Än är det kvar en del …

Varje vår de senaste åren har jag oroat mig litet över den myckna snön. Kommer den att försvinna i tid och kommer gräsmattan att hinna bli torr nog?

"I tid" betyder här någon vecka före den dag då vi skall lämna Brån för vår resa till Michigan. Det skulle nämligen inte kännas så bra att behöva lämna tomten "ostädad". Dessutom behöver jag litet träning i räfsandets (inte "krattandets") ädla konst inför de första dagarna jobb, när vi anlänt till Michigan.

Lyckligtvis kan jag i dag notera, att jobbet hemma även i år kommer att kunna göras i god tid före den sjätte maj.

Från nästan 1 000 visningar till 0 direkt bara för att söndagsdygnet har börjat!

Jag ser att Umeås två kommunalråd uppmanar folk att ringa och rösta på Körslaget.

Vad bra att de är eniga över blockgränsen i denna viktiga fråga åtminstone.

Jag utgår från att de uppmanar till röstning på samma kör, men jag orkar inte läsa deras inlägg för att ta reda på den saken. En av körerna lär ska vara från Umeå har jag läst mig till.

Jag misstänker att mitt tidigare inlägg om hur demokratin tillämpas i Michigan inte är trovärdigt.

Det gör jag främst beroende på att det är för obegripligt för att kunna vara sant, vilöket det ändå är.

Jag gör det också med tanke på alla uteblivna kommentarer och tummen- upp besked.

Att Amerika är en av världens största och mäktigaste demokratier kan ingen ifrågasätta. Men just nu händer saker i Michigan, som verkligen inte är känneteckande för en demoktrati.

Vid det senaste valet fick Michigan en republikansk guvernör, Rick Snyder. Tämligen omgående tillkännagav han sin planer att helt enkelt överföra den politiska makten i vissa områden av staten Michigan i privata händer. Det gällde då i första hand områden med särskilt nedgången ekonomi. I dessa områden skulle all beslutanderätt övertas av s.k. Emergency Financial Managers.

Nu har detta skett i Benton Harbor, som är en av de s.k. tvillingstäderna som ligger bara 10-15 kilometer från vårt hus i Riverside. Benton Harbor är en stad med mycket dålig ekonomi, många fattiga och av dem många afroamerikaner.

"Nödekonomichefen", Joseph L Harris, har nu i en order och helt lagligt tagit ifrån alla politiskt valda "nämnder och styrelser" all deras beslutanderätt. Harris är tjänsteman och tillsatt av guvernören med stöd av beslut av den republikanska majoriteten i "The House of representative and the Senate".

Det enda de politiska församlingarna får göra nu är:

1. Kalla till möte

2. Godkänna dagordningen

3. Ajournera mötet

Tjänstemannen Harris har alltså av guvernören getts befogenhet att ta över ALL beslutanderätt från de folkvalda församlingarna. Han har också getts rätten att ändra eller bryta kontrakt eller avtal med facket. Om han vill har han också rätt att avsätta "kommunens" högsta styrande organ, vad nu det skall tjäna till eftersom det ju inte längre får fatta några beslut.

Det som händer i Michigan är väl ändå så långt ifrån demokrati man någonsin kan komma. Krig pågår här och där i världen för att avsätta engångshärskare som Mr Joseph L Harris.

Aja baja, använd inte sådana här bomber i krig, Gadaffi, folk kan ju dö av dem!

Nog är det väl märkligt med en del av de regler som "kultiverade" krigsherrar måste följa i krig?

Nu har man upptäckt och upprörs över att Gadaffi använder farliga och inhumana klusterbomber mot sina egna landsmän.

Tänk så fruktansvärt! Folk kan ju skadas och t.o.m. dödas av alla farliga saker som en sådan bomb skjuter omkring sig!

En gevärskula i skallen eller bombsplitter i kroppen gör nog också ont och är nog också ganska farligt men anses tydligen ändå vara ett mera humant sätt att ta livet av varandra i krig.

Tänk vad fint det ändå är med överenskommelsen om att inte inte använda livsfarliga klusterbomber i krig!

I dag köpte jag träolja för att använda på altanen. Den sortens olja brukar vara svagt gulfärgad. Förvånad blev jag därför när jag öppnade burken.

Innehållet var helt vitt och såg ut som målarfärg, möjligen tunnare än den. Hade jag fått fel, blev min första fråga. Efter att ha läst på etiketten, såg dock allt ut att vara rätt.

Först efter det att jag ringt butiken och frågat, kunde jag ta mig an arbetet ifråga. Där fick jag nämligen veta, att oljan innehåller något som får den att se vit ut, men att den vita färgen skulle försvinna, sedan oljan torkat och sugits upp av träet.

Tydligen är det några år sedan jag senast behandlade altanen! Även träoljefabrikanterna utvecklar sina produkter. Helt klart var det nu lättare att se, var man varit med penseln.

Saker händer ibland i mitt liv, som jag nästan har svårt att tro på själv. Vad sägs om följande händelser?

Mina trogna läsare vet att jag redan i november började fundera över att sälja min förra frus kolt. Följande har hänt sedan dess:

1. Den första spekulanten, som bor i Jokkmokk, är avlägset släkt med min förra fru. Det visste hon inte, när hon först tog kontakt med mig. Dessutom visade det sig, att det är hennes farmor som gjort tenntrådsbrodyren på barmklädet samt även vävt det två meter långa och vackra bandet som hör till kolten.

2. Den andra spekulanten, visade sig bo ca 200 meter från min frus barndomshem.

3. Den tredje spekulanten, också från Arjeplog är mycket bekant med mina förra svärföräldrar.

4. Den fjärde spekulanten, som jag nyss talat med på telefon bodde bara snett över gatan från min frus barndomshem.

Om jag initialt kände ett visst motstånd att sälja detta minne av min förra fru, så känns det så mycket bättre nu, när det verkar som om den kommer att hamna i goda händer.

Bildbeviset – spikarna har inte lämnat sitt nedslagna läge.

Alltid när man som amatör skall göra något är det klokt att fråga "experterna" om hur det skall göras. Ofta behöver man inte ens göra det utan råden kommer ändå.

I ett speciellt ärende tycker jag mig ha anledning att undra om det alltid är så klokt att följa alla råd man får, särskilt om de innebär ett dyrare alternativ.

Det frågan om spik eller skruv när man lägger golvet på en altan eller liknande. Skruv skall det vara sägs det eftersom spikarna med tiden har en tendens att skjuta upp och kräver hammarslag ingen.

Vår altan byggde jag 1976 och jag använde galvaniserad spik. Ingen av spikarna har ännu lämnat sitt nedslagna läge! Nog finns det väl anledning att undra om man då skall behöva kosta på dyrare skruvar, när det det spik fungerar så bra.

(För övrigt vill jag berätta hur stolt jag är över altanbygget, eftersom det är det enda som jag gjort alldeles själv på vårt hus. Efter sönerna är altanen det bästa jag någonsin gjort, ensam dessutom, vilket ju inte gäller sönerna:-).