen av KD:s riksdagsledamöter ansåg sig kunna närvara i kvällens program. Alla hade olika skäl till att inte kunna det. Alla okritiska TV-tittare var frestade att tro att åtminstone några av dem helt enkelt ljög för debattredaktionen. Några direkta bevis för det fanns dock inte.

Den ratade riksdagsledamoten intervjuades direkt per telefon i programmet. Hela frågan måste vara mycket besvärlig för KD.

Av helt andra skäl än att läsa om detta i Aftonbladet (fredagskorsordet är av en hög svårighetsgrad) köpte jag Aftonbladet i dag. Där fanns så vitt jag kunde se inte ett ord om denna för KD intrikata fråga.

Vad beror detta på? Varför vill man ofta inte haka på något som ett annat program, radion eller en papperstidning "avslöjat"? Så är det inte alltid, men just den här frågan borde väl ha varit "mums mums" åtminstone för Aftonbladet. Beror det på hänsyn till KD eller på ett avståndstagande till Josefsson, som förvisso rönt större framgångar i sin journalistiska gärning än många andra kolleger?

Det skulle vara intressant att få ta del av vår kommuns välinformerade KD-politiker Hans-Inge Smetans syn på själva sakfrågan. Är det som Josefsson ägnade gårdagens program åt enbart sensationsjournalistik, eller fanns i det något som KD bör vara oroad över?

Ibland upptäcker jag fel i mina kommentarer och bildtexter. Det går som bekant inte att gå tillbaks till dem och redigera/rätta dessa texter.

Sådana fel i mina texter väcker en gammal tanke hos mig, som jag härmed vill torgföra. Hittills har jag inte lyckats få något stöd för min ståndpunkt när jag tagit upp den med andra. Men av alla språkkunniga och språkintresserade medbloggare hoppas jag nu på stöd för mina tankar.

Inledningen är långt högtidligare än min fråga. Här kommer den. För mig är det en sak att stava ett ord fel i en text. En felskrivning är däremot en annan sak, tycker jag. Här kommer ett par exempel:

Om jag t.ex. skrive så här, så är det ett skrivfel och inte ett stavfel.

Skriver jag däremot att jag kärade båten i höstas, så är det ett praktfullt stavfel.

Som alla redan förstått är jag ute efter stöd, för att därigenom få de flesta av mina skrivfel att betraktas som skriv- och inte stavfel. Skrivfel tyder ju bara på stress, ovana vid tangentbordet, svag syn och andra mera acceptabla tillkortakommanden än vad som enligt min uppfattning äkta stavfel avslöjar om skribenten.

På s.k. förekommen anledning och som ett försök att undvika en alltför grov misstolkning av min person vill jag härmed förklara att nedanstående formulering bara var ett resultat av självironi och ett försök att vara rolig.

Så här skrev jag bl.a. i mitt inlägg med frågor om varför jag bloggar:

Eller vill jag bara med mina briljanta, smarta, rättstavade och träffsäkra texter försöka få folk att fatta vilken fantastisk människa jag är och som samtidigt är helt befriad från varje spår av skrytsamhet och totalt humorbefriad?

En vän bland bloggarna rekommenderade mig att läsa Bibelns "Evangelium enligt Markus". Det minsta min respekt för honom krävde var givetvis att följa hans rekommendation. Nu är det gjort.

Som redan rubriken på detta inlägg tydligt skvallrar om, förstärktes mitt tvivel snarare än upplöstes. Det var ändå en intressant läsning. Det är svårt att kort sammanfatta mina reaktioner på det lästa. Jag vill i alla först försäkra vännen Jan och andra, att jag inte läste evangeliet på det sätt som en viss potentat påstås läsa Bibeln. Tvärt om ansträngde jag mig verkligen att förstå vad jag läste. Och inte bara det utan jag försökte också förstå varför jag rekommenderades att läsa just detta evangelium.

Dessvärre stötte jag redan i början av läsningen på exempel på hur Jesus kunde bota sjuka och handikappade genom att befalla de onda eller orena andar som plågade dem att lämna deras kroppar. Vid ett tillfälle fördrevs de orena andarna in i svin. Aha, tänkte jag då, det är därför som judar och muslimer inte äter griskött! En vers längre fram i texten fick mig dock att inse, att detta inte kan vara orsaken bakom inställningen till kött från svin.

Någonstans misstänker jag att jag inte förstår textens egentliga innebörd. Den skall väl förmodligen inte läsas och förstås ordagrant. Men ändå blockeras jag av tanken att sjukdomar skulle bero på onda eller "orena" andar som måste fördrivas, och som f.ö. vanligt folk sysslar med än i dag. Blockerad blev jag, men läste ändå vidare med ett öppet sinnelag.

Mycket finns att kommentera och uttrycka undran inför, saker som jag inte fattar, men jag måste begränsa mig här. Ytterligare en sak vill jag ändå lyfta fram. Vid ett tillfälle läxar Jesus upp sina apostlar, som han insåg inte fattade hans bildlika tal till folket. Jag citerar vad jag läste:

’Ären då också I så utan förstånd? Insen I icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne, eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgång? Härmed förklarade han all mat för ren."

Alltså även svinkött!

Men trots min oförmåga att förstå allt jag läste var det en intressant läsning och samtidigt på ett sätt också överraskande. Jag stötte t.ex. på ord och uttryck, som jag tidigare inte visste hade sitt ursprung i Bibeln.

Men nu återstår förstås frågan om jag skall sjunka in i en djup depression eller inte, när jag nu inser att jag är "fördömd". Fördömd måste jag väl anses vara, som bara tror "litet" och som inte ens är konfirmerad. Ett sista citat från Markusevangeliets 16:e kapitels 16:e vers skulle kunna ge mig anledning till detta:

"Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst; men den som icke tror, han skall bliva fördömd."

Av många och säkert viktigare saker, som Obama tog itu med på sin första dag som president, är ett utfärdande av lönestopp en åtgärd som förväntas komma att ha ett visst psykologiskt värde.

Lönestoppet gäller de ca 100 anställda i Vita Huset som tjänar mer än 100 000 dollar per år. Vanliga familjer får dra åt svångremmen och det bör även anställda i Vita Huset få göra enligt Obama. Tanken är god, men frågan är om deras inkomster ändå är så pass höga, att de i stället får fortsätta att stansa nya hål i svångremmen.

Det som tjänar mer än 100 000 får alltså räkna med lönestopp och för övriga gäller 100 000 dollar som lönetak. Det är dock svårt att direkt tycka synd om dessa anställda som nu måste rätta mun efter matsäcken och alltså försöka klara sina utgifter på den blygsamma årsinkomsten på bara litet drygt 800 000 kronor per år. Det gäller förstås först sedan de slagit i taket med sina löneförhöjningar.

Vårt lilla nätverk förbinder våra två datorer plus skrivaren med varandra. Min dator har en tid inte varit oåtkomlig via nätverket från Peggys dator. Åt andra hållet har det fungerat perfekt.

Eftersom det finns så många andra sätt för Peggy att få ta del av mina filer, mest bilder, så har detta inte direkt utgjort något större problem. Men skam den som ger sig, tänkte jag i min ensamhet i dag och gick till verket med överdriven självtillit. Ett tips från min son innebar, att jag åtminstone kunde logga in på vår router, där jag misstänkte att någon inställning var fel.

Väl inne i routern och efter mycket funderande hit och kryssade jag ur en enda liten ruta. Blir det fel, tänkte jag, är det ju bara att ändra tillbaks. Att ringa någon av sönerna var väl inte nödvändigt, tyckte jag. I ett kort ögonblick erinrade jag mig något som den äldste sonen ofta sa under en period av sin barndom, nämligen "Kan säff". Precis det tänkte jag nu om själv. Inte skall jag behöva fråga ungarna om en så här enkel sak. Så klart jag kan själv!

Tämligen snart upptäckte jag att jag nu bara kunde arbeta off line och därmed gick det inte att logga in på routern och ändra tillbaks det som blev fel. Jag hade förstås ingen aning om att man måste vara on line, för att kunna ta sig in i routern. Nu hade jag alltså inte lyckats "laga" problemet med nätverket men i stället stängt ut Peggys dator från Internet. Hon som är så beroende av Internet!

Men till min outsägliga lycka, kom jag till sist på ett sätt konfigurera routern så att Internet fungerar igen. Puh! Men innan jag lyckades med det, hade jag redan klart för mig att den här kvällen skulle jag ägna mig åt annat och låta Peggy sitta vid min dator.

Med en lätt skammens rodnad berättade jag givetvis vad som hade hänt för min alltid så förstående livskamrat. Med ett leende påminde hon mig då bara om det amerikanska uttrycket If it’s not broken, don’t fix it. Möjligen har jag någon gång tidigare "försökt laga något som egentligen inte var så trasigt" att åtgärden i stället har förvärrat felet.

Nätverket fixar jag senare – men då med hjälp on line från en av sönerna!