Dagen är räddad

Tillsammans har vi under helgen upptäckt ett och annat tecken på att det börjar vara dags för litet städning igen. Jobbet påbörjades av min fru och kommer att avslutas av mig med början inom kort.

Det allra bästa med städning är utan tvekan den känsla av tillfredsställelse som man får när jobbet är avslutat. Här är det alltså inte resan mot målet som hägrar utan målet i sig. Det finns alltså roligare saker att göra även för en arbetslös och undersysselsatt pensionär som jag.

Jag har alltid gjort min del av det nödvändiga städjobbet. Ett problem har dock ofta varit att min högt uppskruvade arbetstakt mer än det färdiga och glänsande slutresultatet har väckt misstanke om fusk. I dag måste jag dock ta det litet lugnare, eftersom jag ju inte vill bryta upp den pågående läkningen av revbensfrakturen. Vi får se hur det kommer att gå – att slå ner på arbetstakten alltså. Jag litar inte riktigt på mina söners pappa i det här avseendet.

Utöver tillfredsställesen som det färdiga städjobbet kommer att ge mig hägrar därefter ett fortsatt ’utredande’ beträffande mitt senaste godemansuppdrag. Än har jag inte lyckats spåra en enda anhörig, vilket känns aningen frustrerande. Dock har jag inte nyttjat alla tillgängliga källor än. Sådana finns det ju gott om i vårt databastäta samhälle.

Nu måste jag sluta – till mångas glädje tror jag – plocka undan litet saker, damtorka, dammsuga och vaska golven är nu uppgifter som väntar. Ett par toaletter kräver att ytterligare några arbetsmoment måste utföras.

Dammråttor, förresten, kallar man ’Dust Bunnies’ i USA, eftersom ju allt är större där.