Namnunderskrifter och Swedbank

Swedbanks jurister – svårbegripliga paragrafryttare!

Jag gör nu ett nytt försök att få synpunkter på hur man klarar behov av namnunderskrift, när vederbörande varken kan skriva sitt namn eller förstår innebörden av att själv eller med hjälp göra det .

"Med hand på penna" var tydligen ett sätt som användes förr i tiden. Då satte man symboliskt pennan i handen på vederbörande, men förde den sedan så att man fick en namnunderskrift.

Såvitt jag kunnat utröna, förekommer den sortens underskrifter även i dag, men skulle inte accepteras hos banker och på andra ställen om det var känt hur underskriften hade tillkommit.

Om jag hade varit god man för en person som tillfälligt hade sin högerhand satt ur funktion, men som fullt ut begrep vad det var för handling han skrev under, skulle jag med gott samvete hjälpa honom att få till en namnteckning med hans "hand på pennan".

Men om vederbörande på grund av demens eller förståndshandikapp inte förstår vad hans namnteckning på en aktuell handling innebär, skulle jag under inga omständigheter hjälpa honom att skriva. Inte ens om vederbörande själv kunde skriva sin namnteckning, skulle jag be honom skriva under något, vars innebörd han inte förstår.

Många som har god man eller förvaltare tillhör ovan nämnda kategori. För dem som har förvaltare har förvaltaren övertagit rätten att skriva under avtal fullmakter m.m. Detta går oftast även bra för dem som "bara" har god man.

Om det skall anses viktigt att även dementa och förståndshandikappade skall få rätt att använda de pengar som de lånat ut till t.ex. Swedbank, och saknar förmåga att skriva sitt namn, ser jag ingen annan möjlighet än att alla dessa sätts under förvaltarskap.

Alternativet till att en så drastisk åtgärd vidtas är förstås att Swedbank behandlar frågan utifrån ett mera logiskt mänskligt synsätt än det rent juridiska, som banken nu valt att göra.