Missa inte VK:s förstesidesnyhet om kvinnan som bytte förnamn!

Jag har svårt att förstå det märkliga med det, men nu har jag förstås inte läst artikeln särskilt noga. Märklig måste den förstås vara, eftersom den fick halva förstasidan.

De flesta hastighetsgränserna har som bekant ändrats i Umeå. I dag lade jag märke till något, som kanske rent av är en felmärkning.

En märklig bedömning av vad som är lämplig hastighet är det i vart fall enligt min mening.

Jag tänker på rondellen vid ICA Kavntum Kronoparken. Kommer man från Vännäshållet, är hastigheten skyltat till 70. Hur det är från andra hållet tänkte jag inte på.

Jag provade faktiskt att hålla 70 genom rondellen och insåg då att man inte bör köra så snabbt genom den. Vintertid skulle det ha varit helt omöjligt.

Är jag ensam som gjort samma iakttagelse?

För mig är detta en helt unik upplevelse. Efter nära 20 minuters behandling och två röntgenbilder blev kostnaden 0 kronor!

Vi det förra besöket hos tandläkaren upptäckte hon något som skulle kunna vara ett kariesangrepp, dolt intillo en stifttand. Då fanns det inte tid att undersöka tanden närmare. I dag hade jag en ny tid.

Efter litet borrande, röntgen m.m. konstaterades till min stora glädje att det inte rörde sig om karies. Det uppborrade hålet fylldes och slipades jämnt och sedan var det bara att gå utan att behöva öppna plånboken!

Det känns verkligen skönt att kunna lita på sin tandläkares ärlighet.

Jag hörde just statsministern i partiledardebatten. Han är riktigt "på hugget".

Men ett påstående från Juholt att regeringens framgångsrika politik lett till att 13 % fler familjer nu lever på s.k. försörjningsstöd, undvek han att kommentera i sin slutreplik.

Glömde han det bara eller var det en alltför besvärlig fråga att kommentera?

Vad tror, t.ex. Moderaten Redstig i Vindeln om dettta?

Juholts sedan tidigare redan låga förtroendesiffror har rasat. Ingen torde vara överraskad av det.

Det finns en annan aspekt på förtroendefrågan också. Jag tänker nu på förtroendet för de som företräder oss i de högsta socialdemokratiska organen. Kan vi fortsätta att ha förtroende för dem?

Endast en av fyra socialdemokrater har i dag förtroende för Juholt, om jag nu inte missuppfattade vad jag hörde på TV för en stund sedan. Samtidigt vet vi att våra högst uppsatta politiska företrädare uttalad stort förtroende för Juholt! Har vi då inte skäl att tappa förtroendet också för dem?

Situationen är förvisso väldigt svår. Många torde falskeligen påstå sig ha förtroendet kvar för Juholt. De måste helt enkelt göra det i det här läget.

Ändå är det svårt att också behålla förtroendet för dem, åtminstone för mig.

"Allt" är nog för tillfället både sagt och skrivet om Juholts lägenhetsaffär. Jag saknar dock en aspekt i sammanhanget.

Är jag verkligen ensam, som undrar hur man kunde betala ut bidrag för hela hyran, trots att man visste att både han och hans sambo/kulbo/flickvän också stod på hyreskontraktet? Det visste man ju på riksdagens "lönekontor", eller hur?

Juholt tog på sig hela ansvaret, när han inför TV-kamerorna erkände att han gjort fel. Att ens antyda att ansvaret för det felaktiga bidraget också till en del låg hos andra, skulle ha varit ytterligare en dumhet av honom.

Nu var det ju förstås ingen räkning, som Juholt skickade in för att få sitt hyresbidrag. Snarare var det ett underlag för utbetalningen. Den eller de som ytterst ansvarade för utbetalningen av hyresbidraget, hade alltså ett underlag som visade att Juholt bara borde ha fått halva det belopp som hyran kostade enligt hyreskontraktet.

Det enda man orkade titta på var tydligen beloppet och rutan som Juholt hade satt sitt kryss i. DET var väl ansvarslöst om något? Eller kände man inte heller där till de regler som gällde i sammanhanget?

Oberoende av detta, så har jag personligen fått nog av Juholt som partiordförande.

På baksidan av väskan finns ytterligare två fack med blixtlås. I ett av de sex facken låg plånboken.

Yrkesskicklighet är någonting som jag alltid har beundrat. Men att påstå, att jag också beundrar ficktjuvarnas skicklighet är inte riktigt sant.

Däremot är jag både imponerad och förundrad över hur den ficktjuv vi råkade ut för i Barcelona egentligen bar sig åt, när han så smidigt stal min frus plånbok ur hennes lilla axelväska.

Väskan har sex blixtlåsförsedda fack. Ibland har jag sett hur Peggy måste öppna fler än ett av dem för att hitta det som hon för tillfället säker. Ficktjuven kan omöjlöigen ha hunnit öppna mer än ett av facken. Plånboken ryms i fler än ett av dem, men han öppnade direkt facket där den låg.

Både före och efter vad som hände i tunnelbanetåget höll Peggy ett skyddande grepp kring väskan, så hårt att hon ibland nästan förnamn en lätt kramp i armen och handen. Den här gången stödde hon sig troligen med båda armarna i den krängande vagnen.

Av och till grunnar jag på medresenärernas insats. De såg när tjuven tog plånboken, men gjorde inget för att stoppa honom utan bara ropade att "han stal plånboken", först på det för oss obegripliga språket katalanska och sedan på engelska.

Hur lätt hade man inte kunnat stoppa honom? Varför gjorde ingen någonting? Dessa frågor får vi förstås aldrig något svar på.

Här kommer ytterligare en filmsnutt av lika tvivelaktigt allmänintresse som den förra.

För mig är det dock både roligt och intressant att få fortsätta öva in samspelet mellan videokamera, Youtube och VK-bloggen.

Den ståtliga triumfbågen byggdes till 1888 års världsutställning i Barcelona och fungerade som en slags entré till den breda avenyn som leder till Parc de la Ciutadella, där världsutställningen var förlagd.

En annan sorts Grodan Boll än den kända svenska stötte vi på i en liten damm utanför Museu Maritim i Barcelona.

Vi behöver inte alltid så mycket för att bli imponerade. Den här plåtgrodan såg vi först på lite håll och när vi kom närmare den, började den så sakteligt att simma omkring.

Vad det var som fick honom att starta, kunde vi inte lista ut. Vi gick t.o.m. samma väg igen uatn att den startade. Satt det måntro någon utom synhåll med en fjärrkontroll, som startade grodan så snart någon närmade sig?

Vi inser att vi måste leva resten av vårt liv utan att få svar på frågan.

En av de absolut mest spektakulära upplevelserna under våra dagar i Barcelona var att sent en kväll besöka denna fantastiska fontän. Jättefyrverkeriet på samma plats en annan kväll var dock ännu mera imponerande.

Den så kallade magiska fontänen, Font Màgica, byggdes inför världsutställningen 1929, precis som flera andra av Barcelonas sevärdheter. Fontänen finns vid det gamla utställningsområdet, vid foten av berget Montjuïc, och är känd för sina spektakulära ljus- och ljudföreställningar som ackompanjerar det livfulla vattenflödet.

Den skickliga ljussättningen får vattenmassorna att föreställa både eld och fyrverkerier.

En stor huvudfontän omges av flera mindre fontäner som står utplacerade dels runt den stora fontänen, dels på rad ända från Avinguda de la Reina Maria Cristina upp till ingången av Palau Nacional. Paula Nacional som är Cataloniens nationella konstmuseum är upplyst under tiden fontänen är på, vilket ger en magnifik bakgrund.

(För ivrig att ladda upp filmen som jag var, lämnades själva redigeringen därhän.)