Det är väl bara att gratulera KD i Vännäs, som tilldelats viceordförandeposten i vård- och omsorgsnämnden.

Sedan glädjen över detta lagts sig litet, kanske Hans-Inge, kan ta sig tid att uppfylla sitt löfte om en kommentar "på ledarplats" på ett av mina gamla inlägg. Jag publicerar det här igen, om han nu skulle ha "tappat bort" det.

"Nog var det ett halvdåligt inlägg du gjorde, Hans-Inge, som svar på mitt och KD:s val mellan konstgräsplan och bemanning i demensboendet, tycker jag.

Du påminner mig vänligt om vilka partier det är som "styr i vår kommun" och det är ju bra för oupplysta mig att få veta det! Underförstått menar du väl med det att det inte spelar så stor roll vad det lilla KD därför tar för ställning i olika frågor – det är ju ändå de som bestämmer, eller hur?

Att mot den bakgrunden rösta "ja" till frågor som majoriteten driver kräver vare sig politiskt mod eller politisk tyngd. Att däremot säga "nej" i ett så i vissa kretsar populistiskt ärende som konstgräsplan till våra unga och friska, kräver ett stort mått av politiskt mod. Däremot behövs inte mer än ett mandat i den nämnd eller styrelse som frågan behandlas! Modet hade bara ETT av koMmunens partier. Dess politiska styrka räckte dock inte till för att stoppa projekte. Partiet "spände i alla fall bågen och lyssnade till strängen som brast".

Att kraftfullt protestera mot underbemanning på demensboendet borde KD ha kunnat göra trots bristande (?) mod och trots sin minimala politiska maktställning. KD avstod från det, så vitt framkommit offentligt.

I valet mellan "ja" och "nej" i två väldigt väsenskilda frågor har KD definitivt valt att i det ena fallet prioritera ett "ja" och i det andra fallet att prioritera ett accepterande.

Så gör du dig skyldig till något som är mycket vanligt bland politiker, nämligen att påstå att man inte kan koppla olika kommunala frågor till varandra. Visst sjutton kan och bör man det! Jag antar att du hört talas om den s.k. koncernnyttan. Den innebär att man som beslutsfattare inte får se oöverstigliga barriärer mellan olika intresseområden och deras skilda budgetar i klommunen.

Riktigt, riktigt illa låter i ditt inlägg när du tröstar dig med att "verksamheten" sagt dig att kommunen inte avviker bemanningsmässigt från andra kommuner. Jag ägnade ett av mina inlägg åt just detta. Du finner alltså tröst i att Vännäs kommun är en av de sex av tio kommuner, som lämnar sina dementa ensamma och inlåsta nattetid! Precis som "verksamheten" gör alltså, illa!"

Nog upplevdes det som fusk, typ, men nog inte mycket att reta sig på ändå.

I går var det en jättelång kö hos Swedbank i Vännäs. Jag tog min nummerlapp och satte mig lugnt ner att vänta. Mer och mer stressad började jag känna mig, eftersom jag hade en viktig tandläkartid i Umeå. Jag såg hur en och annan helt enkelt gav upp och gick sin väg. Bra, tänkte jag förstås då.

Men vad jag inte såg, var att de lämnade sina kölappar på kölappsautomaten. Det förstod jag först sedan jag upptäckte som som sist kom in av någon anledning hade nummer som stod på tur.

Det var bara att svälja förtreten och fortsätta vänta på min tur, som dessutom var mera hederligt förtjänad.

Om någon undrar så hann jag i tid till tandläkaren och hittade också en parkeringsplats i stort alldeles utanför klinikens dörr.

Den spänning som av vissa bloggare byggts upp inför gårdagens fullmäktigesammanträde i Vännäs räckte in för att intressera media.

Åtminstone hittade jag inget referat från sammanträdet i VK i dag. Som tur är fanns åtminstone ett par blogginlägg om mötet skrivna av Hans-Inge Smetana att läsa.

Vi får ganska många gäster över jul i år till vår stora glädje och har just insett att vi själva i ett avseende kommer att känna oss som gäster också.

Vi har nämligen med tanke bl.a. på gästernas familjesammansättning och på vår vilja att de skall få det så bra som möjligt, bestämt oss för att sova i gästrummet. Våra gäster får därför ta över vårt sovrum och ett annat rum.

Det är inget fel på det renoverade gästrummet, som dessutom har en nyinköpt säng, så vi klagar absolut inte.

Vännäsmoderaternas grämelse inför dagens kommunfullmäktige, eller snarare i anledning av Centerpartiets svek i allianssamarbetet, är stor.

Det är framförallt Moderaternas "coming man", Jan Nilsson, som gång på gång ger uttryck för detta här i VK-bloggen. Det är lätt att förstå den grämelse han och förstås även andra Moderater i Vännäs måste känna inför vad som skett mellan S och C.

Det passar kanske inte att säga att Jan "målar fan på väggen" med den livsåskådning han har, men att han ändå gör det tycker jag är tämligen uppenbart. In i det sista antyder eller anger han tydligt vilket elände vi som kommunbor nu har att vänta. Särskilt nämner han de kommunbor som också råkar ha anställning hos kommunen.

Att inte någon enda moderat ser ut att få en enda av de åtråvärda viceordförandeposter innebär definitivt ingen katastrof för kommunens och dess medborgare. Jag är inte ens säker på att ens partiets egna väljare utanför kretsen av de aktiva bryr sig särskilt mycket om saken. Lejonparten av kommunens väljare torde f.ö. inte ha blekaste aning om vilka det är som varit vice ordföranden under de gångna fyra åren i våra nämnder och styrelser.

Och varför i all sin dar skulle det ha någon avgörande betydelse för de kommunanställda? En mycket ringa del av dem är någonsin närvarande på sammanträden eller andra möten, där de möjligen skulle inse värdet av att se en Moderat som vice ordförande.

Min absoluta uppfattning är alltså dagens kommunalfullmäktigedramatik är av intresse främst för de närmast inblandade, närmast sörjande höll jag på att skriva. För media är den förstås också intressant.

Jag måste få visa dessa glada flickor från  Amishfolket  i Shipshewana, Indiana, USA, igen.

Egentligen är det inte tillåtet att fotografera Amishmänniskor. Med benäget tillstånd från deras föräldrar gjorde jag det ändå.

Att inte heller de hade något emot det framgår väl med all önskvärd tydlighet, eller hur?

I mina ögon är hon oemotståndlig. Den sång hon sjunger är det också, om nu en sång kan vara oemotståndlig, förstås.

Detta handlar om vintervägarnas farbarhet – om det nu inte skulle framgår tydligt nog av det som kommer :-).

Vi har ca 100 meter egen väg fram till den "stora" vägen som går genom Brån. Förr om åren var det alltid så att det stora problemet vid snöoväder var att ta sig fram till "storvägen". Väl där möttes man av en välplogad väg. Körde man fast på "lillvägen", så kunde man i alla fall med spade skotta sig lös med förvissningen att "storvägen" ju skulle vara plogad.

På senare år har den skattefinansierade plogningen dragits ner emedan den privatfinansierade legat på samma nivå. I går var t.ex. "lillvägen" plogad och fin i motsats till "storvägen".

Är detta möjligen ett tecken på att vi framöver mer och mer får lita på våra egna finansiella förmåga när mindre och mindre av våra gemensamma behov blir finansierade av skatterna? Någonstans måste givetvis effekterna av skattesäkningarna märkas, antar jag.

LIX är ett användbart ord, som trots att det ju bara är en förkortning ändå godtas i Betapet (Alfapet på nätet).

Ordet har jag använt flera gånger i Betapet och nu har jag också getts en möjlighet att för skojs skull undersöka mina texters läsbarhetsindex (och andras med för den delen). Jag deppar inte över att mina texter läsbarhetsmässigt mer ligger åt barnbokshållet än åt nobelpristagarhållet.

LIX står för LäsbarhetsIndeX. På en särskild webbsida kan man klistra in sin text och snabbt få den analyserad utifrån läsbarhet.

Gå dit och "lek" en stund. Här finns sidan:

Tänk så mycket visdom det finns att läsa i "Second Bathroom Reader! Vad sägs om detta t.ex.?

Jag tar det på engelska först.

"The Department of Agriculture decided that ketchup was a vegetable and could be counted as one of the two vegetables required as a part of the school lunch program."

"Livsmedelsverket/Jordbruksverket" beslutade att ketchup var en grönsak och kunde därför räknas som en av de två grönsaker som krävdes som en del i skollunchen."