Kommunalrådet i Vännäs, Johan Söderling, är ute i Europa för att lära sig om hur man reser "hållbart". Tänk vad man kan hitta på för klatschiga uttryck!

Kanske är jag ensam som inte kan dölja min förundran över vad i all sin dar vi i Vännäs kan tänkas ha för nytta av hans resande den här gången. Ensam är jag möjligen också som inte kan se på resan utan att känna ett visst mått av ren och skär avundsjuka.

Jag måste nog sova på saken och återkomma i morgon med litet funderingar kring hans resa. Och inte minst måste jag för mitt inre öga försöka erinra hur det ser ut i Vännäs under rusningstrafik. Det blir kanske svårt för mig, som aldrig hittills lyckats besöka Vännäs, när trafiken varit tät.

Som sagt – jag behöver sova på saken.

Jag fortsätter att förundras över vad som läses av det jag skriver. Nu verkar det som om min "Efterlysning" lockat flest läsare.

Jag efterlyste skivor till vår minidisk och genast några bra tips från Redstig i Vindeln. Men som sagt inlägget har av någon märklig anledning läst mest av alla andra i dag.

Tack Redstig och håll tummarna för att jag får positivt besked när jag kollar upp det hela i morgon.

Är hon inte duktig, min älskade fru? Själv är hon inte helt nöjd med vad hon presterar med sin tvärflöjt. Jag antar att de flesta som har samma ringa kunskap om musik som jag ändå tycker att det låter bra.

Hur som helst så roar det mig storligen att få leka både kameraman och ljudman. Det går faktiskt ganska bra ändå att "lära gamla hundar sitta". Som alla redan märkt blygs jag inte alls över att skryta litet över min egen insats i dag.

Är det förresten möjligen någon som känner till vad den här irländska låten egentligen heter? Det kan förstås vara så enkelt att det heter så här, d.v.s. att den som gjorde den inte kunde hitta på ett bättre namn på den.

För säkerhets skull måste jag tala om att det inte är jag som står för gitarrackompanjemanget utan det är också Peggy. Vi spelade in det först för att sedan spela upp det tillsammans med hennes flöjtspelande.

För inte allt för länge sedan köpte vi en liten men mycket potent "inspelningsapparat", som fungerat alldeles utmärkt i några år. Nu inser jag dessvärre hur snabbt tekniken avancerar och gör "nya" tekniska apparater mer eller mindre värdelösa.

Det gäller en "Sony Walkman MZ-N707 Type R". Det går inte längre att få tag det medium som den spelar in ljud på, nämligen små skivor med ca 60 mm:s diameter (bilden).

Finns det möjligen någon som läser detta, som kan ge mig ett tips om var dess skivor eventuellt finns kvar? Kanske finns det också någon, som för länge sedan övergivet sin gamla minidisk och men har några skivor kvar att sälja till mig. Eftersökningar på det s.k. nätet har inte gett något resultat mer än jag vet att dessa små diskar inte längre tillverkas.

Att lära sig svenska för en amerikan är inte lätt. För en svensk att lära sig engelska är det inte heller. I båda fallen stöter man på roliga lik- och olikheter i ordens betydelse. Kolla bara på det här t.ex.

"Air Asia is good for all kind of deliveries"

Både  modern och pojken som föddes på ett flygplan strax innan landning i Kuala Lumpur, får gratis flyg resten av livet. Inte illa, måste man säga.

AirAsia heter bolaget som gav det löftet till den 31-åriga passageraren Liew Siaw. Modern förlöstes med hjälp av en läkare som fanns ombord. Han assisterades av flygvärdinnorna på planet.

"Babyn föddes under en säker förlossning, när planet på 6 000 meter närmade sig Kuala Lumpur", meddelade flygbolaget efter landningen.

Häromdagen råkade jag se en del av ett TV-program som handlade om barnafödande. Då fick jag följande tanke.

I engelsktalande länder är det vanligt att sjunga "Happy birthday to you…", när man gratulerar någon som fyller år. Det slog mig att den egentliga födelsedagen ju faktiskt är dag ett på ens resterande liv. Såklart jag förstår att sången sjungs bara för celebrera individen första, andra, tredje o.s.v. levnadsår.

Vad jag egentligen vill berätta är att det i TV-programmet visades en barnmorska, eller vad hon hade för roll i förlossningssalen, som direkt efter födseln tog fram en fiol och sedan hjälpligt spelade just "Happy birthday to you". Där stämde sångens ord verkligen.

Då och då aktualiseras möjligheten att begära utträde ur Svenska kyrkan. Om återinträde talar man inte, åtminstone inter så att jag har uppmärksammat det.

Om någon av endera anledningen fått klart för att han eller hon inte längre vill fortsätta sitt tvångsmedlemskap och begär utträde, har sedan vederbörande möjlighet att återinträda som medlem?

Hans-Inge Smetana försöker så gott det går att förklara vad han och andra politiker menar, när de pratar om att låta de äldre bo kvar hemma "så länge som möjligt". Fortfarande tycker jag att uttrycket är luddigt och lämnar öppet för var och en att tolka det litet som man själv vill.

Hans-Inge säger bl.a. att politikerna i Vännäs kommun har fattat beslut om (?) att en åldring skall bo kvar hemma så länge han eller hon själv vill. Vilken föreställning hade man när det beslutet togs om den enskildes otvetydiga rätt bestämma detta själv? Felaktig måste den ha varit, när man inbillade sig att ett sådant beslut behövs.

Beslut med den innebörden indikerar att politikerna tydligen helt felaktigt inbillar sig, att man utan ett sådant beslut skulle ha rätt att tvångsinta de gamla till särskilt boende. Beslutet skulle kunna jämföras med ett beslut om förbud mot att köra rattfull i Vännäs! Laglig rätt för båda dessa saker saknas och några kommunala beslut behövs därför inte.

Till politikernas överflödiga beslut om det förbud mot tvångsintagning som alltså redan finns genom befintlig lagstiftning läggs så följande brasklapp:

"… så länge vi som kommun kan garantera brukarens omvårdnad och medicinska säkerhet."

Det måste betyda, att politikerna nog tycker att den gamle själv måste få avgöra, om och när det inte längre är möjligt för vederbörande att bo kvar hemma. Men samtidigt menar man också att andra utifrån den gamles hälsotillstånd skall avgöra när boendet hemma inte längre är möjligt. Dessa två ståndpunkter går inte ihop.

Och vad menar du, Hans-Inge, med att  "vi som kommun kan garantera brukarens omvårdnad och medicinska säkerhet?"

Det måste väl tolkas som ett besked om att den enskildes rätt att bo kvar hemma upphör samma stund som kommunen genom sina tjänstemän menar att de inte längre kan garantera brukarens omvårdnad och medicinska säkerhet?

Och är det förresten kommunen som skall garantera den medicinska säkerheten för den som bor i s.k. eget boende? Jag utgår från det ansvaret fortfarande är landstingets.

Ett fortsatt avändande av uttrycket "få bo kvar i hemmet så länge som möjligt" borde enligt min mening inte alls användas, eftersom det är så oklart vad man menar med det.

KD:s främste företrädare i Vännäs, Hans-Inge Smetana, använder i dag ett uttryck i sitt blogginlägg, som han borde precisera, så att det blir begripligt.

Jag citerar:
"Detta har varit en bra insats då vi har som politisk ambition att vi ska bo hemma så länge som möjligt o så länge man själv vill."

Jag antar att du med ditt första "vi" avser dina partimedlemmar och med ditt andra "vi" avser våra gamla som är i behov av vård och tillsyn.

Min fråga är nu till dig är, vad du egentligen menar med "så länge som möjligt". Vad är det som sätter stopp för den gamles kvarboende i sitt ursprungliga hem, menar du? Handlar bara om att landstinget inte längre är med i kvällspatrullen?

Eller är det inte möjligt längre, när anhöriga, hemtjänstpersonal och grannar anser att har blivit omöjligt? Finns det en ekonomisk gräns, när kommunen inte längre kan utöka hemtjänsten hos den gamle? Var går i så fall den gränsen?

En massa frågor blev det, men alla som använder uttrycket "så länge som möjligt" måste väl kunna svara på frågorna. Annars blir ju uttrycket totalt värdelöst och övergår till att bli en av många politiska och intetsägande slagord.