Duktigt, va?
Kan ni tänka er att denne 68-årige gubbe har cyklat fram och tillbaks till Umeå i denna värme? Nu vill han skryta litet över det.
Jag skryter över bragden och gör det med gott samvete, eftersom jag ju redan i min presentation har angett att skrytsamhet är min kanske sämsta egenskap.
Vad är det då som driver mig till något sådant? Jag frågar mig själv och svaret är enkelt. Jag behöver då och då stärka mitt självförtroende, utmana mig själv helt enkelt. En tur med motorcykeln hade varit betydligt skönare men vad är det för utmaning att låta energin i bensinen förflytta mig, när mina egna muskler själva kan göra det?
Den första utmaningen längs vägen var förstås Brattbybacken och kan ni tänka er den tog jag utan att behöva gå och utan att ens behöva växla ner särskilt mycket.
Barnsligt av mig att skryta så här? Än se’n då. Nu är det gjort och nu väntar jag bara på hyllningarna från mina läsare.
Tack förresten till mina söner med samboer (?) och min syster och svåger som gav mig min fina cykel för åtta år sedan på min 60-årsdag.
Senaste kommentarerna