Den s.k. mediabilden påstås nu ha orsakat Moderaternas dåliga opinionssiffror. Men nog är det väl märkligt om än vanligt att politker skyller på media, när dessa belyser dåliga sidor i politikernas beslut?

Nu gäller det förstås medias beskrivning av effekterna av de nya sjukskrivningsreglerna. Det har man gjort på ett sätt, hävdas det, som fått många att numera tvivla på Moderaternas förmåga att förstå de långtidssjukas situation. Den bild av reformen som media förmedlat skulle alltså vara orsaken till att så många vänt sig bort från just det partiet.

Jag har inte brytt mig om att i detalj studera de enskilda fall som tagits upp i media. I stället har jag riktat min uppmärksamhet mot vad skriverna till sist ledde till, d.s.v. nytt beslut i riksdagen i frågan. Nu är det bättre enligt Alliansen, men fortfarande illa enligt många.

Den bild som spreds i media blev alltså en nödvändig hjälp för Alliansen. Tack vare den kunde en dåligt genomtänkt reform repareras. Så varför klaga på mediabilden?

Att Moderaterna opinionssiffror rasade kan väl inte tolkas på annat sätt än att många nu fått upp ögonen för det partiets okänslighet inför de frågor som är förknippade med sjukskrivningar. Och så förstås för partiets betydligt större känslighet inför mediabilden – sann eller osann.

Härmed har jag fräckheten att antyda att en professor också skulle kunna vara påverkad av sin politiska grundsyn, när han ger sina analyser.

När Tommy Möller i Agenda skyller en del av Moderaternas problem i sjukförsäkringsdebatten på den s.k. mediabilden, kan han ändå kanske vara påverkad av sin egen politiska bakgrund.

Så här säger Wikipedia om honom (om det nu är samme Möller förstås):

Möller var under studietiden medlem i den borgerliga studentföreningen Heimdal som då var medlemsförening i Fria moderata studentförbundet.

Med risk att anmälas för barnarbete, genomfördes snöskottningen i dag med hjälp av mitt blott fem år och nio månader gamla barnbarn.

Inlägget skrivs i hans närvaro och publiceras först sedan han läst igenom det och godkänt det.

Den alldeles färska bilden har han redan godkänt. 

Jag vill bara kort meddela, att jag just nu inte vet hur jag skall bära mig åt för att få snöskottningen utförd.

Problemet är inte brist på ork eller redskap inför uppgiften. Problemet är i stället min oförmåga att locka min 5½-årige sonson Alvin att följa med mig ut. Nyttigt är det i alla fall för mig att bli påmind om hur begränsad småbarnsföräldrars handlingfrihet bär.

Jag gör ett nytt försök efter lunch. Ibland lyckas det bara genom att helt enkelt be den lille om hjälp med snöskottningen. Någon djupare psykologisk kunskap behövs knappast för att inse värdet av ett sådant tillvägagångssätt.

Nu skall vi hitta på något annat roligt innan det blir dags för lunch.

Vem är jag som vågar komma med mina egna synpunkter på Alliansens beslut om förändrade regler för de långtidssjuka? Speciellt nu när alla kloka och pålästa från båda sidorna så självsäkert deklarerat vad som är fel respektive rätt med reglerna.

Jag tänker nu på det som ursprungligen ingick i regeländringen och alltså inte på de förbättringar som nyligen gjorts av alliansen i ett slags yrvaket tillstånd.

Ända sedan debatten kring frågan tog fart, har min huvudfundering varit hur den politiska majoriteten kunde vara så aningslös att den först så här i sista timmen insåg vad de gjort och som de inte förstod, när beslutet togs. Borde det inte vara självklart att bättre sätta sig in i konsekvenserna av en så här stor förändring av en för många individer så viktig fråga som den här?

Och om man, som det ju visade sig, saknade egen förmåga att inse vilka konsekvenser det skulle få, borde man väl åtminstone på ett seriösare sätt ha tagit till sig kritiken av förslaget som så många viktiga remissinstanser gav.

Den moderate Jan Nilsson i Vännäsby har som så ofta förr funnit besvärande bevis för vad s-sidan (dit jag säknar LO) sagt och skrivit om saker som man nu från det hållet så kraftigt kritiserar. Förvisso är det så att LO:s tankar i viktiga delar sammanföll med Alliansens i sjukförsäkringsfrågan. Men skulle LO ha fått gehör hos S för sina ideer, är jag ändå säker på att konsekvenserna bättre skulle ha prövats innan beslut hade tagits.

Hur kan det vara möjligt att jag just nu finns på sjätte plats bland de mest lästa utan att presterat något speciellt fyndigt i dag i bloggväg?

Naturligtvis vill jag tro att placeringen bygger på en absolut tillförlitligt statistik, men har ändå litet svårt att riktigt lita på dess tillförlitlighet.

Var skulle jag månde hamna, om jag verkligen ansträngde mig maximalt och skrev någonting riktigt intressant, tankeväckande och nästan något åt scoophållet?

Man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt sägs det. Nu står jag inför en ny uppgift, nämligen att försöka sälja ett hus. Nu ställs definitivt krav på att lära sig nya saker.

Med viss tvekan och aningen smickrad bara över att bli tillfrågad tog jag på mig uppgiften. Men hur skall jag, som aldrig vare sig köpt eller sålt en fastighet, klara en sådan uppgift? Jag som bara har en svag aning om allt som tillhör en sådan sak.

Dock har jag insett att det går att lära sig saker även i min ålder. Färdigheterna som f.d. utredningssekreterare kommer väl till pass har jag märkt. Nu har jag t.ex. lärt mig litet mer vad som krävs i form av en energideklaration, vad lagfarten kostar m.m.

En enkel annons med bild i Blocket har redan lockat ett antal intressenter, varav åtminstone en förefaller extra intresserad.

Med spänd förväntan ser jag fram emot ett avslut på affären. Lyckas jag med detta, kommer min stolthet inte att finna några gränser och en fjäder kommer jag omgående att sätta i hatten, som jag för det ändamålet först måste köpa. En fjäder i mössan är ju inte riktigt samma sak.

Måtte nu bara FSPUVM (Föreningen för Sveriges Professionella, Utbildade och Väbetalda Mäklare) inte tar alltför illa vid sig för att jag fuskar i deras profession.

Alla sover och bara jag är vaken. Jag steg upp 4.45 och nu har jag skjutsat Peggy till bussen i Vännäsby. I dag är det en de "var sjättesöndagar" som hon arbetar.

Det blev sent i går kväll för mig och min son. Peggy och barnbarnet lade sig tidigare och nu sover både sonen och sonsonen. Jag har lovat ta hand om sonsonen, om han skulle vakna före sin pappa. Pappan behöver sova ut efter en lång biltur från Åkersberga.

Numera är jag van ett tomt och tyst hus, men det är ändå litet annorlunda att utöver ensamheten också göra allt så tyst som möjligt för att inte väcka de sovande.

Samtidigt ser jag fram emot att de skall vakna.

I dagen VK kan vi läsa om hur många s.k. vänner kommunalrådet Anders Ågren har i Facebook. Det ger min anledning till följande reflektioner.

Ågren har hela 3 000 vänner där och alla ingår de i hans grupp av vänner. Men vad är det egentligen för vänner, när det ju är helt omöjligt att utbyta tankar med mer än ett fåtal av dem? Är inte tanken bakom s.k. sociala medier att man skall kunna ha en viss tvåvägskontakt med "vännerna" där?

Mina få vänner i Facebook består enbart av sådana som jag själv väljer att kommentara och sådana som kommenterar mina få inlägg där. Alla "tysta" tar jag allteftersom bort.

Självklart lägger jag inte i hur många s.k. artificiella vänner Ågren har i Facebook – inte mer än att ha synpunkter på det. Han når alla dessa 3 000 med sina inlägg och får respons från vissa på 30 sekeunder. Om han mot förmodan får respons från alla, skulle han inte ha tid att läsa dem alla och ännu mindre ha tid att kommentera dem.

Promenaden i dag ägnade jag en stor del av till att fundera mer över umeåmoderaternas motion om längre öppethållande på krogarna.

Om alkhol får serveras fram till klockan 05.00 betyder detta samtidigt att gästerna får stanna i krogen ytterligare 30 minuter. De ges därmed möjlighet att dricka upp det som de beställt före 05.00.

Vad är det då för människor som enligt moderatmotionen skulle ha behov av att stanna så länge på krogen? Ingen av dem skulle med säkerhet vid det laget vara helt opåverkade av alkohol. Ingen av dem skulle bl.a. av det enkla skälet kunna gå till jobbet, knappast ens om det skulle börja vid 12-tiden.

Vilka tänker sig motionärerna det vara som lämnar krogen vid den tiden på morgonen? Jag kan tänka mig att många av dem egentligen inte alls borde spendera sin tid på krogen överhuvudtaget.

All heder f.ö. till de övriga partiernas företrädare i  socialnämnden och då kanske speciellt dem som tillhör alliansen.