Riskfyllt pantande

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag fortsätter att rapportera om saker här som skiljer sig från vad vi är vana vid i Sverige. Alltid kan det väl intressera någon – och  alltså inte bara jag.

Även i Michigan kan man panta sina plast- och glasflaskor. 10 cent får man för varje flaska. Som i Sverige har varuhusen särskilda rum där automater tar emot flaskorna.

I dag såg vi ett litet anslag på väggen intill "flaskmottagningsautomten". På det kunde man läsa att den som försöker panta en flaska om är inköpt i en annan stat, riskerar 93 dagars fängelse och 500 dollar i böter.

Några av våra plastflaskor accepterades inte därför att de var inköpta i ett annat varuhus.

Vapenlagarna i USA

Av , , 4 kommentarer 5

 

Nu tar jag mig an ett stort ämne och torde säkert samtidigt avslöja ett antal fördomar, som jag har, eller snarare hade.

Jag hade nämligen fått för mig att det är främst lågutbildade och trångsynta personer här, som inte kan se de risker som det innebär att så många människor har vapen och dessutom har rätt att bära omkring dem dolt.

I eftermiddag åt vi en sista lunch för den här gången ute med två av våra bästa vänner. Efter en stund tog jag upp frågor kring ämnet.

Det var i första hand kvinnan i paret som visade störst intresse för mina frågor. Hon är en alldeles förtjusande kvinna, smart, välutbildad (psykologie doktor är hennes akademiska grad) och väldigt beläst i de flesta ämnen. Politiskt sett är hon en trogen demokrat. Inget av detta gäller dessvärre mig.

Tämligen direkt blev det, till min stora förvåning, klart för mig att hon försvarade grundtanken bland NRA-folket NRA= National Rifle Association), nämligen att varje amerikan skall ha rätt att bära vapen. Detta är enligt henne nödvändigt för var och ens säkerhet och minskar även brottligheten i landet.

Till sist tog jag modet till mig och frågade, om hon själv ägde ett vapen. Utan minsta blygsel berättade hon då att hon äger en pistol och enda anledningen till det är att hon behöver den för att skydda sig i sitt hem!

Hon är nog den sista av alla vi känner här, som vi kunde tro skulle äga ett vapen och dessutom så starkt förespråkade rätten att ha ett. Därmed blev jag fri några av mina fördomar.

Vi pratade mycket detta och när jag frågade om hon eller hennes man någonsin hade varit i närheten av skottväxling under sina ca 60 år i detta land, såg hon faktiskt aningen genered ut. Min undran därpå om hon möjligen från något håll genom propaganda överdriver behovet av vapnet, fick jag inget riktigt svar på.

Vi skiljdes lyckligtvis som lika goda vänner, som när vi träffades.

112 i USA

Av , , 2 kommentarer 4

För några dagar skrev jag ett blogginlägg, där jag förvånat konstaterade att 112 även gäller i USA.

För mig var det en överraskning. Den enda kommentar jag fick i frågan kom från en ung man, som varnade mig för att leka med larmnumren. Han orkade dock inte kommentera själva sakfrågan. Alternativt var han för okunnig för att veta hur det förhåller sig.

Eftersom jag inte så lätt släpper en fråga utan att först ta reda på vad som verkligen gäller, ringde jag i dag larmcentralen i Skellefteå.

Nu vet jag att 112 gäller i alla länder världen runt. Detta gör mig ordentligt imponerad. Man behöver alltså inte slå det aktuella landets larmnummer för att komma till det landets motsvarighet till vår larmcentral.

Robert Carlson och vi

Av , , Bli först att kommentera 4

Där är vi, Robert Carlsson och vi.

Ett av de många intressanta ställen vi besökte på U.P. (Upper peninsula) var The Shipwreck Museum i Whitefish Point.

Där började vårt intresse för sjöfarten på de stora sjöarna. Museet visade och beskrev de mest kända vraken. Vid museet fanns även en stor fyr och andra byggnader som hörde till fyren och bland dem bostadshuset för fyrmästarens och hans assistents familjer.

Ganska omgående blev det känt för personalen att vi bodde i Sverige. En av kvinnorna, en äldre dam, som arbetade där på ideel basis, tog sig genast an oss och ville framförallt berätta om den svenske (?) fyrmästare som tjänstgjort där i många år.

Han hette Robert Carlsson och var från Åland! Hon var medveten om att han kanske därmed inte var svensk. Jag kunde då berätta att Åland i vart fall inte nu tillhör Sverige.

Hon visade oss ett brev som han skrivit till de militära myndigheterna, där han erbjöd sig att ta värvning för att delta i det första världskriget och där bekämpa "prussianismen".

Vad "prussianism" är kräver ett nytt blogginlägg.

Livskraft

Av , , Bli först att kommentera 4

På 10 dagar har dessa vuxit till den här storleken.

An någon outgrundlig anledning fick vi för oss att vi skulle jämna vår ca 10 meter långa plantering ev vinstockar jäms med marken.

Vi borde förstås bara ha lämnat någon meter av varje vinstock och inte kapat dem jäms med marken. För oss spelade det mindre roll, eftersom vi aldrig är här när vindruvorna är mogna.

Men efter bara ca 10 dagar har en av dem tll vår stora överraskning skjutit nya revor på 30-40 cm! Alla de andra är också på vär att växa ut igen.

Nu känns det som om jag måste ge dem något att slingra sig upp på för att lätt kunna nå de vågräta ståltrådar som de sedan kan stödja sig på och växa vidare längs.

 

Jordgubbsdoktorn

Av , , Bli först att kommentera 3

På vår vår promenad i går stannade vi till vid en bondgård, som sålde bl.a. jordgubbar.

Kvinnan som stod för försäljningen och Peggy fann varandra direkt. Jag försökte hänga med så gott jag kunde. Det var på många sätt ett märkligt möte.

Först bara detta att de båda kvinnorna, i stort sett jämnåriga, fann varandra direkt. Sedan detta att bondhustrun nästan direkt öppnade sig och berättade om sitt och även om sitt politiska ställningstagande. Som den demokrat hon var önskade hon förstås att Obama skulle vinna även höstens val.

Hon och hennes man hade köpt "farmen" och börjat odla frukt och bär där utan att ha någon som helst tidigare erfarenhet av den sortens verksamhet.

Hon älskade att studera och på äldre dar hade hon läst sig till en doktorsexamen i statistik och var just klar med den.

– Men i min ålder, 61, få jag nog inget annat jobb än det här, sa hon med ett brett leende.

Förmodligen var nog detta första och sista gången jag köpt jordgubbar av en doktor i statistik. Kanske inte sista förresten eftersom jordgubbarna var så goda, att vi kankse köper där igen nästa år.

För mycket av det goda

Av , , 4 kommentarer 3

I dag har det blivit en aning för mycket för mig av "det goda" som ligger i motion. Nu är jag ganska utkörd. Samtidigt vill jag förstås skryta litet över hur "duktig" jag varit.

Skryta eller informera om sina motionsaktiviteter är det f.ö.många andra som gör i detta forum, så varför inte också jag?

Dagen började med gräsklippning. Tomten är stor och någon åkgräsklippare har vi inte, som de flesta överviktiga "michiganders" har. Detta tog drygt en timme.

Därefter tog Peggy och jag en promenad i rask takt på ca 8-9 kilometer.

Ett par timmar därefter tog jag till sist en cykeltur i tämligen hög fart. Den tog 1 tim och 45 minuter. Hur långt det var, vet jag inte.

"Och över alltihopa lyste moder Sol" som hjälp för mig att hålla kroppstemperaturen uppe. 30 varma celciusgrader plus den värme som kroppens muskler bidrog med gjorde att jag inte behövde frysa.

Men som sagt – nu känner jag mig lite "sliten". Hur skall jag orka laga mig middag? Peggy besöker sina barn i kväll.

Telefoniunder!

Av , , 4 kommentarer 2

Det jag i dag upptäckte i min vanliga iver att kolla hur saker och ting fungerar i detta stora land, gjorde mig verkligen överraskad.

Telefonkloka och larmkunniga personer ser kanske inget underligt i min upptäckt. För mig var det dock det.

Jag fick för mig att jag skulle kolla vad som händer om jag ringer 112 härifrån. För att ringa till Sverige måste jag normalt först slå 001 landskoden 46 och sedan det nummer jag vill nå.

Nu slog jag vare sig 001 eller 46 utan bara 112. Direkt får jag svar av en kvinna som talar engelska och ställer ungefär samma fråga som man skulle ha gjort om jag ringt 112 i Sverige!

Jag excusar mig direkt, på min allra bästa engelska, and säger that jag must ha dialed the fel number.

– Med en mycket vänlig röst frågar hon: There isn’t any emergency situation then?

Och det var det ju inte mer än min barnsliga och obotliga lust att undersöka allt.

Väl hemma i Sverige måste naturligtvis prova att ringa 911, som är det nummer som används här.

Vad tänker grannarna?

I dag har jag tvättat vår hyrbil på garageinfarten – precis som jag gör med vår bil hemma.

Medan jag gjorde det insåg jag att grannarna nog torde fundera över en man som tvättar sin hyrbil.

Förhoppningsvis tänker de, att den där svensken måste vara en ordentligt man.

De kan förstås lika gärna med menande blickar mot varandra tänka: "Die dummen Schweden", eller vad det nu heter på engelska.