Ulla Billquist

Här pågår städning och hittills har jag med stor behållning via Spotify lyssnat på Sveriges motsvarighet till Storbrittanniens Vera Lynn och Tysklands Lale Andersen.

Detta har fått mig att fundera litet på detta med musik, d.v.s. hur det kommer sig musik så lätt fastnar i ens hjärna. Hur kan, Ulla Billquists låtar kännas så välbekanta för mig? Hon dog 1946 och då var jag ju bara 5 år.

Är det möjligen så, att hon spelades ofta på radion under mina första levnadsår och låtarna redan då lagrades i min hjärna tillsammans med tusentals andra intryck den då tog emot och förmodligen sög upp som en svamp?

I mitt barndomshem fanns inga andra musikkällor än radion och på den tiden fanns så vitt jag vet bara en enda radiostation. Sannolikt spelades därför hennes låtar inte alltför ofta.

Enda gången som jag minns att jag lyssnat på Ulla Billquists låtar i vuxen ålder var häromåret, när ett fantastiskt "tjejband" framförde några av dem på Holmöns visfestival.

Som sagt har jag med behållning lyssnat på hennes låtar, som dessvärre avbrutits av reklaminslag ledsagade av nutidens för mig helt förskräckliga musikinslag. Vi har nämligen bara gratisversionen av Spotify.