A little bit of America

Särskilt aptitlig ser den ju inte ut här, där den ligger och väntar på att den rättat ugnstemperaturen har uppnåtts. Men vänta bara – närmare tre timmar förresten, då både ser och smakar den bättre.

Just nu pågår förberedelserna för den "Thanksgiving Feast", som vi skall ha här i kväll. Kalkonen, t.ex. är nu på väg in i ugnen.

Det glädjer mig att Peggy har energi och lust att bibehålla något som var något alldeles extra för henne hemma i USA, nämligen just denna fest på Thanksgiving-dagen. Jag tyckerb om det och förhoppningsvis och dem som vi brukar bjuda till oss den här dagen.

I dag är inte den "rätta" dagen, men vi väljer alltid den närmaste helgen för det. I America firades Thanksgiving i torsdags.

Kalkonen är förstås "huvudpersonen" i sammanhanget. Fastän jag tycker att vi köpt en hyfsat stor sådan på hela 4,5 kilo (8,8 pounds), så är den att betrakta som liten efter Peggys standard. De som normalt lagas till i hennes hemtrakter väger 18-20 pounds. Men så har man förstås fler gäster där vanligtvis.

Inuti kalkonen placeras en fyllning som den på bilden. Den kan även serveras separat, något som Peggy föredrar.

Jag skall inte trötta med att närmare beskriva vad målet består utan bara nämna några av tillbehören utöver kalkonen himself (herself?). Till måltiden hör sötpotatis, potatismos, sås, marsmallows, succatash (?) och som efterrätt pumpkin pie med vispgrädde. Alla med tankar åt bantningshållet eller förkärlek för kolhydratfattig kost bör nog inte tänka på sådant i kväll. Eller så får de enbart hålla sig den härliga broccolisallad, som Peggy just visat upp för mig.