Juan från Filippinerna

Den gästvänlige, humoristiske och mycket sympatiske Juan

I dag besökte vi det gamla paret Juanito De la Cruz och hans maka Millie. Vi besöker dem varje år eftersom de är så fantastiskt gammalt par i många avseende. Två timmar hos dem är en väl använd tid.

Juan är 86 och Minni 93. Båda är intellektuellt solklara och har så mycket att berätta, inte minst från de 16 år de varit gifta. Han var alltså i min ålder, när de gifte sig. Han var då frånskild och hon änka sedan några år.

Koreakriget har intresserat oss litet extra i år. Vi har inte, förrän nu, vetat att Juan tjänstgjorde i USA:s flotta under hela andra världskriget och även under Koreakriget.

Han tog värvning i flottan främst för att han dämed lovades amerikanskt medborgarskap och då lätt kunde lämna sitt hemland, Filippinerna, som det på den tiden var mycket farligt att leva i, ockuperat av Japan som det var då..

Att höra honom berätta om hur hans skepp/båt/fartyg, vet inte vad som är rätt, låg utanför Sydkorea och skyddade hamnen, var verkligen spännande. Han nämnde bl.a. hur de hela tiden besköts från bergen, "like shooting ducks in a pond – and be the ducks yourself", sa han.

Millie berättade bl.a., aningen generad som svar på min fråga, hur hon och Juan träffade varandra. Hon hade helt enkelt tillsammans med en vänninna satt in en tidningsannons. På den fick hon många svar och det hon direkt föll för var svaret från Juan. På deras första date gav han henne en härlig korg med nyplockade körsbär, plockade i hans egen trädgård.

Millie ramlade i våras och är nu inte lika rörlig längre. Juan berättade att de i år nog inte kommer att kunna åka på den årliga återföreningen med sina forna kamrater från tiden i flottan på grund av det. Att åka själv och lämna henne ensam var helt otänkbart, sa han med en mycket kärleksfull röst.

Ett underbart par är det och vi hoppas att de än får några fina år tillsammans.