En trygghetsskapande omgivning

I dag slog det mig vilken enorm trygghet jag har i min närmaste omgivning. Den består inte bara av den trygghet som min fru ger mig i alla möjliga olika sammanhang.

Det har blivit så att jag i stort sett varje dag följer min fru ut på ’stora vägen’, där hon stiger på bussen. Skämtsamt brukar jag säga att anledningen till detta är att jag vill se till till att hon inte stiger på fel buss. Det går nämligen en vid 6-tiden och en vid 7-tiden. Den egentliga anledningen är dock att jag samtidigt kan ta in dagens tidning.

I dag var gruppen som väntade på bussen ovanligt stor. Hela åtta personer stod där och jag pladdrade på som vanligt. De andra lyssnade artigt och kanske även medlidsamt på mitt pladder. Det var då jag kom att tänka på att en av mina bussåkande grannar är distriktssköterska och en annan socialsekreterare. Hur tryggt känns inte det för en åldrande man med krymta ekonomiska resurser och ett förväntat behov av sjukvård!

Jodå, nog vet jag att de inte kommer att kunna hjälpa mig, i vart inte i tjänsten, eftersom de båda ju jobbar i Umeå. Ett och annat tips kan de kanske ändå ge mig.