Avundsjuk

Det är inte fint och ej heller särskilt väluppfostrat att vara avundsjuk. Det räknas t.o.m. till en av de sju dödssynderna. Men att vara ärlig och öppen är väl ändå ett positivt karaktärsdrag, eller hur? Så nu skall jag vara det och därmed till en del kompensera för mina syndfulla avundsjuketankar.

Allteftersom har jag börjat förstå att vissa av mina bloggkamrater har en fördel framför mig i sitt bloggande. De kan uppenbarligen göra sina inlägg nästan när som helst och var som helst via sina bärbara datorer och de trådlösa nätverk som finns litet här och där ute i samhället. Saknas sådana fixas det ändå via telenätet (?).

Jag är avundsjuk på dem, men också glad över att de har den möjligheten och därmed har en förmåga att förmedla sina intryck nära nog i realtid. Någon gång i framtiden måste nog även jag skaffa mig en bärbar sdator, kanske bara en litet rackare med 8-10 tum stor skärm. Men å andra sidan har jag svårt att skriva på små tangentbord och inte få ha en redig mus i handen.

’De sju dödssynderna’, förresten, de måste jag nog läsa mer om. Jag undrar just hur stor syndare jag är i relation till dem.