En beundransvärd man

Min beundran inför äldre människor, som inte ger upp sin hobby trots att diverse ålderskrämpor gör det allt svårare. Folkmusikern Uno Lindgren från Vännäs är av dem.

Uno tillhör Umebygdens Spelmansgille, liksom Peggy nu också gjort ett antal år. Därigenom har jag följt gillet på många av deras spelningar. På midsommarafton spelade de dels på Morvallen i Vä. Spöland och dels i Sävar på ett mycket välbesökt midsommarfirande.

Trots sin höga ålder och trots diverse handikapp och genomgångna sjukdomstillstånd, är Uno med på det mesta. I dagarna fyller han 90 år, vilket inte tycks bekomma honom särskilt mycket, när han hanterar sin fiol. Bland hans meriter finns också hans kunskaper som instrumentbyggare. Han har byggt åtskilliga fioler och även nyckelharpor.

Häromåret gick en av Peggys ”hammers” (till hennes hammerd dulcimer) sönder. At beställa dem från USA skulle både ha varit tidkrävande och dyrt. Inget problem, tyckte Uno, och erbjöd sig att tillverka nya i sin snickarbod.

Efter en vecka var klubborna klara. Körsbärsträ visade sig passa bäst. Formen, vikten och balansen var perfekt. Bättre hade Peggy inte kunnat få tag på hemma i USA. Hennes glädje och tacksamhet var stor. Så var även hennes beundran och förundran inför det faktum att en person i Sverige kunde tillverka dessa nödvändiga verktyg till ett instrument, som han inte ens hade sett tidigare i sitt långa liv.

GRATTIS till krutgubben Uno!