Värdet av erfarenhet

Under de många år under min yrkesverksamma tid, mötte jag många personer som fått hörapparat, men inte använde den. Om det hade jag förstås en alldeles bestämd uppfattning.

Sedan en tid har jag haft en sådan själv. Först nu förstår jag alla dem jag mött i mitt liv, som fått en men valt att inte använda den, åtminstone inte ständigt. Nu begriper jag t.ex. att det nog inte alla gånger berodde på problem med att förstå sig på den. Inte heller borde jag ha trott att det berodde "bristande själsförmögenheter" på grund av demens i en eller annan utsträckning.

Jag förstår mig på min och jag inbillar mig att jag ännu är i någorlunda mentalt gott skick, men lika förbaskat har jag inte tagit för vana att ständigt ha den på. Helt klart inser jag, att mina närmaste och även andra måste stå ut med mina "förlåt", "hursa", "vad sa du", "va", "once again please" o.s.v. TV-ljudet har jag nog på högre än "normalt". De påpekar i vart fall mina söner, när det är hemma.

Varför använder jag den då inte? Mitt hörselfel gör att jag inte så bra uppfattar ljud åt diskanthållet. Med hörapparaten på blir vissa ljud tämligen obehagliga. T.o.m. skramlet från tangentbordet jag nu använder är störande. Kanske borde jag låta Hörcentralen justera min hörapparat.

Det här är bara ett av många exempel på hur svårt och vanskligt det kan vara att ha åsikter om saker som man själv saknar erfarenhet av.

I dag sätter jag i alla fall på mig hörapparaten för att inte missa något av det som sägs på årsmötet i missionshuset och förstås även på den inledande gudstjänsten. Möjligen måste jag slå av den under psalmsången och orgelspelandet.