Nog inte helt hjärtlös

Nu har inte bara min sonson utan också min son lämnat Brån och är snart på väg söderut till Åkersberga.

För en tid sedan påstod en person att jag var "hjärtlös" och det gjorde mig ledsen och fick mig också att tänka efter litet närmare, om det verkligen är så folk uppfattar mig.

Men nu när jag känner några tufft manligt återhållna tårar som vill ut, känner jag mig inte särskilt hjärtlös. Jag inser dock att min egen uppfattning i sammanhanget betyder mindre än omgivningens.

Jag blir också rörd, när jag märker, hur väl Peggy tar hand om min son och sonson. Hon gör det på ett sätt som om vore det hennes egna. Tack för det, Peggy! Samtidigt är det plågsamt för mig att inse att jag "tagit" henne så långt bort från hennes egna barn.