I dagens VK finns en bild av en lärare som skrivit "Lånord" på svarta tavlan (som f.ö. numera är vit).

Det fick mig och några till att undra om det fattades ett "e" i ordet. Inte bara undra förresten, vi var helt säkra på att det rätta ordet är låneord.

En sökning via Google gav 18 900 träffar lånord och 19 200 träffar på låneord. Detta bevisar förstås inget annat än att båda orden används i stort sett lika ofta på nätet.

En koll i SAOL gav till sist den nya lärdomen att lånord är det enda korrekta. Och jag som i hela mitt liv, ända sedan jag lärde mig prata (!), har sagt och skrivit låneord!

Det ska bli möjligt för elever att överklaga skolbetyg, föreslår en utredning. För rätt länge sedan ägnade jag en del energi åt just den frågan, bl.a. här på bloggen.

Nu kan jag inte låta bli att på nytt ta upp frågan med samma vinkling på den som jag hade då. Det står ytterligare klart för alla att betygssättning verkligen är myndighetsutövning. Beslut som fattas under myndighetsutövning av vad slag de än vara månne skall kunna överklagas. Detta är både bra och mycket värdefullt ur demokratisynpunkt.

Det handlar alltså om att överklaga formella beslut inom en myndighet. Direkt väcks då frågan om när och hur de beslut fattas som leder till ett betyg i skolan. När lärarna sätter sina betyg är det ytterst tveksamt, om det som de då gör verkligen är ett beslut i kommunlagens mening.

För att ett beslut skall ses ett överklagningsbart beslut i en kommun, måste det vara fattat i en nämnd eller styrelse och vara protokollfört. Om den för verksamheten ansvariga nämnden eller styrelsen i formell ordning överlåtit sin beslutsrätt till en eller flera tjänstemän, blir deras beslut också möjliga att överklaga.

Hur många lärare fattar sina betygsbeslut baserat på en delegationsrätt att göra det? Är de inte delegerade rätten att fatta "betygsbeslut", är det de gör inte heller myndighetsutövning.

I en eventuell framtid, när bestygssättningen verkligen skall bli myndighetsutövning med formella beslut, måste lärarna ges rätten att fatta delegationsbeslut. Annars måste betygsbesluten tas i skolstyrelser dess arbetsutskott eller i någon annan annan politiskt sammansatt grupp.

Men å andra sidan har det ju gått bra hittills med "myndighetsutövning" när betyg sätts utan formella beslut.

Nu har jag börjat undra över hur det känns att lokalt i Vännäs tillhöra KD och ändå inte bry sig om underbemanningen på demensboendet i Vännäsby. Kanske bryr man sig men väljer att behålla detta för sig sjäv.

Centralt har ju KD tagit sig rollen av partiet som mest av alla värnar om våra svårt sjuka äldre. Äldrevårdssamordnare skall man ha och det låter ju jättebra.

Men KD lokalt i Vännäs är nöjt med att vårt fina demensboende tillhör de 60 procenten i landet som lämnar sina dementa ensamma utan personal nattetid.

Jag tror vad jag vill nu om KD:s verkliga syfte med sitt sista utspel. Man kämpar helt för sitt existensberättigande partiet har helt enkelt behov av något att "slå sig för bröstet" för och därmed vinna litet mediauppmärksamhet.

När jag såg VK:s första sida i morse, insåg jag att mina gamla skolkunskaper inte längre duger.

Jag läser nämligen att den nya landningsbanan i Vilhelmina kommer att kunna ta emot 30 000 årspassagerare från både Sverige, Norden och Europa!

Och jag som trott att såväl Sverige som Norden är delar av Europa.

I maj åker vi i alla fall till Michigan och USA :-).

2 500 kronor kostade det att åtgärda avloppsstoppet. Roligare hade vi kunnat ha för de pengarna.

Själva jobbet tog inte mer än 10-15 minuter. Resten av den debiterade tiden á 1 000 per timme behövdes för att köra fram och tillbaks från Umeå till Brån!

Antagligen ryker all den skattesänkning som Reinfeldt utlovat för pensionärer detta år och litet mer för att få ihop dessa 2 500 kronor.

Nästa gång det blir stopp, kommer jag definitivt att ta på mig oljestället, plocka fram min egen specialutrustning, kliva ner i trekammarbrunnen och öppna stoppet själv.

Nyss hörde jag en kort intervju med Mona Edström Frohm (hette hon tidgare i alla fall), nu chef på en Volvofabrik i Australien och en gång anställd i Vännäs kommun.

Hon är verkligen en härlig och chosefri person. Trots sin nuvarande position talar hon som en helt vanlig Västerbottning. Då och då i det hon sa kunde man höra hennes tidigare dialekt och alltså inte någon brytning åt det engelska hållet.

En förmåga som jag har och som jag är glad över att ha är empati. I dag kändes det verkligen som jag hade god nytta av den egenskapen.

Jag besökte nämligen en person och gav mig tid tid att stanna en bra stund hos vederbörande. Normalt tror jag inte att jag är den bästa på att lyssna till andra, men i dag upptäckte jag att just att bara lyssna ofta är vad som behövs.

Nu är jag hemma igen och försöker i lugn och ro att ytterligare försöka förstå hur hårt livet i ett visst avseende farit fram med personen ifråga. Det känns som om mitt besök gjorde nytta också för mig. Besöket och det långa samtalet gjorde nämligen än mer klart för mig själv hur lyckligt lottad och bekymmersfri jag är.

Skryter jag nu, när jag talar om jag gått en långpromenad på ca 1½ timme, eller lämnar jag bara en viktig information om hur duktig jag är?

Jag medger det kanske finns skäl att uppfatta detta som skryt, trots allt. Själv är jag dock väldigt glad över att jag både har tid och ork för detta.

Extra trevligt blev det den här gången eftersom jag fick sällskap med en annan pensionär, också han en trotjänare i kommunen, nämligen f.d. räddningschefen Börje Johansson och hans lilla hund.

Då och då hör jag folk förklara (bortförklara?) varför de inte bryr sig om  att skriva i VK-bloggen och heller inte läser inlägg där och kommenterar dem. Det som skrivs där når för få, menar de.

En vanlig "gammaldags" insändare når så många fler, framhåller de. Så är det givetvis, men fördelarna med bloggen är ändå i många avseenden överlägsna vad som gäller för insändarsidan i VK.

För det första kan man lätt konstatera att en debatt på VK:s insändarsida knappast är möjlig att få till stånd. Först vet man inte när och ens inte heller om ens debattinlägg överhuvudtaget kommer att publiceras. Detsamma gäller, eller åtminstone gällde på den tid jag skrev insändare, ens försök att bemöta någons insändare. Just den trögheten och osäkerheten tidsmässigt gör en insändardebatt nästan omöjlig.

Ett blogginlägg når däremot presumtiva läsare sekunder efter det att man tryckt på "Sparaknappen". Har man  i inlägget hållit sig inom lagens gränser och följt VK:s regler, är det sedan ingen som stoppar publiceringen. Just detta är enligt min mening den största fördelen med bloggandet jämfört med insändarskrivandet.

När det sedan gäller antalet läsare, så torde insändarläsarna vida överskrida antalet bloggläsare. Statistik över hur många det är som läser insändare finns nog inte. Det gör det däremot när det gäller antalet sidvisningar på bloggen. Tänk om VK kunde visa den sammanlagda siffran för sidöppningar under en dag!

Till sist – om man bor i en liten kommun som Vännäs och vill läsa något som skrivits av vännäsbor, så blir valet mycket lätt. Inte går man då till "pappers-VK". Lätträknade är de tillfällen under året, då man kan hitta något där, som skrivits av någon från Vännäs.

På bloggen finns det däremot varje dag inlägg skrivna av vännäsbor. Många av de inläggen har ett tämligen trivialt innehåll, som mest verkar vara adresserade till skribentens närmaste. Detta gäller inte minst mina egna inlägg. Andra ger t.ex. en bra inblick med stort allmänintresse i vad som händer i kommunens politiska liv.

Min uppmaning är mot bakgrund av ovanstående, bli bloggare, läs vad andra bloggare skriver, debattera, kommentera och ta på alla sätt tillvara på den fina möjlighet som bloggen ger. Tänk vad vad mycket vi får och det alldeles gratis – bortsett från litet ström som datorn drar medan du roar dig med bloggen!

I går utlovades ytterligare en möjlig skattesänkning av Reinfeldt. Löftet fick mig direkt att tänka på hans stora indignation, när oppositionen genomdrev en säkning av anslaget till regeringskansliet.

Mycket upprörd och utan att helt kunna vidmakthålla sitt vanliga stoiska lugn, ställde han den retoriska från som ungefär löd:

– Man kan inte i någon verksamhet så kraftigt minska anslaget utan att det får mycket svåra konsekvenser.

Det har även hans skattesänkningar fått och jag trodde att det nu skulle bli slut med dem, sedan han fått insikten om att det följer konsekvenser av att försämra en verksamhets ekonomiska förutsättningar.

När det gäller konsekvenserna av skattesänkningarna ser han tydligen bara de positiva, d.v.s. riktigt mycket mera pengar till dem som redan har stora inkonster.