Barnsligt förtjust

Med en närmast barnslig förtjusning kan jag nu notera att också jag har fått en fisk och inte bara mina söner och sonsöner. Förtjusningen fram går kanske av bilden.

Strax innan gräsklippningen i det något våta gräset var klar, slog mig tanken att jag borde göra ett ytterligare försök att fånga en fisk i den älv som flyter förbi mycket nära där jag bor.

På tredje kastet fick jag ett piggt napp, samtidigt som det kändes som jag satt fast i den rikliga växtligheten på älvsbottnen. Suckande trodde jag ett tag att det bara rörde sig om ett bottennapp. Snart blev jag dock övertygad om att jag hade en fisk på kroken och började veva in. Snart var den landad. Det visade sig vara en fin abborre på 360 g.

Med fisken bakom ryggen gick jag så in till Peggy och sa:

– Allt regnande i natt har fått fiskar att simma ända upp på gräsmattan.

Som vanligt är det inte alltid så lätte för henne att förstå mina ofta ganska konstiga skämt, men när jag sedan visade fisken blev hon ordentligt överraskad och kanske t.o.m. litet imponerad. Det var naturligtvis inte så lätt för henne att se mig direkt efter gräsklippningen komma in med en färsk abborre.

I morgon blir det abborre till lunch för mig och kanske får Peggy också smaka en bit av den.