Omoget men mänskligt försvar

Jag har ofta noterat hur människor agerar om de själva eller deras meningsfränder angrips eller anklagas för något. I stället för att med fakta och sakskäl försvara den angripnes handlande väljer man att peka på andra som gjort samma fel.

Nog liknar väl detta det man ibland kan höra när barn beskyller varandra för något. "Men du då, gjorde ju det eller det och det var lika dumt", kan man då höra.

Nu tänker jag på vad jag läst litet här och där från vuxna människor som inte direkt kan försvara Arkelstens oförstånd i sitt gratisresande. Men vad de kan är att peka ut liknande felaktigheter som deras politiska meningsmotståndare gjort. Det uppfattar jag som om de tror att de som är emot Arkestens handlande är det bara för att hon är en i tregeringen och dessutom enb person från den nya högern.

På vad för slags värdegrund (använder detta ord för första gången i mitt liv!) vilar dessa personers sätt att kommentera det hon gjort? Försvarar de också i andra fall personer som gjort något som är oförenligt med god moral och t.o.m. vår svenska lagstiftning genom att triumferande peka ut andra som betett sig på samma sätt?

Det må vara ett mänskligt sätt att bete sig så, när man inte kan försvara något, men det är därför inte särskilt moget.