Här sjungs USA:s nationalsång.

Notera att Abraham Lincon finns med bland honoratiores på scenen!

 St. Joseph High Schools Marching Bears, som utgjorde ett av numren i den långa paraden på Memorial Day i St. Joseph 2012.

Här filmar jag i riktning mot O’Hare, Chicago. Där finns något som heter Oasis, där man kan stanna för att fika eller tanka.

Här tankar vi alltid på väg hem, eftersom bilen skall återlämnas fulltankad, vilket den ju inte kommer att vara eftersom det är några kilometer kvar till flygplatsen.

Vanligtvis brukar trafiken från Michigan till Chicago vara väldigt intensiv med långa trafikstockningar. Omfattande vägarbeten brukar också hindra trafiken från att flyta jämnt. Men den här gången var trafiken väldigt lugn och några vägarbeten förekom inte alls. Därför kom vi fram till flygplatsen onödigt tidigt.

Oasis är byggd över motorvägen. Det är därför jag har kunnat filma litet uppifrån. Filmen är tagen med vår i-Pad men inte uppladdad till Youtube med den högsta upplösningen (p.g.a. tidsbrist). Därför för är den inte skarp. Det återstår att pröva, om den blir fullgott skarp, om jag laddar upp den som den största fil som erbjuds i i-Paden.

En krigsveteran todde jag tidigare var en tämligen ålderstigen man med erfarenhet från krig.

Nu vet jag bättre. Peggys son är bara 31, men efter två år i Irak räknas han som veteran. Jag vet inte om registreringsskylten på hans bil är något han köpt själv eller om det är något som han fått gratis.

Så här ser resten av bilen ut, en bensintörstig "truck" med en 6 l stor motor.

Mamma Peggy ser liten ut bredvid sin store son och hans stora "truck".

En gång medlem i LRF och sedan livet ut tycks vara vad som gäller. Åtmintone är det den erfarenhet jag fått.

En av mina huvudmän, en gång i tiden jordbrukare och medlem i LRF, sålde sitt jordbruk i slutet på 2010. Ända sedan dess fortsätter tidningen Land och även andra försändelser att komma. Som adresskälls anges LRF.

Jag har vid minst tre tillfällen per telefon försökt att få vederbörande borttagen från medlemsregistret men helt utan framgång.

Den det gäller har alltså inte längre något jordbruk och är dessutom inte längre intresserad av LRF:s utskick.

Vi sparar så smått för att en dag eventuellt köpa en bil i USA. Den här såg vi häromdagen och blev frestade att slå till direkt 🙂

Så här illa medfarna bilar var sällsynta i USA. Trots den dåliga ekonomi som landet har, tycks folk handla som vanligt, när det gäller bilar. De flesta bilar vi såg föreföll nya och dessutom mycket stora.

Och trots att alla klagade på det höga bensinpriset (bara ca hälften av vårt), så var förekomsten att stora och besintörstiga bilar mycket stor.

Att kroppsklockan inte är synkroniserad med vad klockan är har vi verkligen känt av sedan vi kom hem.

Vi har just vaknat efter 11 timmars obruten sömn. När vi reser till USA känner vi knappt aav någon jetlag alls.

Nu missade vi morgonkaffet, men har å andra sidan haft vår första lunch i Sverige på över en månad.

"Systemet" hade stängt och vi behövde absolut en flaska vin.

Då åkte vi till närmaste "Coop Forum" och där fanns det åtskilligt att välja mellan.

Observera att detta inlägg inte är ett exempel på något som jag önskar skulle vara möjligt även i Sverige. Många andra gör det nog.

Jag fick just nu ett e-mail från SAS, där vi ges möjlighet att checka in på vår flight från O’hare, Chicago i morgon.

Ingen nyhet för oss och smidigt är det, men… utan skrivare är erbjudandet värdelöst.

Peggys son har nyss fått sin order om kommande nio månader. Nu är det Guantanamo Bay detention camp som väntar.

Efter två omgångar om vardera ett år i Irak känns den här placeringen väldigt positiv för oss. Mamma Peggy särskilt är väldigt nöjd. Det kunde ju lika gärna ha blivit Afganistan.

Sonen själv, kontrakterad i den s.k. reserven, är inte lika nöjd, bl.a. därför att nyligen gått in i ett förhållande och därför helst hade velat stanna på hemmafronten.

Lovade inte någon redan för fyra år sedan att stänga Guantanamo, förresten?