Bodströms ”extraknäck”

Jag har en stark lust att "tycka till" om det som skrivits om Bodström och hans riksdagsmannaarvode. Det är svårt att i ord klä den indignation jag känner, men jag kan ändå inte låta bli att tycka något i alla fall.

Ingressen kan missförstås. Det är inte det som skrivits om honom gjort mig indignerad utan naturligtvis är det de fakta om hans inkomster och frånvaro i riksdagen som lämnats i TV och senare även i tidningar.

En första fråga jag undrar över är vilken av hans inkomster som är att betrakta som extraknäck. Normalt menar man väl med extraknäck den inkomst man har ovanpå sin normala "anställning". Men vilken är egentligen hans huvudinkomstkälla? Är det hans författarskap och hans arbete som advokat eller är det riksdagsmannauppdraget?

Är verkligen inte riksdagsmannauppdraget en heltidssyssla, som han uppenbarligen har skolkat från för att hinna med annat som tydligen varit mer välbetalt än uppdraget i riksdagen?

Det mest obehagliga i den här affären är, tycker jag, är att man så lätt får för sig att hans beteende också gäller andra riksdagsledamöter. Jag menar inte att det skulle vara en ursäkt för hans del. Det känns bara så svårt att helt befria sig från den misstanken. Därmed drabbas även andra och hederliga ledamöter.

En annan befogad tanke är förstås den om riksdagsuppdrag som sådana. Gäller det bara att bli invald, för att sedan med bibehållen inkomst kunna jobba med annat?

När sådana här saker avslöjas eller snarare redovisas, innebär det en allvarlig påfrestning för min egen politiska övertygelse. Något direkt avslöjande var det ju inte utan bara en redovisning av offentliga uppgifter.

Kanske är jag otillåtligt dum och blåögd, när står fast vid min uppfattning att jag röstar som jag gör baserat på en tro på partiets grundvärderingar. Jag röstar alltså inte på enskilda individer i partiet. Jag byter därför inte parti när jag inser att vissa av partiets företrädare inte är värdiga företrädare för "mitt" parti.

Bodsröm är det definitivt inte.

För övrigt tycker jag inte att han är snygg heller, som en bloggkamrat från Vännäsby ibland litet skämtsamt – och omotiverat – brukar framhålla.