”Gammal och senil”

En artikel i dagens VK om en man, som bestals på 400 kronor av en knivförsäljare, väcker mitt språkintresse.

Mannen ifråga beskrivs av reportern som "gammal och senil". Personligen har jag alltid undrat en aning vad folk menar, när de säger att en person är senil. Med tiden har det stått allt mer klart för mig att de allra flesta med ordet senil menar (senil-) dement.

För mig betyder senil bara gammal. Jag är nämligen alltför bunden till ordets ursprungliga latinska betydelse, nämligen just "gammal". Jag vet förstås att många ords ursprungliga betydelse med tiden glider över till att få en vidgad eller något annan innebörd, men jag tycker ändå just i det här fallet att man borde tänka mer på vad ordet i grunden står för.

Nu har jag gjort en "snabbutredning". Senil kommer från det latinska ordet senex, som betyder gammal man. Vad gammal kvinna heter på latin, vet jag inte. De som använder ordet senil och menar senildement bör därför använda ett annat ord på dementa kvinnor kan man tycka. 

Senex är grunden också för ett annat välkänt ord, nämligen senat. Det ordet betydde en gång i tiden helt enkelt en församling av äldre män. Det är väl förstås inte helt otänkbart att det både i den tidens senater och i dagens kunde ha funnit eller finns en och annan ledamot med Alzheimers sjukdom. Åtminstone fanns och finns kanske personer där med något slags av senildement beteende.

Utöver den språkliga delen i detta, så tycker jag att här finns en allvarligare sak att beakta. Det kan inte vara bra om folk sätter likhetstecken mellan senil (=gammal man) och gammal man (=senildement).

Nu måste jag ta reda på vad gammal kvinna heter på latin. Hur nu det skall gå till, vet jag inte riktigt än.